Liberalerna struntar som alltid i löntagarnas villkor

Strejk FpDe ”goda liberalerna” gillar marknaden, de gillar konkurrens, men de struntar i löntagarnas villkor. När Folkpartisterna Christer Nylander och Greve Hamilton attackerar strejkrätten avslöjar de den liberala agendan. David Eklind Kloo drar på Handelsbloggen formligen ner byxorna på de goda liberalerna.

Men fack och arbetsgivare börjar inte med samma förutsättningar. Anställningsförhållandet är en maktrelation. Den som för sin försörjning är beroende av att sälja sin arbetskraft står i en beroendeställning till den som anställer. Om vi vill ha ett mer jämlikt samhälle, om vi vill att även de som inte är privilegierade ska ha visst inflytande över sina liv – och vårt gemensamma samhälle –, så måste vi utforma spelreglerna på ett sådant sätt att de kompenserar för denna ojämlikhet. Och det finns i slutänden bara en sak som kan begränsa arbetsgivarnas makt över de anställda och det är arbetarnas möjlighet att gå samman och säga att under de villkor som nu erbjuds så är vi inte beredda att arbeta. Strejkrätten är fundamental om man inte vill lägga arbetarnas öde helt i händerna på dem som äger de resurser som krävs för att producera de nyttigheter vi alla behöver. Handelsbloggen

Nylander hänvisar i sin artikel till att andra länder har liknande regler. Vad han väljer att bortse ifrån är den fredsplikt som i inte finns i de länder Nylander refererar till. När de svenska parterna skriver ett avtal existerar fredsplikt under avtalsperioden.

I klartext innebär det att arbetsgivaren får en period av arbetsfred, de anställda får förbättrade förmåner. Jämfört med de länder Nylander refererar till har den svenska arbetsmarknaden få konflikter. De svenska fackföreningarna använder konfliktvapnen som sista utväg.

Greven och Nylander visar upp en skrämmande okunskap om hur den svenska modellen de facto fungerar. Eller inte. Åter till Eklind Kloos lysande inlägg

I slutet av artikeln avslöjar sig Nylander. Han skriver att ”Frågan om proportionalitet i stridsåtgärder bör återigen utredas, med målet att ta Strejk LOfram ett fungerande lagförslag. Hur stort behovet av ny lagstiftning kommer att vara avgörs främst av fackens eget agerande, nu och framöver.” Om han varit ute efter att utforma spelregler som inte ger endera parten en fördel så hade han medgett att det finns två möjliga vägar ut ur konflikten: att facket trappar ner sina konfliktåtgärder eller att arbetsgivarna hörsammar fackets krav. Om han varit neutral så hade han sagt att fackets och arbetsgivarens agerande avgör vilka effekter konflikten tillåts få för allmänheten och samhället i stort. För arbetsgivaren är det så viktigt att själv äga frågan om arbetarnas trygghet att man är beredd att låta tågen stå stilla. För facken är det så viktigt att begränsa otryggheten att medlemmarna är beredda att strida för detta inte bara där konflikten nu råder utan också i andra städer och i andra branscher. Om ambitionen är att låta bästa laget vinna borde man låta fack och arbetsgivare ta den fajten. Men Folkpartiets ambition är inte att låta Brasilien spela mot ett lilleputtland i en match där det enda som gäller är att göra flest mål. De vill rent av utforma reglerna till den starkares fördel. Av facket ska krävas proportionalitet. Arbetsgivarna har carte blanche att stå emot fullt rimliga krav hur hårdnackat de än behagar. Handelsbloggen

Liberalerna vill alltså ta ifrån fackföreningsrörelsen rätten att strejka. OK, de vill behålla den, men vattna ur den så till den milda grad att företagen inte påverkas alltför mycket av en strejk, vilket i praktiken är samma sak som att avskaffa den.

Gå med på försämringar, annars flyttar vi verksamheten utomlands

Det är talande att liberalerna aldrig har en åsikt om den konfliktmetod som kallas hot om nedläggning/utlandsflytt. De rycker på axlarna och hänvisar till marknaden. De har heller aldrig en åsikt om företagens ständiga försök att vattna ur den svenska modellen genom att likt Veolia säga upp fast anställda och ersätta dem med timanställda eller när företag säger upp egen personal för att sedan anlita bemanningsföretag. Den typen av manövrar ser liberalerna inte ens som de stridsåtgärder de är.

I valet mellan marknad och människa har liberalerna alltid valt marknaden. För de goda liberalerna är en löntagare en vara som prissätts på en marknad – allt som stör denna prissättning är av ondo. Liberalernas våta dröm om hur en arbetsmarknad ska fungera skulle vara en mardröm för 80-90% av de anställda.

Alla som tycker att det skulle vara bra om deras arbetsgivare kommer in dagen före semestern och glatt trumpetar ut

”Ni är härmed uppsagda, efter semestern kan ni söka om era jobb. Om jag väljer att anställa er kommer det att vara till en lägre lön, ni kommer att få en fast tjänst på c:a 60%, men ni kan fylla ut resten med timmar om och när jag behöver er.”

kan med gott hjärta rösta på ett parti med liberala grundvärderingar.

Övriga…

Läs Moberg och Radhuslängan

Etiketter: , , , , ,

Ett svar to “Liberalerna struntar som alltid i löntagarnas villkor”

  1. FP vill begränsa strejkrätten | Görans tankar och bagateller Says:

    […] som skrivit: Martin Moberg, Peter Johansson, Martin Moberg, Peter Johansson, Martin Moberg, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Alliansfritt Sverige, Peter Johansson, […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: