Mäta för nytta eller mäta för att det är bra att mäta?

Är värdet av informationen större än kostnaden för att samla in, sammanställa och tolka den?”

Ovanstående fråga måste ställas och besvaras före och efter varje beslut om mätningar och insamlande av statistik. Ett enklare sätt att ställa frågan är ”får vi valuta för pengarna”? Johan Söderström ställer relevanta frågor i en artikel på DN debatt. Han beskriver en explosion av informationskrav på den gemensamma sektorn, inte driven av ett intresse utan av många. Söderström menar att vi måste sluta fråga efter ”bra att veta” till förmån för ”nödvändigt att veta”. Frågan är om allt som samlas in ens kvalificerar för ”Bra att veta”.

IT har tagit bort de geografiska och praktiska begränsningarna för de byråkratiska drivkrafterna i våra organisationer. Dessa kan nu kräva data från och utöva kontroll över en mängd platser och verksamheter där det förut inte var praktiskt möjligt. Som i hemtjänsten, där hemvårdarna via mobil tvingas rapportera minut för minut vad de gör hos kunderna: sopa, fem minuter, rapportera – diska, nio minuter, rapportera – …

Dessutom fungerar IT-systemen ingalunda friktionsfritt, utan ger många olika extra belastningar – vilket många tusental användare i arbetslivet kan intyga. Mer IT innebär i sig ökad administration – av lösenord, inloggningar, supportbehov, uppdateringar, behörigheter. DN

Jag säger inte att vi ska sluta mäta, sluta följa upp men frågan är om vi mäter ”nödvändigt att veta” eller om vi låter oss styras av nyfikenhet eller om vi helt enkelt mäter för att kunna säga att vi minsann har en kontrollfunktion i systemet.

Om svaret på frågan överst i artikeln inte är tveklöst Ja, skall mätningen inte genomföras.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

 

Etiketter: ,

2 svar to “Mäta för nytta eller mäta för att det är bra att mäta?”

  1. Britt Ingegärd Jakobsson Says:

    Om hemtjänstpersonal tvingas minutrapportera vad de gör i hemmen, tyder de på ett bristande förtroende från arbetsgivarens sida. Är det godtagbart att t ex rapportera ”lyssnade på pensionärens/kundens klagande eller gråt?” Om man på detta sätt överdriver mätningens betydelse och använder mätning in absurdum, tyder det på inskränkthet och att man rekryterat fel. I vården bör naturligtvis personer med fallenhet för yrket anställas d v s de som har eget omdöme om vad som är viktigt och nödvändigt i situationen. Krav på redovisning på det sätt som beskrivs här, leder till att personal blir robotar. Verkliga robotar är kanske nästa steg?

  2. Niclas Says:

    Handlar väl om synen på arbetare och arbete. Att tyvärr börjar Taylor och löpandebandprincipen komma tillbaka på allt fler områden. Att arbetarna ska ses som kuggar i maskineriet. Med standardiserade arbetsuppgifter, noga kontroll av arbetare och arbetsuppgifter och där varje arbetare lätt kan bytas ut Vilket ger makt till arbetsgivaren och chefer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: