Posts Tagged ‘Musik’

Lou Reed strök aldrig någon medhårs

28 oktober 2013

Holly came from Miami, F-L-A
Hitchhiked her way across the U-S-A
Plucked her eyebrows on the way
Shaved her legs and then he was a she
She says hey babe, take a walk on the wild side
Said hey honey, take a walk on the wild side
Lou Reed, Walk on the wild side

Walk on the wild side kanske är Lou Reeds mest spelade låt. Till skillnad från många andra är den musikaliskt lättillgänglig, men jag kan tänka mig att en och annan hickade till när de hörde texten i början av 70-talet. Min första kontakt med Lou Reed var Sweet Jane. Welvet Undergounds Loaded var det första albumet som letade sig in i min samling. Nummer två var liveplattan Rock’n roll animal från 1974. Sen var jag fast. Jag grävde fram de gamla plattorna med Welvet Underground från skivaffärernas gömmor och jag glömmer aldrig känslan när den råa kraften i ”I’m Waiting for the Man” första gången slog emot mig.

Tidsmässigt var det nånstans kring 77/78. Trots att Welvet inte ägde den besinningslösa intensiteten som besatt punkbanden kändes energin som pulserade ur musiken starkare och mörkare än något som punkbanden klarade av att producera.

Igår kväll lade jag mig åter på soffan. släckte ner lägenheten och drog på volymen i hörlurarna för fullt för att åter uppleva Lou Reeds Berlin, mästerverket från 1973. Skivan berättar historien om Jim och Caroline, ett ungt par som bor i Berlin.

Till tonerna av ofta vackra melodier med stråkar, blås och en barnkör levererar Reed texter som på ett osentimentalt sätt beskriver parets undergång. I sången ”The kids” tar myndigheterna barnen från Caroline. I bakgrunden hörs hysteriskt skrikande barn. Berlin är ett svart hål utan några som helst ljuspunkter eller försonande drag. Berlin var också Reeds sista bra album med nya låtar. Inget av det han gjorde senare kom upp till den standard som sattes där.

Just detta att beskriva världen utan försonande drag var Lou Reeds kännetecken. När Welvet Undergrounds första platta kom ut 1967 lekte Beatles och Stones med indiska toner. I Californien gick hippievågen mot sin höjdpunkt. Det var blommor, kärlek, pastellfärger, batik och LSD.

[Velvet guitarist] Sterling Morrison: When we finally made it to San Francisco we were attacked directly. They convinced themselves that we were there to destroy the innocence and purity of their music. Ralph Gleason said that we were the urban evil of New York, and we were there to corrupt the simple beauty of the California music  Mockingbird

I den tidsandan kommer ett svartklätt band från New York som är fast beslutna att skildra stadens gränder med all den skit där fanns. Det var en kulturkrock större än Sex Pistols i BBC på 70-talet.

Jag såg Lou Reed två gången. En gång på Roskildefestivalen och en gång när han satte upp Berlin på scen med rockband, stråkar, blås och en barnkör. Båda spelningarna var så där.

Det är bara att inse att mina gamla musikaliska favoriter kommer att trilla av pinn efter en. Lou Reed dog vid 71 år ålder. Vem kommer härnäst.

Rekommenderad läsning. Gradvall och Rolling Stone.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Phil Chevron dog igår

09 oktober 2013

De trillar av pinn med jämna mellanrum nu. Mina musikhjältar, alltså. Federici & Clemons från E Street Band dog med något års mellanrum och igår såg jag i DN att Pouges förre gitarrist Phil Chevron har dött i cancer. DN har ett kort referat av Chevrons karriär, jag tänker inte upprepa det.

Jag kan bara konstatera att den mannen kunde spela. Jag såg Pouges några gånger, första gången var på Vega i Köpenhamn. Chevron med sin akustiska gitarr drev musiken framåt med sitt furiösa spel. Jag har en gammal god vän som brukar tala om musiker och musikanter. Phil Chevron var en musikant av guds nåde.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Den censurerade Presley

03 juni 2012

”One night of sin is what i’m now paying for.
The things I did and I saw would make the earth stand still”

Så inleds orginalet till vad som skulle bli Elvis Presleys megahit ”One nigh”. Den låt Smiley Lewis spelade in 1956 hade alla chanser att bli en hit förutom två saker. Lewis var svart, texten handlade om sex och dolde det inte.

