Jag har tillbringat dagen i ett soligt Malmö. Var nere på GA Torg och deltog i en enkel, men värdig manifestation och blev sen kvar på Torget. Jag pallade helt enkelt inte med att göra något. Jag bara satt och satt.
Istället för att krysta fram någon text rekommenderar jag istället följande inlägg:
Via Ali Esbatis nattliga twittrande hittar jag årets vidrighet. Det är en de norske fd redaren och vinproducenten Dan Odfjellsom i en artikel Bergens Tidende skuldbelägger ungdomarna på Utöya.
Odfjell, som för övrigt inte hade några problem att köpa en statssubventionerad vingård i Pinochets Chlie, levererar sin spya dagen innan den norska nationaldagen.
Odfjells angrepp består av två delar. Odfjell attackerar AUFs ordförande på det mest vidriga sätt jag sett någon gång. Den förre redaren sitter på ett bekvämt avstånd och fördömer. Det är vidrigt.
Den andra delen riktar sig mot Arbeiderpartiet. Odfjell anser att Arbeiderpartiet och AUF utnyttjar situationen. Nu följer jag inte norsk media så där värst mycket, men de manifestationer jag sett bilder och reportage från har varit väldigt fria från partisymboler.
Vad Odfjell verkar försöka glömma bort är ett Den fege terroristen Anders valde att mörda ungdomarna på Utöya just därför att de var socialdemokrater. Det var ett terrorangrepp riktat mot AUF och Arbeiderpartiet. Att påstå något annat är att förneka de mördade och spotta på de överlevande som just nu återupplever deras livs mardröm.
Även delar av den svenska högern förde efter terrosrattacken fram den typen av synpunkter. Skrämmande många fösrökte förneka att det var en attack direkt riktad mot den norska socialdemokratin coh anklagade oss som bara förde fram fakta för att ”utnyttja situationen”.
Denna artikel är smörja, men det är en smörja som bör läsas. Det förvånar mig att Odfjell kommer med sin attack just nu, under den del av rättegången då AUFarna berättar om sina upplevelser. Just därför är slutklämmen i Odfjells artikel så äcklig.
For ordens skyld, jeg er like opprørt over tragedien 22. juli som de fleste gode nordmenn. Men livet må gå videre, hos oss som ellers i verden. BT
Än värre än Odfjell är de vämjeliga individer som spyr ur sig än värre saker på den norska nätsidans Propaganda 24:s nätforum. Där finns den mylla där Den fege terroristen Anders hämtat sin näring.
Anders Behring Breiviks näst största hatobjelt är en sex månaders baby. Han kan nämligen inte acceptera barnets far, Ali Esbati.
För min del blev den extra vändning under tisdagen, när Breivik i sin redogörelse inte bara nämnte min sambo vid namn, utan också tog upp vårt barn som ett exempel på hennes ”förräderi” mot den norska och europeiska kulturen. Esbatis kommentarer
Jag kan inte säga att jag känner Esbati. Jag träffade honom som hastigast i somras och vi bytte ett par ord. Jag har läst hans texter och bedömer honom vara en vettig medmänniska. Jag upplevde honom inte som speciellt hotfull. Breivik däremot upplever honom så hotfull att hans sambo blir en förrädare, en Quisling. Vi vet alla vad som hände med Quisling.
Det mest otäcka i folkmordets logik är att mördarna inte bara vill mörda de individer de de facto slår ihjäl. Det stora motivet är att döda deras kommande barn, att radera ut hela den kommande släktlinjen. Där dras den logiska linjen från Nazismen till Breivik. Spädbarnen är det stora hotet.
När Breiviks meningsfränder står i talarstolar och orerar om den ”arabiska invasionen” och hotet från ”Eurabia” är det inte dagens vuxna som är det stora hotet, det är spädbarnen. Små, söta, runda, jollrande, storögda, spädbarn, som skickar ut budskapet ”älska mig” till alla som ser dom.
När Paulina Neuding i Jerusalem Post pekar ut nyfödda pojkar vid namn Muhammahed som en potentiell fara känner jag rysningar fara över kroppen.
In Malmö it is different. In 2004 the most common name for baby boys in the city was Mohammed Jerusalem Post
Neuding är ingen stolle som skriver i nätets underbuskage, utan en etablerad aktör i den svenska debatten. Karin Pettersson skriver
Häromveckan skrev Paulina Neuding en artikel i Jerusalem Post där en tes var att antisemitismen i Malmö växer sig starkare i takt med att muslimerna föder fler barn.
