Posts Tagged ‘mellanöstern’

Varför kritisera Israel när det är värre i Kina?

16 maj 2013

israel_sjogransTänk er situatuionen att en skribent skulle skriva en artikel om brott mot mänskliga rättigheter på Cuba och beömtas med argumentet:

”Varför är du orättvis mot Cuba? Varför kritiserar du inte Kina också? Är inte det också en diktatur? Bryter inte Kina också mot de mänskliga rättigheterna? Är du Latinofob?”

Byt ut länderna i exemplet mot valfri stat som bryter mot de mänskliga rättigheterna och exemplet blir absurt. Den som kritiserar Ukraina men inte Zimbabwe skulle alltså ha speciell avsky för Ukraina. Den som kritiserar Zimbabwe utan samtidigt att kritisera Ukraina kan enligt samma logik anklagas för att vara fientligt inställd till afrikaner.

Lyckligtvis används inte denna absurditet til argument så värsta ofta, men det finns ett land där detta argumenet är standard. Den som kritiserar Israel får det alltid slängt i ansiktet. ESC i Malmö sammanfaller med den sorgerns dag som av palestinier kallas Al Nakba – Fördrivningen. När då Malmöbor minns denna dag och bildar opinion bemöts de enligt absurdmallen ovan.

Protester mot Israels behandling av palestinier är helt i sin ordning, men det finns en ensidig fixering vid Israel som stat.
Hur kommer det sig annars att Malmöpolitiker inte även protesterar mot att länder som Vitryssland och Azerbajdzjan deltar? Eller Ukraina för den delen  Sakine Madon i Norran

Malmö kulturnämnds ordförande Daniel Sestrajcic (V) uppmanar till demonstration mot att Israel deltar i Eurovision Song Contest. Det är minst sagt märkligt med tanke på att andra länder som är med i tävlingen, Ukraina, Azerbajdzjan och Vitryssland, brister i demokrati och mänskliga rättigheter, skriver Brith Aspenlind, adjunkt i historia, religion och geografi i Sydsvenskan

Jag frågar mig varför Madon & Aspenlind inte själva arrangerar en manifestation och kröver att Ukraina, Azerbajdzjan och Vitryssland stängs ute.

Alla har rätt till sin uppfattning och Israel får givetvis kritiseras, men kritiken bör ske på samma villkor som för andra länder [...]
Flera ledande politiker i Malmö har förklarat att de har som mål att Malmö ska vara en enad stad. Det är en målsättning jag ställer mig bakom. Gör Daniel Sestrajcic också det? Med sina utrikespolitiska aktioner på Malmös gator och torg väljer han, kulturnämndens ordförande, att så split istället för att värna gemenskapen Malmöbor emellan. Det är omdömeslöst och illavarslande för Malmö som enad stad. 
Britt Posner i Sydsvenskan

”Samma villkor som för andra länder”. Vem ska avgöra det? Vem ska godkänna innehållet i talen i grundlagsskyddade demonstrationer? Har Posner tänkt att hon ska göra det? Samma absurda argument återigen.

Dessutom blir jag fundersam över Posners gemensamma demokratisyn. Ska bara de som framför åsikter som delas av alla Malmöbor tillåtas demonstrera under ESC och andra tillfällen?

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Israel attackerar Syrien och kränker Libanesiskt luftrum – leder till vad?

04 maj 2013

radiowarn-763146Israel har attackerat Syrien. Målet var en vapenkonvoj från Assad-regimen ämnad för Hizbollah. Enligt SvD flög Israel över Libanesiskt luftrum, vilket i detta sammanhang torde anses vara en krigshandling.