Vad göra? Ge låten till en vit artist – Elvis Presley, skriv om texten. Elvis Presley spelade in orginalet 1957, men den inspelningen såg inte dagens ljus förrän 1983. Det säger något om 70-talets USA att Elvis inte vågade göra orginalet medan han levde.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Velvet Underground – Sunday morning

27 maj 2012

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Kultur på Folknykterhetens dag

17 maj 2012

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Tom Robinsons politiska kamp är värd att minnas

08 april 2012

Denna dag som påskdagen är, kan det vara lämpligt att skriva något om mod, integritet och politisk aktivism.

1977/78 for en landsplåga över Sverige. Ett band vid namn Tom Robinson Band fick en hit med låten 2-4-6-8 Motorway. En rätt klatschig rocklåt som gjorde sig bra i många sammanhang. Ingen märkvärdig låt. Mer märkvärdigt var bandet och bandledaren Tom Robinsson.

England i andra halvan av 70-talet var ett i många stycken obehagligt land. National Front marscherade på gatorna, den öppna rasismen inom delar av samhället och polisen exploderade i upploppen i Brixton i början av 80-talet, homosexuella var legala slagpåsar för rasister, ligister och poliser.

I det klimatet steg Tom Robinsson in på scenen.  Han var bög, vänster och antirasist, tre orsaker för att få stryk av rasister, ligister och poliser.

1967 avkriminaliserades homosexuella handlingar i England och Wales. Skottland och Nordirland väntade tills 1981 respektive 1982 med att avkriminalisera Tom Robinson. Han var en stor stjärna, men i delar av hans eget land ansågs han vara en perverterad brottsling.

30 april 1978 arrangerade Rock Against Racism sin första festival, TRB var ett av banden.

The now legendary RAR/ANL Carnival Against the Nazis with Xray Spex, Patrik Fitzgerald, Steel Pulse, The Clash and The Tom Robinson Band in Vikky Park east London was 30 years ago this year; 30th April 1978  RAR

Jag såg Tom Robinson Band på Roskildefestivalen 1981. Det starkaste minnet av den spelningen var när han fick hela Roskilde att sjunga med i ”Sing If you’re glad to be gay”.

Jag har hört mycket politisk musik i mitt liv, men den låten, tillsammans med Bille Holidays framförande av ”Strange Fruit” är de som berör mig mest

Nedanstående version är inspelad på Secret Policeman’s Ball, Her Majesty’s Theatre, London, 30/6 1978. .Robinson formligen blöder genom bildskärmen.

Read how disgusting we are in the press
The Evening News and Sunday Express
Molesters of children, corruptors of youth
It’s there in the paper it must be the truth

För er som vill se något annat än repriser kan jag rekommendera dokumentären om Tom Robinson Band från 1978,  i fyra delar på Youtube

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Little Walter – My baby

14 december 2011

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern.

Vem vågar göra en ny Knugen Skuk anno 2011?

18 augusti 2011

1979 spelade Kriminella Gitarrer in mästerverket Knugen Skuk. En modig radioproducent spelade låten i radioprogrammet Ny våg. Anmälan och fällning i Radionämnden var gjuten.

Knugen Skuk är ett lysande stycke kultur. Vad den gör är att dels medvetet placera tolkningen i lyssnarens hjärna, titeln är ju två nonsensord. Texten plockar även ner makten och kungligheterna till en mänsklig nivå. Kungliga barn kommer inte med postorder från Harrows utan produceras på samma sätt som alla andra.

Igår kablades nyheternan ut om den kommande monarken. Vem vågar göra en modern motsvarighet till Knugen Skuk? Vem vågar spela den i radio när en låt som Bögarnas fel anmäls. Vem vågar utmana?

En gång i tiden var Kriminella Gitarrer och låtar som Knugen Skuk ett exempel på hur ny svensk musik kunde låta. Nyskapande och provocerande, med en klar sparka-uppåt-attityd. Idag har vi strömlinjeformade popfabriker såsom Idol. Väldigt lite var faktiskt bättre förr, men vissa saker var det.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Dr Feelgood – you shouldn’t call the doctor…

02 juli 2011

Ett av världens mest vibrerande liveband på den tiden det bagav sig. Skåda Wilko Johnssons blick på slutet.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

 

The man at the top

26 juni 2011

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 236 andra följare