Det är en tankemodell som vetter mot Europas mörka hörn, och i den yttersta förlängningen mot Breiviks hat mot en sexmånaders bebisAB
Neuding känner sig feltolkad, hon anser att läsaren ska inse vad hon menar istället för att tolka texten bokstavligt. Hur ofta tillämpar hon den metoden när det gäller andras texter och/eller uttalanden?
Igår kväll satt jag och kanalflippade på det jag ibland gör när jag vet att borde gå och lägga mig, men inte riktigt vill. Av en ren slump hamnade jag i danska TV2, de visade ett interjvjuprogram med ungdomar som överlevde terrorattacken på Utöya. Jag satt som förstenad tills programmet var slut.
Jag kan inte riktigt formulera i ord vad jag kände inför ungdomarnas berättelser förutom att de visade stor styrka och enorm värdighet. De visade en blandning av sorg och skuld. Sorg över att ha förlorat vänner och släktingar, skuld över att ha överlevt.
En kille i övre tonåren berättar hur han såg en polis strosa fram mot dem. De växlar ett par ord innan han förstod vem det var. Han ”såg” vad som var på väg att ske och flydde ut i vattnet, simmade rakt ut tills han trodde han var säker. Helikopterbilden där Breivik står på en liten udde och skjuter mot liggande ungdomar är tagen där. Han överlevde, många av hans kamrater är döda.
Jag kommer inte ihåg om det var han eller någon annan som sade:
”Ingen som inte var där kommer att förstå de val vi tvingades göra”
Jag hoppas verkligen att överlearnas omhivning förstår att deras barn, barnbarn, syskon, kusiner, grannar, pojk- och flickvänner inte längre är samma personer de var innan. Jag hoppas de inser att såren aldrig läker helt och hållet.
Att veta att man lever därför att man lämnade sina kompisar bakom sig är ingen lätt sak att bära, även om de innerst inne vet att valet var att fly eller dö.
Rättegången mot den fege terroristen Anders inleddes idag, med att Anders grät. Inte av skam över sin gärning, utan därför att han fick se sin egen propagandafilm selas upp i rätten.
Breivik gråter när hans film visas i rätten. Hans underläpp darrar märkbart. Slutet av filmen visar bilder på Breivik i uniform blandat med bilder på tecknade tempelriddare. AB
Här vi alltså en feg mordisk terrorist som bölar inför åsynen av sitt eget patetiska propagandaverk. Vi kommer att få veta hur Breivik ser på sig själv och sin gärning. Redan nu vet vi att han anser sig vara oskyldig och åberopar nödvärn. Bara det säger något om hans vridna världsbild.
En stor del av filmen består av långa stycken vit text på svart bakgrund. EU beskrivs på en bild som en ”eurabian union”, i en del av filmen som ska visa hur islam tar över Europa. Folkmordet i Europa måste stoppar, står skrivet på en annan bild. SvD
För den som vill veta vem som delar Den fege terroristen Anders vridna världsbild kan studera citatet ovan. När ni stöter på någon som yrar om ”eurabia” och ”hotet från Islam” vet ni att ni träffat en av Anders meningsfränder.
Vissa kommer att prata om ”onskan”, men allt som finns är en terrorist vid namn Anders, en feg individ som valde att mörda socialdemokratiska ungdomar för att dom hävdade att alla människor har lika värde.
Jag vill varmt rekommendera alla att läsa Ali Esbatis artikel om dagens hat
Vid femtiden på eftermiddagen den 22 juli, satt jag i matsalen på Utøya. Jag hade hållit ett föredrag om vad den svenska högerregeringen gjort med de sociala trygghetsnäten i Sverige. Men föredraget hade fått ett lite märkligt slut, eftersom deltagarna började få sms om en explosion i Oslo. SvT debatt.
Vi människor bubblar av känslor, känslor är en del av vad vi är. Ilska, kärlek, hat, rädsla, medlidande, förakt – alla bär vi detta i högre eller mindre grad. Att förneka det är att förneka sig själv.
Av alla känslor är rädsla den farligaste. Rädslan är nödvändig för vår överlevnad, den förhindrar oss från att ta onödiga risker och ger oss extra kraft när vi behöver det. Rädslan är också ett hot mot överlevnad.
”Personer är smarta. Folk är dumma”
Jag vet inte riktigt vart jag hittat det citatet eller om det är helt korrekt, men det stämmer. Vad som åsyftas är panik och paranoia hos rädda grupper av människor.
Som grupp kan vi människor ibland handla på ett sätt vi aldrig skulle göra som individer. Den klassiska lynchmobben är ett sånt exempel. Väldigt få personer i en lynchmobb skulle kunna på egen hand kunna döda den individ de tillsammans med 100 andra kan lyncha. I grupp upplever gruppmedlemmarna att ansvaret späs ut, som individ bär var och en det fulla ansvaret för sina handlingar.
Rädslan för den okände, för den som är annorlunda är en gammal primitiv reflex som har sin grund i den tid då vi levde som ett flockdjur bland andra på den afrikanska savannen. Då var den rädslan en nödvändighet för vår överlevnad. Den okände kanske ville äta oss. Idag är den rädslan inte nödvändig, den är kontraproduktiv. Dagens samhälle är väsensskilt från det flocksamhälle vi levde i då, men vår fysiska utveckling som art går betydligt långsammare än samhällets utveckling.
Våra räddhågade reflexer har inte förändrats sedan tiden på savannen, men samhället har gjort det. Vi kan inte tillåta oss att styras av dem.
Jag brukar beskriva Anders Breivik som ”Den fege terroristen Anders”, därför att han är en terrorist som inte klarar av att kontrollera sin rädsla. Terrorattacken mot Utöya var motiverad av rädsla, riktad mot de socialdemokratiska ungdomar som inte lät sig styras av sin rädsla utan tvärtom övervunnit den och med det välkomnat det som var annorlunda.
I längden kan inte rädslan vinna över modet – Vi låter oss inte besegras.
Björn Söder har lagt en munkavle på SDs medlemmar. De skall inte uttala sig om den Fege Terroristen Anders terrordåd på Utöya för en knapp månad sedan.
SD-FÖRETRÄDARE OM NORGEDÅDEN
Thomas Karlsen, dåvarande gruppledare för SD i Trollhättan, skrev på Facebook den 27 juli: ”Jag tror att Anders Behring Breivik har varit en ´nyttig idiot´ som utnyttjas av den konspiratoriska Frimurarorden”. Karlsen är nu utesluten ur partiet. Erik Hellsborn, SD-politiker i Varberg, fick skarp kritik efter blogginlägg dagarna efter terrordåden. ”Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde”, skrev Hellsborn. SD-ledningen har tagit avstånd från Hellsborns uttalanden. Kent Ekeroth, SD-ledamot i riksdagen, twittrade samma dag som dåden: ”Någon som vågar sig på en gissning vem som ligger bakom bomberna i Norge?” Han svarade sedan: ”Nej, jag kommer inte kalla er islamofober”. Linus Bylund, Jimmie Åkessons pressekreterare, twittrade samma dag som dåden: ”Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer att avföljas.” Bylund förklarade sedan att det var en upp-maning till att inte spekulera. Expressen
Just nu ställs frågan varför om Utöya. Det är en berättigad fråga och det är en fråga som måste ställas. Det vanligaste svaret är ”en ensam galning”. Det är det enkla svaret. Ensam galning är också det lätta svaret. Galningar begår massakrar, inte vi andra. Vem är då Anders Behring Breivik?
Lars Fr H Svendsen konstaterar raskt i SvD att han inte är en filosof med en ny ideologi han skapat själv. Hans manifest är ett mischmasch av redan känt tankegods. Anders Svensson konstaterar att han inte är nazist
Istället är det i den högerextrema islamofobiska miljön som Anders Behring Breivik hittades åsiktsfränder och miljöer där han kunde nära sitt hatAS
Ett av dagens två viktigaste inlägg står Katrine Kielos för i AB. Hon sammanfattar den något märkliga åsikt om att vi inte ska ”politisera detta” och mosar den totalt. Samtidigt talar hon om exakt varför vi måste politisera det.
nyckelscenen i Bob Fosses film ”Cabaret”, sitter den unge brittiske författaren Brian med den rike tyske playboyen Maximilian von Heune på ett ölhak på tyska landsbygden. Detta är före Hitlers maktövertagande. Maximilian som kommer ur den tyska borgligheten oroar sig inte särskilt för nazisterna: galenpannor, konspirationsteoretiker och busar. Inget som inte går att kontrollera. Längre bort reser sig en pojke och börjar sjunga en av nazistpartiets sånger. Orkestern backar upp. Snart stämmer fler och fler in. Brian och Maximilian går mot sin väntande bil.
”Och ni tror fortfarande att ni kan kontrollera dem?” frågar Brian AB
Det andra nyckelinlägget står Peter Wolodarski för i DN. Han skriver om människans tunna hinna. Han visar genom historiska exempel att förmågan till ofattbart våld ligger begravt hos oss alla.
Föreställningen om våld som en sjuka är en av de mest spridda i vårt samhälle. I verkligheten bär individen på en mängd medfödda impulser, såväl goda som onda, som under speciella omständigheter kan aktiveras och utmynna i förfärande handlingarDN
För lite drygt mördade och våldtog människor i det forna Jugoslavien sina grannar. Unga män gick in till grannen och våldtog den unga kvinna de 10 år tidigare hade lekt med. De 20-åriga SS-trupper som i Hitlers namn begick ofattbara handlingar var 10 år tidigare gulliga lintottar som smälte sin omgivning.
Vad Kielos och Wolodarski tillsammans säger oss är att under rätt/fel förutsättningar är alla kapabla till oerhörda våldsdåd. De lär oss att Anders Breivik inte är en ensam galning som skapade sig själv, han är en logisk produkt av hatet. Samma hat som mordhotar bloggare som vågar skriva om det.
Den 12 juni 1963 mördades Medgar Evers i Mississipi av Byron De La Beckwith.
Den 28 augusti mördades 14-årige Emmet Till i Mississippi
Samtliga mördades därför att de var svarta, samtliga därför att de vågade hävda sin rätt som fullvärdiga människor i den tidens USA. Ungdomarna på Utöya mördades därför att hade fräckheten att bli medlemmar i AUF och hävda alla människors rätt att ses som fullvärdiga.
Martin Luther King var den mest välkände medborgarrättskämpen USA har haft. Medgar Evers var även han medborgarrättskämpe och advokat för NCAAP.
Emmet Till mördades därför att han tilltalade en vit kvinna. Vad jag vet har ingen dömts för mordet. En konsekvens av samma rasism i domstol och jury som på de anklagades bänk. Lokalsamhället ansåg att mordet var berättigat.
1957 tvingades en hittills helvit skola i Little Rock, Arkansas ta emot 9 svarta elever. Det vita Little Rock exploderade i hat och de 9 eleverna fick ha väpnad eskort för att kunna passera lynchmobben utanför skolan. De kunde inte acceptera att ättlingarna till deras egendom skulle gå i samma skola som deras barn. Att barnen till ägare och ägda skulle ses som jämlikar var otänkbart.
Personerna som mördade King, Evers och Till är naturligtvis ansvariga för sina handlingar, men de existerade inte i ett vakuum. De var produkter av det rashat som fanns, och fortfarande finns, i den amerikanska södern. De lärde sig hata av sina föräldrar och av sin omgivning.
Det finns klara paralleller mellan det massiva hat som existerade i den amerikanska södern och det hat som flödar på främlingsfientliga och högerextrema hemsidor. Hatet i södern båda skapade och underhölls av terroristorganisationen Ku Klux Klan. Vår tids hat mot muslimer, feminister, homosexuella och socialdemokrater skapar en grogrund för dagens högerextrema terrorism.
Hatet riktar sig då som nu mot ”den andre”. Den som kommer utifrån och utgör ett hot mot ”our way of life”, vårt sätt att leva. Vare sig Ray, Beckwith eller Breivik kan existera utan det underliggande hatet, därför ligger också det moraliska ansvaret för morden tungt på hatets och illviljans kolportörer.
Den senaste veckan har tung, den har varit oerhört tung att bära, trots att jag inte känner någon av de mördade. Jag är däremot en del av den rörelse Breivik hatar så innerligt och jag vet att han hatar även mig och mina ideal.
I somras träffade jag Jesse Jackson, en nära vän och medarbetare till Martin Luther King. Först nu har jag en liten aning om vad han och många afroamerikaner känner och har känt under historiens gång.
Jesse Jackson, King, Evers och Till tillhör en folkgrupp som i sitt kollektiva minne bär inte bara bär den fasa slaveriet innebar, utan även tusentals attacker och tiotusentals mördade. Jag kan inte fatta vad de måste bära med sig.
Billie Holidays tolkning av Strange fruit ger en aning
