Regeringen låter fd lobbyist utreda sig själv

Regeringen visar åter förakt för riksdagen. När riksdagen beslutar om att utreda avregleringarnas konsekvenser för den svenska järnvägen tillsätter Regeringen Reinfeldt en utredare från den branch som ska utredas.

Till utredare har regeringen utsett Gunnar Alexandersson, ekonomie doktor från Handelshögskolan, som fram till april i år var vice vd i branschföreningen Tågoperatörerna, som representerar de företag som driver person- eller godstrafik.
I en skrift från 2011 konstaterade han att kaoset i tågtrafiken inte beror på avregleringen av transportsektorn AB

Ansvarige minister Elmsäter -Swärd anser inte att utredarens bakgrund är ett problem, vilket gör att mistanken om en riggad utredning infinner sig.

Catharina Elmsäter Swärd har tidigare sagt att den avreglerade järnvägen fungerar bra och inte velat ha någon utredning. Men nu kan hon ha hittat en utredare som inte sannolikt inte kommer att ställa hårda krav på ökad statlig kontroll som oppositionen krävt. SR

Regeringen åker på stryk i riksdagen och tillsätter en utredare som kommer att leverera ett, utifrån regeringens synvinkel, önskat resultat. Bara det faktum att misstron från partier som beställt utredningen är så starkt borde få Statsrådet att besinna sig.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Etiketter: , ,

3 svar to “Regeringen låter fd lobbyist utreda sig själv”

  1. Lars Flemström Says:

    Om personen Gunnar Alexandersson vet jag ingeting, och kan alltså inte gå i god för hans opartiskhet i förhållande till regeringen. Men sett till hans meriter och tidigare uppdrag, som bl.a. vice vd för branschorganisationen Tågoperatörerna, är han rätt man för att leda denna utredning. Att utredningen har tillsatts och förmodligen också fått sina direktiv utan samråd med det största oppositionspartiet är inte hans fel. Men det går väl ändå att kräva insyn och medverkan i utredningen?

    Tågoperatörerna organiserar ju de företag, bl.a. helstatliga SJ och Green Cargo, som drabbas av statens misskötsel av järnvägsnätet och får ta emot resenärernas och godskundernas missnöje – och tappar kunder – när det inte fungerar.

    Skräckscenariot hade ju varit om Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm hade fått utreda sig själv. Både statliga SJ och privata Veolia och Tågkompaniet drabbades ju hårt av tilltaget av Malms myndighet att stänga av alla järnvägar i södra Norrland under julhelgen för ett par år sedan. För att satsa alla resurser på att få landsvägarna framkomliga efter stormen. Så mycket godstrafik är det ju inte i julhelgen, men de godstågsbolag som var igång fick väl till sin förtvivlan se sina kunder välja landsvägen.

    Det är också bra att regeringen har tillsatt en av meriterna att döma både bransch-, trafikekonomi- och teknikkunnig person som ledare av utredningen. Han bör naturligtvis också ta med samarbetsproblem mellan tågoperatörerna samt de alltför vanliga konstruktionsfelen på nya järnvägsfordon.

    Såvitt framgår av medlemslistan organiserar Tågoperatörerna inte spårunderhållsbolagen. Jag hoppas verkligen att utredaren inte har några jävsförhållanden till DEN BRANSCHEN, och ej heller till Trafikverket och regeringen. Gunnar Malm är regeringens handgångne man.

    Det finns tyvärr en dogmatisk gnällvänster som gnölar över konkurrensutsättningen av järnvägsTRAFIKEN, när problemen i själva verket ligger på skötseln av spår, växlar, signaler och kontaktledningar.

    Faktum är att hälften av alla störningar i järnvägstrafiken ligger inom det området, att en fjärdedel av störningarna gör det indirekt, och att fel hos tågoperatörerna svarar för en fjärdedel av störningarna – något som det ligger i tågoperatörernas eget inresse att åtgärda, vilket till stor del redan har gjorts.

    Jag undrar var Peter Johansson har tänkt hitta en kunnig utredare, som inte har en karriär inom den bransch som ska utredas, och med bindningar till denna bransch? Sverige är ett litet land.

    Socialdemokraterna har väl inte så mycket kompetens att erbjuda, när man inte ens har vågat kräva att Banverket återuppstår som en självständig myndighet. Och sammanslagningen av de specialiserde säkerhetsinspektionerna för järnväg, landsväg, sjöfart och luftfart till ”diversehandeln” Transportstyrelsen, som även har att bevaka konkurrensneutraliteten inom järnvägsbranschen.

    Säkerheten och konkurrensneutraliteten är ju mål som kan komma i konflikt med varandra. Att inrätta en myndighet med så uppenbara målkonflikter är lika korkat som den japanska kärnkraftsinspektionens dubbla roller före det Fukushima.

  2. Lars Flemström Says:

    Förtydligande av min kritik mot Socialdemokraterna. Partiet borde kräva att både Trafikverket och Transportstyrelsen läggs ner och ersätts av specialiserade trafikverk och specialiserade inspektionsmyndigheter för de olika trafikslagen, som det var före 2010. Partiet borde kräva att säkerheten ska vara inspektionsmyndigheternas ENDA uppgift.

  3. Lars Flemström Says:

    Branschorganisationen Tågoperatörerna protesterade mot planerna på att slå ihop de fyra inspektionsmyndigheterna till en enda, men kördes över av alliansregeringen. Borde inte de företag, bl.a statliga SJ och Green Cargo och privata Veolia och Hector Rail (som är ett stort företag inom marknadssegmentet internationella godstågstransporter) fått ha ett ord med i laget?

    De, som menar att Tågoperatörerna ägnar sig åt oönskad ”lobbyism”, kan misstänkas själva vara köpta av järnvägens konkurrenter. Är det inte bra att det finns en branschorganisation, som vill stärka järnvägens konkurrenskraft, öka framkomligheten i järnvägsnätet och förbättra tågens punktlighet?

    Att kalla Gunnar Alexandersson för en ”f.d. lobbyist” tycker jag är oförskämt. Det är väl inte han som mot betalning från Attendo Care och AkadeMedia undertecknar sina debattartiklar med ”socialdemokratisk debattör”?

    Branschorganisationen Tågoperatörerna pekade på att de fyra trafikslagen järnväg, landsväg, sjöfart och luftfart är tekniskt helt väsenssiljda, varför samordningsvinsterna av en sammanslagning skulle bli ytterst magra, och alls inte uppväga nackdelarna. Tågoperatörerna pekade på att samordningen med andra länders säkerhetssystem i järnvägsdriften skulle försvåras.

    Tågoperatörerna har i en mängd remissvar och debattartiklar klagat på att både föråldrade regelverk och vissa länders favorisering av sina nationella tågbolag, försvårar utvecklingen av den långväga nationsgränsöverskridande godstrafiken på järnväg.

    Vid vissa nationsgränser i ”det gränslosa Europa” är det helt enkelt stopp för svenska godståg. Godstransporter på landsväg kan däremot fortsätta med samma långtradare och förare. Trots att järnvägen är bäst på de långa avstånden, och även miljövinsterna med järnvägstranporter växer med transportsträckans längd, lider järnvägen av ett svårt handikapp i gränsöverskridande trafik i form olika tekniska system och regelverk.

    Hector Rail, som nämnts ovan, var första svenska godtågsbolag, vars lok kan köra i både Sverige, Norge, Danmark och Tyskland Staliga Green Cargo blev två. Det som landsvägen har klarat sedan början av 1900-talet, klarar järnvägen först en bit in på 2000-talet.

    Till följd av detta har vi en armada av långtradare i internationell trafik – och mängder av utländska långtradare som konkurrerar med
    svenska åkare och tågbolag även i svensk inrikestrafik. För vem är det oönskad lobbyism att kräva politiska beslut, så att hindren för utvecklingen av järnvägen röjs undan?

    Jag fäster mig särskilt vid ett ofta återkommande krav i Tågoperatörernas remissvar på olika utredningar, och det är att formuleringen ”i landet” stryks och ersätts med ”även utanför landets gränser”. I en debattartikel har Tågoperatörerna beskrivit hur godstrafiken på järnväg håller på att slås ut i länder med nationella tågbolag i monopolställning, medan volymerna av passagerare och gods faktiskt ökar i Sverige.

    Den mycket kraftiga ökningen av trafikvolymerna på svenska järnnvägar har naturligtvis ökat slitaget av svenska järnvägsanläggningar och skapat nya flaskhalsar, som ingen varit beredd på. Detta t.o.m på järnvägar som under 1970-talet var akut nedläggningshotade, men räddades i sista stund, såsom linjen Malmö – Ystad. Att planerade nedläggningar inte har kommit till stånd, har givetvis medfört att det idag finns fler järnvägar som måste underhållas, än vad som varit förutsett.

    Det finns i princip två olika lösningar på de problem som finnns. Vi har en gnölvänster som vill ha bort de nya tågbolagen, och skicka tillbaka deras kunder till landsvägen. Den andra lösningen är en rejäl upprustning av det svenska järnvägsnätet på kort och lång sikt, så att detsamma förmår svälja de växande trafikvolymerna.

    Problemet med regeringen är inte att den lyssnar på Tågoperatörerna, för det gör den inte i tillräckligt hög grad, utan på lobbyisterna för mycket på järnvägens konkurrenter och deras svartmålning av järnvägens framtid. Så gör Socialdemokraterna också, som i stort sett bara ser två fördelar med järnvägstrafiken, nämligen ”miljövänlig” och ”regionförstoring”. Socialdemokraterna borde fullt ut upptäcka järnvägens möjligheter. Lyssna på Tågoperatörerna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: