70 år sedan Sovjet piskade nassarna

Eastern_Front_1943-08_to_1944-12

  • 7 maj 1945: Tyskland kapitulerar för de allierade
  • 8 maj 1945: Segerdag utropas i Västeuropa
  • 9 maj 1945: segerdag utropas i Sovjet

Under de kommande dagarna kommer det att anordnas minnesdagar runt om i världen. Historiska TV-program översvämmar redan kanalerna. I april rasade under en tid en av de märkligaste debatterna jag sett i Sverige. En flock borgerliga individer försökte förneka att det i huvudsak var Sovjet som besegrade Nazityskland och den stora måltavlan blev Aftonbladets Åsa Linderborg.

Peter Wolodarsi gav sitt bidrag med en artikel rubricerad ”Ska vi tacka Stalin för Europas frihet?”. Längre ned i artikeln kan vi läsa att ”de allierade i väst behövde Stalin för att kunna besegra Hitler.” Frågan PW borde ställt sig är om Stalin behövde de allierade i Väst för att besegra Hitler.

Min bild av Sovjet och Stalin är klar. Sovjet var ett skitland och Stalin en mordisk psykopat, men det förändrar inte historiska fakta. Sovjet anföll oprovocerat Finland och invaderade Polen. Inte heller det förändrar historiska fakta.

I kriget mot Nazityskland bar Sovjet den stora bördan. Moskva, Stalingrad & Kursk knäckte tyska armens ryggrad. Även om den tyska invasionen av England lyckats eller om D-dagen hade misslyckats skulle Sovjet ändå ha malt ner Tyskland. Det hade förmodligen tagit lite längre tid, men Tyskland hade förlorat. Att erkänna detta faktum är inte att förringa de insatser som gjordes av de västallierades män och kvinnor i och utom uniform. Det är som sagt bara ett historiskt fakta.

Borgerlighetens problem är att de vill ”vara tacksamma” och då kan de inte vara tacksamma mot ett svin som Stalin. Lättare att vara tacksam mot Churchill och glömma de mörka sidor vi kan läsa om i dagens The Independent.

Many of his colleagues thought Churchill was driven by a deep loathing of democracy for anyone other than the British and a tiny clique of supposedly superior races. This was clearest in his attitude to India. When Mahatma Gandhi launched his campaign of peaceful resistance, Churchill raged that he ”ought to be lain bound hand and foot at the gates of Delhi, and then trampled on by an enormous elephant with the new Viceroy seated on its back.” As the resistance swelled, he announced: ”I hate Indians. They are a beastly people with a beastly religion.” This hatred killed. To give just one, major, example, in 1943 a famine broke out in Bengal, caused – as the Nobel Prize-winning economist Amartya Sen has proved – by the imperial policies of the British. Up to 3 million people starved to death while British officials begged Churchill to direct food supplies to the region. He bluntly refused. He raged that it was their own fault for ”breeding like rabbits”. At other times, he said the plague was ”merrily” culling the population.

Churchill var rätt man på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Han gjorde stora insatser för att rädda demokratin i Västeuropa. Exemplet ovan visar att det inte är samma sak som att han var en förkämpe för demokrati och mänskliga rättigheter.

Bild: Wikimedia commons

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: