Tolgforsaffären har åter placerat den svenska vapenexporten högt uppe på dagordningen. Det händer med jämna mellanrum. Debatten brukar föras utifrån ett moraliskt perspektiv, där de reala alternativen sällan penetreras av de som vill ha en förändring. De säkerhetspolitiska konsekvenserna får sällan plats i debatten.
Motivet till svensk vapenexport är att sprida kostnaderna för utveckling av svenska vapensystem. Vi vill alltså inte betala allt själva.
Jag kommer att spalta upp alternativen utan at ta ställning till något av dem.
Dagens system, som karakteriseras av två saker. En kraftfull moralisk huvudregel som i princip gör export omöjlig, därför medges vidlyftiga undantag. Dagens system är minst sagt pragmatiskt.
Köpa allt av andra länder. Då slipper vi det moraliska dilemmat. Å andra sidan bidrar vi till utvecklingen av vapen som kan hamna var som helst. Nytt moralikst dilemma. Det är heller inte speciellt roligt att vara beroende av andra. Det kan kosta mer än pengar att köpa vapen.
Gå med i Nato. Då handlar vi allt från Nato, men får allt bagage från Nato med på köpet. Vi riskerar även att befinna oss i en militärpakt ledd av President Santorum.
Låta bli att exportera & importera. Vi kan ha en mycket liten export till länder som liknar oss själva och bara importera från samma länder. Det alternativet kräver att vi själva tar kostnaden för utveckling av nya vapensystem över statsbudgeten. De som förespråkar det alternativet bör antyda vart några 100 miljarder ska tas ifrån.
Lägga ner försvaret. Vi kan lägga ner försvaret och hoppas att ingen anfaller oss. Det skulle skapa ett säkerhetspolitiks vakuum i norra Europa och skapa en risk i sig. Vi skulle även få vänja oss vid att främmande makt använde vårt territorium som lekstuga och förmodligen se en och annat skott avlossas i kampen om vem som bestämmer över svensk sjö och luft.
Där har vi alternativen. Idag kör vi enligt linje pragmatism. Vad ska vi ha imorgon?
Aftonbladets deklarerar Denna ledarsida vill se ett förbud mot vapenexport till icke-demokratier. Jga hoppas att de med det även inkluderar demokratier som ibland beter sig diktaturer. Jag ser med förväntan fram emot ett realistiskt förslag från AB ledarsida om hur försvarets materialförsörjning ska klaras med de restrektionerna.
Peter Wolodarski skriver en ledare som både förolämpar folkpartister(positivt), och har det bakomliggande budskapet Dags att stå för vad vi är och gör.
Det kan jag köpa med tillägget – om vi inte gillar vad vi är och gör, är det dags att ändra oss. Men då måste vi också omfamna konsekvenserna.
Bloggat: Johan Westerholm,
NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern
0.000000
0.000000