Skatter är ett medel inte ett mål

Skattepolitiken är ett medel för att förverkliga andra politiska mål. Skattepolitiken är ett verktyg. Vi använder skatter för att förverkliga andra politiska mål och skattepolitiken är en hävstång för att få olka delar av samhället att bete sig som vi vill.

När vi bara pratar skatter utan det grundläggande politiska sammanhanget blir det alltid fel. Vi måste en gång för alla lära oss att starta i rätt ända.

Först beskriver vi vilken typ av samhälle vi vill ha, sen beskriver vi hur det ska betalas. Vare sig vi eller väljarna går loss på den skattetekniska beskrivningen utan det är de politiska visionerna som vinner val genom att både entusiasmera valarbetare och väljare.

Den offentliga Kriskommissionen, KK, har släppt (läckt) sin första delrapport, och där talas det mycket om skatt.  Martin Moberg anser att det inte är så enkelt, Ola Möller anser att han är med i ett lustigt parti. Högberg skriver om en början.

NetRoots | S-Buzz | SAP
Pingat på Intressant | Politometern
Följ eftervalsdebatten på  NetRoots Valanalyser

Annonser

Etiketter: , , , ,

5 svar to “Skatter är ett medel inte ett mål”

  1. Alex Says:

    Jag blir helt tokig på partiet. ”Valanalysen” är ett skämt, ett enda stort teorifientligt positivistiskt haveri där en massa diagram staplas på varandra. Slutsatserna är så banala att vi lika gärna kunnat lämna över arbetet till lemurerna på Skansen! De är sannolikt mer kompetenta.

  2. Micke Says:

    Tror att många ute på landet blev riktigt förbannade på de rödgröna. Hur röstar en ensamstående trebarnsmamma på landet med 2-3 mil till jobbet, när de rödgröna vill höja bensinskatten med 50 öre? 50 öre är inget problem för de som har goda marginaler. Men de som måste vända på varje korvöre?
    I Stockholm saknar (s) en politik överhuvudtaget. Ingen väljare vet vad de vill. (S) kastar ur sig det ena utspelet efter det andra utan någon tanke bakom. Butler i tunnelbanan är väl det mest extrema misstaget.

  3. Erik Says:

    Om ni behandlade skatter som ett sätt att finansiera samhällets nödvändiga verksamheter på ett någorlunda rättvist sätt så skulle ni kunna tala om visioner och finansiering.

    När ni avsikligt använder skatter för att tvinga befolkningen att bete sig mer enligt den mall ni bestämt är rätt så kommer befolkningen nog mest vara intresserade av precis hur man kommer försöka tvinga dem. Om de inte vill bli tvingade på det viset så måste de rösta mot er.

    Alla partier använder skatter för att påverka individens eller företagens beteende. /Peter

  4. Lars Flemström Says:

    För att förverkliga visioner måste man vinna ett val. Det är däremot tveksamt om ett stort parti kan vinna ett val genom att ha visioner som är tydligt kopplade till skattehöjningar. Alla är för skattehöjningar – om någon annan betalar skatten!

    För att förverkliga mål eller visioner måste man ha redskap. Att vinna val är inget mål i sig, utan ett redskap. Oppositionsarbete i riksdaen är också ett redskap, om man kan utverka eftergifter från majoriteten. Egen majoritet är ett bättre redskap.

    Som Peter mycket riktigt har påpekat är skatter ett redskap för att förverkliga mål och visioner. Skatterna (och skattehöjningar) har under lång tid varit Socialdemokraternas viktigaste redskap för att förverkliga sina mål och visioner. Det begriper varanda borgerlig politiker, men tyvärr inte alla socialdemokrater. Därför har alliansen vridit detta reskap ur Socialdemokraternas händer, och bildat en kraftig opinion mot ett återinförande av de avskaffade skatterna och mot en höjning av de sänkta skatterna.

