Jag ser att några av mina bloggande kamrater skriver på Brännpunkt idag. Det är intressant artikel med mycket rätt och några fel. De har en poäng i att det behövs mer satsningar på infrastruktur är persontransporter i Stockholm, men de gör debatten en otjänst när de skapar motsättningar där inga motsättningar finns.
Jag anser att vi behöver en investeringsplan för hela Sveriges infrastruktur, storstädernas och landsbygdens. Vi måste säkra att industrin har den kapacitet som lrävs för utveckling, men även att persontransporterna i Stockholm, Malmö och Göteborg fungerar som de ska. Som uppväxt i Dalarna och numera Malmöbo har jag erfarenhet av båda två.
Idag börjar gruvorna åter öppna i mina gamla hembygder, men den järnvägskakacitet som en gång fraktade malmen till hamnar och smältverk är borta eller omdefinierad. Den kapaciteten måste återupprättas. Jag ser också de hinder för tillväxt en underdimensionerad kollektivtrafik i Malmö och Skåne utgör. Satsningar på kollektivtrafik är också en bärande del av miljö- och klimatpolitik.
Jag beskrev för en tid sedan valet mellan pest och kolera. Jag vidhåller att situationen vad gäller infrastruktur och bostad idag är så allvarlig att vi måste ta ett radikalt helhetsgrepp om de frågorna.
Författarna har rätt i att politik handlar om att välja och att prioritera, men i detta fallet är det fel att säga att satsningar på kollektivtrafiken i Stockholm utesluter stasningar på kollektivtrafiken i Malmö eller Göteborg, eller investeringar i infrastruktur avsedda att täcka industrins behov. Vi måste göra både och.
På samma sätt som utbyggnaden av stambanorna i mittan av 1800-talet utgjorde ett fundament för indusstrisveriges utveckling under kommande 100 åren måste bi nu ta motsvarande tag och bygga inför framtiden. 1850 var Sverige ett mycket fattigare land än nu, trots detta tog dåtidens beslutfattare sitt ansvar och byggde stambanorna trots att det egentligen inte hade råd med det. Var det ett ansvarsfullt beslut? Jag tycker det. På samma sätt måste vi ta ansvar nu.
Det är är även talande att en artikel som tar ansats i en protest mot Stockholmsfixeringen lägger så mycket vikt vid en Stockholmshamn, dvs Kapellskär. Författarna har en fast vinkel som enbart handlar om perspektivet Stockholm-Göteborg. Vad som behövs i Malmö, Vindeln, Grängesberg eller Vimmerby verkar författarna trots sitt motstånd mot Stockholmsfixeringen totalt ignorera.
Det är också tydligt att författarna blandar ihop det politiska samtalet i riket med det politiska samtalet i Stockholmsbaserade medier. Det politiska samtalet i riket förs i huvudsak utanför dessa medier.
Road konstaterar jag att författarna tvingats att ladda sin artikel med den sedvamliga internkritiken. Det är ett känt faktum att det enklaste sättet för en socialdemokrat att få in en artikel i media är att ge den egna partiledningen en armbåge (helst från höger). Det är synd att författarna förfaller till detta för att bli publicerade.
NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern
0.000000
0.000000
För några veckor sedan tvingades Djurgårdens tränare att avgå efter ovälkomna besök från några av klubbens ”finare grabbar”(som de själva brukar kallar sig). Naturligtvis kan inte våld eller hot om våld accepteras inom idrottsrörelsen, så statsrådet Reinfeldt i Täby(djurgårdare) kallade till presskonferens och levererade bannbullor till hugade huliganer. Jag har aldrig förut sett han Reinfeldt ha en offentlig åsikt om något förut, så jag antar att han är idrottsminister.