Israeli officials confirmed Saturday that the Israeli Air Force carried out a strike against Syria that targeted a shipment of advanced missiles.
The officials said the shipment was not of chemical arms, but of ”game changing” weapons bound for the Lebanese militant Hezbollah group. They say the airstrike was early Friday. They did not say where it took place. [...]
The Israeli air force has so-called ”standoff” bombs that coast dozens of kilometers (miles) across ground to their targets once fired. That could, in theory, allow Israel to attack Syria from its own turf or from neighboring Lebanon. Haaretz

Kortsiktigt är attacken en framgång för Israel. Hizbollah fick inga vapen. Frågan är vilken utveckling detta kan leda till.  Jag vet inte om det stärker hans sak, men det är inte en stämpel rebellerna vill ha. En desperat Assad kan mycket väl blanda in Israel i konflikten och attacken ger honom en möjlighet att göra det. Jag vet inte vilken kapacitet ifråga om missiler och flyg Assad har i nuläget och om viljan att slå tillbaka finns.

Mr Assad seems equally averse to hitting back. With half his realm in rebel hands, he hardly wants to open a new battle front. In fact, his border with Israel has been his quietest since the uprising against him began. (Even in calmer times, he held fire against his powerful Israeli neighbour after it bombed his nuclear reactor in 2008.) [...]

For that reason, Israel is likely to remain wary of provoking Mr Assad and has done little to hasten his downfall. After all, he and his father kept the border with Israel quiet for 40 years. Only if Mr Assad threatens to use his chemical weapons might Israel intervene more directly—or if he starts sending more dangerous weapons to Hizbullah in Lebanon The Econimist

Jag, likt The Economist, bedömer att Assad inte kommer att slå tillbaka just nu, däremot kommer han att använda det i propagandakriget. Assad har, kommer att, använda detta för att internt framställa rebellerna som “Zionist lackeys”.

Vad som händer om Assad ser att han håller på att förlora är en annan sak. Han kan beordra en kemisk attack mot israel för att tvinga dem att attackera Syrien och på så sätt transformera konflikten och ändra spelreglerna totalt. I det läget blir frågan om diverse jihadister hellre slåss mot Israel än mot Aassad.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Demokratin(?) Israel går till val

22 januari 2013

Idag går Israel till val. Utgången är en säker seger för Israels politiska höger. Den enda osäkerheten är vilka högerstollepartier Benjamin Netanyahus nya koalition kommer att innehålla. Oavsett utgången av dagens val kommer bosättarpolitiken att fortsätta och med det fortsätter brutaliseringen av det israeliska samhället.

Aaron Lund skriver i dagens Expressen en av de bättre texter jag läst på länge om det vägskäl Israel just nu står mitt i. Lund beskriver konsekvenserna av ett Israel där nationalister och extremreligösa grupper under lång tid haft inflytade. Den utveckling han pekar ut torde vara oroande, inte bara för Israels svenska hejaklack, utan även för de som fortfarande tror på en fredlig process mot en tvåstatslösning.

Under de senaste åren har extremisterna trappat upp sin hets mot ickejudiska minoriteter, både araber och afrikanska invandrare. Lika oroande är attackerna mot de institutioner som i över 60 år försvarat den israeliska demokratin mot dess inre demoner. Nu står inte bara politiska motståndare och oönskade raser i extremhögerns skottglugg, utan också rättsväsendet, människorättsorganisationerna och den fria pressen.Expressen

Claes Arvidsson skriver i SvD att Israel behöver en ny politik. Vad denna nya politik skulle innehålla skriver han inget om. Han nämner inte med en stavelse de farhågor Aaron Lund ger uttryck för i alla fall inte öppet. Hans tal om behover om en ny politik kan möjligen vara en signal att även han ser de problem Lund beskriver, men inte ännu vågar formulera dem öppet.

Israel må formellt vara en parlamentarisk demokrati, men de använder sig understundom av diktaturens verktyg och metoder. Fängslande utan rättegång, tortyr och mord på misshagliga personer är inte handlingar vi vanligtvis förknippar med demokratiska stater.

Israel är en stat som murknar inifrån.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

 

Fred = Bosättarna väck!

30 november 2012

Palestina_hdipwebmap2000okt_previewIgår gav Sverige tillsammans med 137 andra länder Palestina status som ickemedlem i FN, eller Observatörsstat. Det betyder bland annat, om jag fattat det rätt, att Palestina kan anmäla Isael till domstolen i Haag.

Jag undrar om det som gör att Israel och USA tar till sådana extrema brösttoner över beslutet.

  • Israels premiärminister Benjamin Netanyahu fördömde Abbas tal som ”fientligt och förgiftat”. Enligt Netanyahu blir en tvåstatslösning ännu mer avlägsen, när Palestina blir observatörsstat i FN. SvD
  • Palestinierna firade på Västbanken, men USA som röstade nej beklagar deras nya FN-status. USA:s utrikesminister Hillary Clinton kallade beslutet i generalförsamlingen för ”olyckligt och kontraproduktivt” och menade att det reser nya hinder på vägen mot fred. DN

Det stora hindret för en tvåstatslösning är inte att Palesstina får status som observatörsstat i FN, det största hindret är ockupationen och den landstöld som kallas bosättningarna på Västbanken.

I de illegala bosättningarna bor idag mellan tummen och pekfingret 500 000 pers. De finns där i strid med FN.beslut och i många fall  har bosättningarna uppförts i strid mot Israelisk lag. De ockuperar stora delar av Västbanken och en effektiv spärr mot en tvåstatslösning. För att fred ska uppnås krävs en stabil tvåstatslösning och för det krävs att samtliga bosättningar töms.

Det säger sig självt att det är svårt att vinna ett val i Israel på ett löfte att tvångsecakuera en halv miljon människor, men det måste göras. USA måste villkora sitt politiska, ekonomiska och militära stöd till att bosättningarna töms.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Sverige måste stötta Palestina i FN – Rösta Ja till status som ickemedlem

29 november 2012

Att vara medlem smäller högst, men i FN-sammanhang är ickemedlem näst bäst. Palestina har just nu en observatörsstatus i FN. Vatikanstaten är ickemedlem, dvs ett hack över. Kvällens omröstning handlar om lyfta Palestina till samma status som Vatikanen.

Hur kommer då Sverige att agera denna gång?

När FN:s organ för kultur och forskning, Unesco, i oktober förra året tog upp frågan om Palestina skulle få bli medlem, röstade Sverige nej tillsammans med ­bara 13 andra länder.

Eftersom Sverige historiskt ställt sig bakom rättigheter för palestinierna väckte omröstningen i Unesco stor uppmärksamhet AB

I omröstningen om UNESCO gjorde Sverige bort sig rejält. Kommer vi att bära den globala skämskudden ytterligare en gång?

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Israel bombar media i Gaza – bilder på mördade barn är väl ingen höjdare

18 november 2012

Bilden av en gränslöst förtvivlad far med ett 11-månaders blodigt knyte i famnen är ingen höjdare för den som hävdar att man försvarar sig mot terrorister. Det är alltså logiskt att Israel gör de få media som finns i Gaza till måltavlor.

PLO official Saeb Erekat strongly condemned the two strikes. ”This attack on journalists and freedom of expression reflects Israel’s disdain for international law and the little value it affords the lives of Palestinians,” he said in a statement.

”Last Thursday, the Israeli Government Spokesperson said that there is no free media in Gaza, which is an insult to the brave journalists covering the situation from there. It would now seem that some Israelis want to make sure that there is no free media in Gaza.”  Ma’an news agency

Historien visar att bildens makt är stark. Två bilder som definierade USAs krig i Vietam är bilden av en polis som mördar en fånge, samt bilden av ett naket barn som flyr undan en napalmattack.

När Emmet Till skulle begravas insiterade hans mor på att ha kistan öppen. Hon ville visa vad den mordiskt fega lynchmobben gjort mot hennes 14-årige son.

Chicagos begravningsbyrå hade beslutat sig för att inte öppna kistan, men Mamie Till bestred deras beslut. Efter det att delstaten Mississippi meddelade att de inte skulle tillåta en öppen kista, hotade Mamie med att öppna den själv och insisterade på att hon hade rätt att se sin son. Efter att ha sett kroppen insisterade hon även på att lämna den öppen under begravningen och tillåta människor att ta fotografier. Hon ville att folk skulle se hur brutalt Emmett hade mördats. Nyhetsfotografier av Tills vanställda lik spreds runt i hela USA, exempelvis i tidningen Jet, vilket skapade en enorm reaktion. Vissa rapporter visar att uppemot 50 000 människor såg bildenWkipedia

Israel bombar Gazas media och försöker mörda de få journalisterna som finns av den enkla orsaken att bilder på söndersprängda barn inte är ”good business”.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Israels fiende är ett 11 månaders spädbarn

16 november 2012

Israel mördar en Hamasledare. Hamas eller andra svarar med att skjuta raketer mot Israel. Israels svar är att mörda Omar, 11 månader.

Omars far, Jihad Misharawi, jobbar åt BBC, vilket gör att han får mer uppmärksamhet än vad som annars är vanligt när Israel dödar araber. Tweeten ovan är från BBCs redaktör fär mellanöstern. Han ställer en bra fråga.

Det var i onsdags som BBC-journalisten Jihad Misharawis hem träffades av israelisk bombning. I attacken dog hans elva månader unga son Omar. Misharawis svägerska dog också i attacken och hans bror skadades svårt.

Misharawi har sagt att det inte förekom några stridigheter i hans område, när attacken utfördes, det skriver Washington Post.

– Vad har min son gjort för för att dö såhär? Vad var hans misstag? Vad gjorde han för fel, säger Jihad Misharawi till BBC Arabic enligt Huffington Post. AB

Han förlorar sin son, svägerska och förmodligen sin bror. För vad? Varför valde Israel att bomba just det huset? Var journalisten från BBC ett mål? Titta på bilden av fadern som håller sitt mördade spädbarn, titta på männen som omger honom. Se deras ansikten, se deras ögon. Jag finner bara ett ord och det är draksådd.

“We’re all one team in Gaza,” Danahar told me, saying that Misharawi is a BBC video and photo editor. After spending a “few hours” with his grieving colleague, he wroteon Twitter, ”Questioned asked here is: if Israel can kill a man riding on a moving motorbike (as they did last month) how did Jihad’s son get killed.” Washington Post

I ljuset av de framgångsrika riktade attacker Israel gjort finns ingen tvekan att de antingen valde att bombad just det huset, eller också sköt de lite på måfå. Gaza är så tättbefolkat, alltid träffar man nån.

Militanta islamister talar om att den israeliska regeringen öppnat ”helvetets portar”, och den israeliske försvarsministern beskriver en markoffensiv som ”en möjlighet”. Extremisterna bestämmer dagordningen på båda sidor, om än med oändligt olika makt­resurser.

En cyniker skulle säga att vi sett inledningen på valrörelsen inför det israeliska parlamentsvalet den 22 januari. AB

Tyvärr tror jag att Ingvar Persson har rätt. Israel visste exakt vad som skulle hända när de dödade Hamasledaren. I USA kan ingen bli vald som är ”soft on crime”. I Israel kan ingen bli vald som är ”soft ón arabs”.

Bloggat: Anders Svensson,

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Skakande berättelse från en mor till en israelisk Estelleaktivist

03 november 2012

Nurit Peled-Elhanan är mor till  Elik Elhanan, som seglade med Estelle. Hon ärockså mor till Smadar Elhanan som vid 16 årls ålder dödades av en palestinsk självmordsbombare. Idag skriver hon i DN; ”Att vara mor till en av fångarna från ”Estelle””.

Min sons och hans båda vänner Yonatan Shapiras och Reut Mors kroppar är fortfarande märkta av brutala elchocker, slag och fullkomligt avskyvärd förnedring.

Jag vet inte hur många liknande citat jag sett från mödrar i diktaturernas Argentina, Chile & El Salvador, men denna gång gäller det Israel. Landet som kallas sig ”Mellanösterns enda demokrati”.

Hand- och fotbojor till trots strålade deras ansikten av två veckors seglats med de bästa av människor i denna värld. En polisman bad Yonatan ge skosnörena till sin mor. När han böjde sig ned, tittade han plötsligt upp och sa: ”Mor, är du medveten om att ifall vi varit i Syrien hade du aldrig kunnat komma och hälsa på mig? Du ser vilken stat vi har! Det finns fortfarande en chans, fortfarande en chans.”

Den som frågar sig vilka motiv dessa modiga människor har för att bryta blockaden mot Gaza behöver inte fråga mer. För dem handlar det lika mycket om att värna Israel som att bryta blockaden. Att bryta blockaden kan mycket väl vara det enda sättet att rädda den israeliska demokratin. En brutaliserad rättsapparat är ett hot mot demokratin.

Nästa dag blev vi i egenskap av förmyndare kallade till dna-test. Denna gång fick vi sitta i väntrummet på polisstationen, där vi blev uppmanade att ge oss i väg och lämna plats för ”medborgare som förtjänar att sitta här”. En ung kvinnlig polis med hästsvans sa: ”Är detta flotillafolket? Ge mig ett skjutvapen så jag kan skjuta ner dem alla.”

Nurit Peled-Elhanan och Elik Elhanangör mig stumma av beundran. När deras 16-åriga dotter/syster dödas förfaller de inte till hämnd utan agerar för att förhindra ytterligare död och lidande. Det är inte så lite Gandhi över deras agerande.

Vilka är det största hotet mot Israel? Aktivisterna som trots elchocker, misshandel, hot och förnedring faktiskt tror på den egna statens demokratiska ideal och av den orsaken vinner sina fångvaktares respekt eller den unge polisen som gärna skulle ”skjuta ner dem alla”?

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Jag vill inte konsumera ockupantvaror

30 oktober 2012

Under den senaste tiden har det varit en het debatt om handel, företagande och etik. Telias diverse affärer diktaturstataer har funnit i centrum, även om H&M fick en armbåge för sin verksamhet i Asien. Diakonia och Settler watch lyfter ett annan skandal, nämligen det faktum att varor producerade på den av Israel ockuperade Västbanken säljs i EU.

EU har kommit att bli Israels och bosättningarnas viktigaste marknad. Hudvårdsprodukter, elektronik, frukt och grönsaker är exempel på varor från illegala bosättningar som säljs i svenska och europeiska butiker.

Eftersom det pågår en ockupation är Sverige och EU bundna av den internationella humanitära rätten. Det är vår skyldighet att vidta alla möjliga åtgärder för att parterna i konflikten respekterar dessa så kallade ”krigets lagar”. Eftersom bosättningarna är illegala är det vår skyldighet att motverka bosättningspolitiken. SvD

Jag frågar mig varför EU å ena sidan helt korrekt fördömer de illegala bosättningarna, men å andra sidan accepterar handel med dem. EU måste bannlysa alla varor helt eller delvis producerade i illegala bosättningar från EU.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Elpistoler och förödmjukelse är diktaturens verktyg

22 oktober 2012

Vår moderate försvarsminister Enström mumlade ännu en gång på målet om vilka stater som är diktaturer. En fråga hon inte behövde konfronteras med är huruvida en demokrati kan använda diktaurens verktygslåda och fortfarande vara en demokrati?

I en rättsstat har polis en rättighet och en skyldighet att använda våld för att skydda sig själv och andra. Men våldet ska vara motiverat och minimalt. Det är ett signum för en demokrati. I en demokrati används aldrig våld för att straffa, förudmjuka eller eller som ett medel för att utkräva hämnd.

I en diktatur rådet motsatta synsättet. Våld och förudmjukelse är ett både ett medel och ett mål i förtryckets tjänst. Rättssäkerhet innebär en förutsägbarhet i den legala processen. Vad som händer mellan gripande och en friande/fällande dom är reglerat i förväg.

När en elitsoldat använder en elpistol på en 65-årig obeväpnad kvinna, tvingar en 80-årig man att sitta nio timmar i solen är det fråga om fysisk bestraffning och förödmjukelse. Det är diktaturens verktygslåda som kommer till användning.

Det är viktigt att Estelles besättning tar fram det mod M-P Boëthius uppvisar och berättar samtliga detaljer från gripande till förhör. Varje slag, varje knuff, varje hotelse, varje stickord måste fram i ljuset. Så fungerar en rättsstat.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 191 andra följare