    Detta för att Socialdemokraterna inte ska vinna några flera val. Vänsterpartiet har som strategi att härma Socialdemokraternas politik det förgångna. Hur gick det för hade V i det senast valet? Det hade naturligtvis gått bättre för V, om inte S hade släpat med sig V på sin marsch mot Mittens rike. Sahlin satte munkavle på Ohly, så att han inte fick prata om någora ”ofinansierade” reformer – alltså pratade han om ”finanieringen” i stället, vilket -tillsammans med mp:s bensinskattehöjning – fick S att falla i fritt fall.

    Om Ohly hade kunnat tala fritt, och alltså inte behövt tänka på de rödgrönas gemensamma bästa hade V sannolikt haft ett mycket bättre valresultat. Och vi hade kanske inte haft SD i riksdagen . Vad samarbetsivrarna inte tänker på, är att det är skillnad mellan små och stora partier. Vad samarbetsivrarna inte heller verkar ha tänkt på var och är SD:s existens. Det bästa sättet att hålla SD utanför riskdagen hade varit om de sju ”etablerade” partierna hade spridit ut sig över hela den politiska skalan – och inte lämnat någon nisch för SD -´i stället för att alla samlades i mitten.

    Att S försökte erövra Mittens rike, var inte så förfärligt som många kanske tror. Utan det stora misstaget var att man släpade med sig V i marschen högerut. Därigenom blev vänsterflanken i det närmaste obemannad. Man kan naturligtvis spekulera i om det inte var samma sak med Moderaternas hlögerflygel. De blågula flaggviftarna inom M var påfallande passiva i valrörelsen.

    Det är alltså skillnad mellan små och stora partier. Jag träffade en av mp:s riksdagsledamöter under mp:s andra mandatperiod. Hon gjorde ett tecken med pekfingret mot sin hals och sa ”bensinskattehöjning”. Hon menade alltså att det vore ett politiskt självmord att kräva höjd bensinskatt. Jag svarade att det trodde jag inte alls. Att de, som är mot bensinskattehöjningar, öht inte kan tänka sig att rösta på mp. Ingen potentiell mp-väljare skulle lämna mp om partiet skulle kräva höjd bensinskatt.

    Mp:s rikdagsgrupp fick vid den tiden utstå intern kritik för opportunism. När Naturskyddsföreningen röt ifrån om bensinskatten tvingades riksdagsgruppen till omvändelse under galgen och tvingades
    offentligt kräva en höjning av bensinskatten. Jag fick rätt: Mp:s väljarstöd, som då låg runt 4 procent, ökade.

    Men mp:s opinionssiffrar låg ju ändå långt under – och ligger fortfarande mycket långt under de nivåer, som S måste upp till för att vinna valet 2014. Småpartier ka gå framåt på frågor som skrämmer bort väljare från de stora partierna. Samarbetet mellan S och bensinskattehöjarpartiet mp proklamerades samma dag som den stora nyheten var bilundistrins kris.

    S’ opinkonssiffror hade bara några veckor före legat bara några tiondels procent från egen majoritet i riksdagen. Och sjönk som en sten. Och inte blev det bättre när V tvingades in i samarbetet. Detta var uppenbarligen inget som V själva ville, men kunde ju inte tacka nej när man blev inbjuden.

    Låt nu V bli ett starkt vänsteralternativ även för de mycket missnöjda och desperata. S måste erövra mitten. Därmed inte sagt att S måste flytta sig mot mitten. S måste breddas! Precis som på bläckfisken kan huvudet och kroppen stanna där det är, samtidigt som tentaklerna når längre ut från kroppen, åt båda hållen, åt både höger och vänster. Att lita på att V kommer att fånga upp alla vänsterväljare vore alltför riskabelt. Men V är väl ändå inte huvudfrienden, vars väljarunderlag ska reduceras till varje pris? Nej, det är i mitten som kampen mellan blocken står!

  5. Anders Borg struntar i arbetslösheten – och konkurrenskraften | Nemokrati Says:

    […] Mobergs blogg,Christian Valtersson, Partistaten, Signerat Kjellberg, Rasmus Lenefors, Röda Berget,Jämlikhetsanden, Kent Persson (m) blogg Det här inlägget postades i demokrati och har märkts […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: