Grekiska väljare gav etablissemanget fingret

Greklands folk har talat och budskapet är Syriza. Vad händer nu?

Budskapet från Syriza har varit; ”Slut med besparingarna”, men frågan är om det är ett budskap de kan förverkliga? De nya makthavarna har några saker att förhålla sig till.

  1. Grekland har enorma skulder
  2. Greklands skattesystem fungerar inte
  3. Grekland är i mångt och mycket korrupt
  4. Grekland vill stanna kvar i euron
  5. Euroländerna vill inte betala grekernas skuld

Det är den den verklighet de tvingas konfrontera.

Vad resten av EU måste inse är att grekerna inte kommer att kunna betala av sin skuld oavsett hur mycket de sparar och gnetar. De senaste fem åren har visat det. Precis som Katrain Marcal skriver i AB ”Någon form av skuldavskrivning vore rimlig”. Frågan är då hur mycket och på vilka villkor.

Som jag ser det har grekerna och omvärlden tre alternativ.

  1. Grekisk statskonkurs. Jag har ingen aning om vad det innebär och hur det går till, men Grekland helt enkelt ställa in sina betalningar, lämna Euron och börja om från början. Det är inte så mycket omvärlden kan göra åt det, förutom att kräva förskottsbetalning i hårdvaluta på alla framtida leveranser av varor och tjänster.
  2. Lämna Euron. Det finns ingen formell gång för hur det skall gå till, men vad ska övriga euroländer göra om Grekland deklarerar att detta är vad de gör. Erövra Grekland med militärt våld? Skulderna är dock fortfarande kvar, vilket då innebär någon form av avskrivning eller alternativ 1.
  3. Stanna kvar i euron. Även här måste det till någon form av avskrivning eller också alternativ 1.

Jag ser inget alternativ som undviker att omvärldens skattebetalare får ta en del av smällen. Några individer kommer förmodligen att vråla att ”grekerna får väl betala sina skulder, jag gör det inte”, men vid en grekisk statskonkurs finns inga alternativ. ”Låt bankerna betala –  de har råd” kommer andra att vråla. Problemet är att precis som SdS skriver nedan har många banker dumpat sina grekiska statspapper. En räcka konkurser i banksystemet med åtföljande global depression är heller inte gratis för skattebetalarna.

Faktum är att alla har del i denna soppa.

  1. Grekland skulle ha aldrig ha ansökt om medlemskap i Euron.
  2. EU skulle aldrig ha släppt in Grekland i Eurosystemet.
  3. Grekland skulle aldrig ha tagit lån de måste ha insett att de aldrig skulle kunna betala tillbaka.
  4. Bankerna skulle aldrig ha lånat ut pengar till en kund med så dålig betalningsförmåga
  5. Grekland måste ta itu med korruptionen och den ineffektiva statsapparaten och skaffa sig ett skattesystem värt namnet.

Moralism kommer inte att lösa denna kris. Förhandlingar åtföljda av konkreta åtgärder är modellen, men det kommer inte att bli lätt. Syriza har lovat runt, men kan de leverera.

Grekland har ett annat problem. Av rädsla för vad som kan tänkas hända efter valet har många greker plockat ut sina besparingar från bankerna. Det har lett till kontantbrist. EU tvingas förse Grekland med miljarder i extra cash för att det ska gå att ta ut pengar i bankomaterna.
Om Tsipras inte är beredd att kompromissa kan EU dra in den kreditlinan. AB

Om omvärlden ska köpa en skuldavskrivning måste Syriza på ett trovärdigt sätt kunna garantera en framtida budget i balans, avbetalning av återstående skulder tills dess ner till en normal nivå samt avskaffande av korruptionen, effektivisering av statsapparaten och förmodligen en hel del annat. Denna typ av skuldavskrivningar får ett land en gång.

Reaktionerna från ledarsidorna är de väntade. DN tog ut sitt redan igår hojtar vänsterpopulister, men undviker de centrala frågorna. AB är mer dämpade, men skriver om hopp, inspiration och snuddar faktiskt vid de centrala frågorna. Expressen attackerar Jonas Sjöstedt och SvD är än så länge tysta. Bästa ledarsticket hittar jag i Sydsvenska Dagbladet.

Människorna behöver hopp. Syriza och partiledaren Alexis Tsipras har gett dem det, men risken för nya besvikelser är överhängande.

Syriza gick fram med löften om snabba och bekymmersfria lösningar – dessvärre också orealistiska. Landets skulder ska omförhandlas så att uppemot hälften skrivs av, hoppas Syriza. Samtidigt ska pensionerna höjas, minimilönen likaså. Den offentliga sektorn ska anställa och svälla. Detta ska betalas med höjd skatt på de rika i ett land där det inte är ovanligt alls att smita från skatten. SdS

Vidare konstaterar SdS att

Från tyskt håll har signalerats att Berlin inte räds ett grekiskt utträde ur eurosamarbetet – en grexit. Eurosystemet är idag stabilare än vad det var 2010 när eurokrisen bröt ut. Omkring 60 procent av den grekiska skulden ligger numera hos den internationella valutafonden IMF, den europeiska centralbanken ECB och räddningsfonden EFSF. Det finns inte längre någon överhängande risk för att hela det europeiska banksystemet imploderar om Grekland ställer in betalningarna.

Jag är rätt övertygad om att mitt kommentatorsfält kommer att fyllas av arga moralister, men de är i sammanhanget irrelevanta.

Etiketter: , , , ,

2 svar to “Grekiska väljare gav etablissemanget fingret”

  1. Miguel Gabard Says:

    Det är inte frågan om Syriza kan göra vad de lovat utan det är frågan om etablissemanget är kapabelt att respektera vad folket har valt och låta det grekiska folket få göra som de tycker är bäst för dem. Det har visat sig att det hittills inte har fungerat och det är inte folkets fel.

    En vad vi kallar ”Goddag yxskaft-kommentar” /Peter

  2. Magnus Says:

    Det är klart att budget-/skuldkrisen i Grekland och Italien m fl länder har drivits fram av ett läge där man hade ganska svaga och kortlivade regeringar under lång tid, hög korruption och -.fram till omkring 2000 – en svag egen valuta. Folk i de här länderna, och i Östeuropa, har vant sig vid att se Bryssel som ”the doer”, den aktör som förmår trycka igenom förändringar och få något gjort. När euron kom in blev det signalen till ett lånerally av stort format, plötsligt kunde man ju rida på Tysklands kreditvärdighet, och varken banker eller politiker hade några särskilda incitament att hålla tillbaka eller mana till försiktighet – förrän alltsammans kraschade. I den meningen är det givetvis en kris för euron (och det är du förmodligen fullt klar över, jag bara påpekar det för andra läsare här).

    Det är minst sagt tankeväckande att många i den svenska eurokramarhögern ser detta ”vi kan ju ingenting själva”, att bakbinda våra politiker och riksbank, som ett fint och önskvärt alternativ för framtiden.

    Problemet i detta fallet är inte Euron som sådan utan hur det hanterades. Grekland skulle aldrig ha släpps in och de borde själva haft vettet att inte ens söka medlemskap. /Peter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: