Britt; Demokrat, Hycklare, Gadafikramare eller Medskyldig?

Det är synd att Assange kört sig själv och Wikileaks i botten. Dokumenten om Storbrittaniens inblandning i Gadaffis affärer kasatar ljus över hur mycket Västmakterna bryr sig om demokrati och mänskliga rättigheter jämfört med olja och geopolitiska hänsyn.

Dessutom ska brittiska MI6 ha överlämnat landsflyktiga Gaddafikritiker till regimen i Libyen, visar dokumenten som tidningen The Independent läst. De låg i privatkontoret hos säkerhetschefen och utrikesministern Mussa Kussa, Gaddafis högra hand fram till Kussas avhopp tidigare i år.

Där framgår att även Washington erbjudit Tripoli möjlighet ”att överlämna sheikh Musa till ert förvar”. På samma sätt ska USA ha överlämnat ledare i en islamisk rebellgrupp till Gaddafis säkerhetspolis. SvD

Gaddafi har även varit EU behjälplig med att stoppa flyktingströmmar från Afrika till EU, främst Italien.

Så går det till när Diktatorn och Demokraten kliar varandras ryggar.

Bloggat: Svensson

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Gadaffis dagar är räknade – nu återstår den långa svåra resan mot demokrati

Det verkar som Gadaffis dagar eller rättare sagt timmar, är räknade, . Ingen förutom Gadaffi, själv verkar veta var han är eller vad han egentigen vill/hoppas åstadkomma. Förhoppningsvis inser hans anhängare att spelet är förlorat och att vare sig de eller Libyen tjänar på fortsatta strider.

Just nu balanserar Libyen på en knivsegg. Det kan mycket väl bli så att enskilda fickor av Gadaffitrogna kämpar en desperat kamp därför att de inte ges något annat val. Hur segrarna behandlar förlorarna i går, idag och imorgon kommer att vara avgörande för hur snabbt de sista striderna avslutas.

När jag skriver idag menar jag det bokstavligen. Om tillfångatagna Gadaffianhängare paraderas genom gatorna under spott och spe och sedan får ett nackskott i en gränd skickar det klara signaler till de Gadaffianhängare som fortfarande är beväpnade att kapitulation inte är ett alternativ. Diktaturens kreatur måste ställas till svars för sina handlingar, men inte av mobben och inte av en ståndrätt.

Det finns även en läxa att lära av misstagen i Irak. För att Libyen inte skall förfalla i kaos måste det finnas en centralmakt med ansvar för ordning och en organisation som kan utföra det praktiska jobbet. När USA fotade ut alla som kunde misstänkas vara anhängare av Saddam från Iraks statsförvaltning, polis och miltär skapades ett maktvakum som snabbt fylldes av beväpnade grupper. Resultatet blev kaos.

De nya makthavarna i Libyen måste skaffa sig kontroll över statsapparaten, polisen och militären, men de måste även använda dem för de uppgifter polis, miltär och statstjänstemän är satta att göra. Om de sparkar ut alla som ens luktar Gadaffi upprepas kaoset från Irak. När striderna väl är över måste även de egna trupperna avväpnas och de nya makthavarna måste förstå att deras fortsatta makt är avhängigt av valresultat, att deras roll som befriare inte garanterar dem politiskt inflytande.

Vad gäller Väst är den miltära insatsen snart slut, stridsflyg måste ersättas av ingenjörer, vårdpersonal och demokratibyggare. Libyen är ett rikt land, de har själva råd att betala sin återuppbyggnad bara oljan börjar flöda, men det behövs akut hjälp för att komma igång.

Det är dags att Fredrik Reinfeldt kallar in oppositionen för att presentera den plan han har i en byrålåda för den lågngsiktiga svenska insatsen för att transformera Libyen från en diktatur till en demokrati. Har han ingen plan finns det andra som har en.

Bloggat: Martin Moberg, Peter Högberg, Thomas Böhlmark, Jinge

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

 

 

Vi kunde ha dödat civila i Libyen

NATO har dödat ett antal civila i en attack. Det var inte avsiktligt, det var ett systemfel.

”Det verkar som att vapnen inte nådde det avsedda målet och att det kan ha varit ett systemfel hos vapnet som orsakat ett antal civila offer”, skriver Nato SvD

Rätt många borgerliga debattörer har beklagat sig över att våra flygare fick händerna bakbundna. Hade dessa varit nöjda om Tolgfors hade varit tvungen att ge beskedet ovan?

Om det skulle varit så att ett svenskt systemfel just slagit just ihjäl fyra sexåringar skulle frasen ”Ursäkta, det var inte meningen, det var ett systemfel” vara betydelselös för de föräldrar som tvingas begrava sina söndersprängda barn. Den hade heller inte varit nån tröst för de flygare som skulle få leva med konsekvensen av sina handlingar.

Den machoatttityd som vissa herrar och damer ibland uppvisar är enligt min mening ansvarslös. Krig är stökigt, de bästa planer fallerar och civila dör. Krig är ingen plats för politiskt lättsinne.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Var kommer innehållet i Libyenpaketet ifrån?

Kommentarerna från media om den fortsatta Libyeninsatsen har dominerats av form, inte av substans. De flesta tyckare har likt ABs Bill och Bull tagit den lätta vägen och skrivit ihop en rätt ointressant drapa om hur beslutet har kommit till. Väldigt få har brytt sig om att studera innehållet, ett faktum som säger mig något om dessa individers prioriteringar.

Jag kommer att plocka några stycken från den socialdemokratiska utredningen, Fred och Frihet för Libyens Folk(FFLF), och jämföra med innehållet i beslutet.

Vi socialdemokrater ser inte att den svenska insatsen för att hävda flygförbudszonen fortsatt bör vara prioriterat givet det faktum att det libyska flygvapnet i princip är utslaget. FFLF sid 6

”Tidigare har de svenska Jasplanen luftpatrullerat för att upprätthålla flygförbudszonen i Libyen. Nu faller det bort ur uppdraget” Bildt till DN

Här är en första spegel ur det socialdemokratiska förslaget.

Sveriges insatser bör fokusera på att upprätthålla vapenembargot. En sådan insats kan handla om att bidra med marina stridskrafter. FFLF sid 6

En bordningsstyrka för att upprätthålla vapenembargot samt personal för informationsoperationerRegeringen.se

Bara för några dagar sedan var denna del av insatsen löjlig, orealistisk och onödig.

Sverige bör vara berett att utöver dagens humanitära stöd svara positivt på eventuella kommande FN-appeller. Det svenska stödet kan exempelvis handla om att anslå medel till internationella bistånds- och flyktingorgan, eller att bistå med transporter eller annan logistik. FFLF sid 8

Det svenska militära bidraget sker inom ramen för ett bredare svenskt engagemang för Libyen, vilket också inkluderar ökat humanitärt biståndRegeringen.se

FFLF avslutas med några avsnitt om satsningar på demokrati i regionen. Dessa åtgärder diskuterades inte alls av regeringen. Förutom dessa två åtgärder ingår även en insats med JAS Gripen, men i en annan roll än den tidigare avslutade insatsen.

Socialdemokraterna, miljöpartiet samt den moderatledda regeringen var med ett undantag nöjda med det framförhandlade pakatet. Undantaget heter Jan Björklund, fd major, numera partiledare för Folkpartiet. Om nu Björklund är så missnöjd kan faktiskt han och Fp ställa sig utanför uppgörelsen och göra sällskap med V & SD.

Bloggat: Johan Westerholm, Martin Moberg, Jinge

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Vad och vem ska styra våra internationella insatser?

Just nu pågår en debatt om vår kommande insats i Libyen. Fokus är antalet Gripen-plan. Jag tycker det är en torftig debatt. Debatten borde handla om hur Sverige kan bidra til fred och demokrati Libyen.

Den som tror att övergången från diktatur till Libyen står och faller med antalet svenska Gripenplan borde tänka några varv till. Den som tror att insatsen är över när Gadaffi har petats bort från makten bör tänka väldigt länge. När diktatorn väl är borta och den koalition som hölls ihop av moståndet mot Gadaffi faller samman, då börjar det verkliga arbetet. Om det borde debatten handla. Vilken är vår uppgift i den processen?

I sammanhanget skulle jag även vilja se en övergripande debatt om dels typen av svenska insatser, dels på vilka premisser vi ska skicka trupp.

Sverige har en gammal tradition av deltagande i fredsbevarande styrkor. Det är den typen av insats där FN inte är en stridande part utan utgör en buffert mellan de stridande parterna. Sverige har funnits på Cypern, Sinai och i Libanon. Förutom den rena övervakningen har svenskarna även röjt minor och jobbat med infrastruktur. Under den senaste tiden har vi även bidragit med stridande trupp, just nu i Afghanistan och Libyen. Vi har idag ingen styrka som tjänstgör i de klassiska blå hjälmarna.

Det är inte finare eller viktigare att delta i de stridande trupperna, jämfört med de fredsbevarande eller de uppbyggande. Däremot är det mer dramatiskt. Det är ingen slump att filmer heten ”Top Gun” och inte ”Top Plumber”, trots att de s0m fixar vattnet i en sönderbombad stad räddar tusentals liv. Jag skulle vilja påstå att det är enklare att vinna kriget än att vinna freden.

Sverige är ett litet land, våra insater är begränsada om man jämför de stora länderna. Därför måste vi överväga vilken typ av insatser som maximerar våra resurser utifrån de uppsatta målen. Om målet är fred och frihet ska insatsen utformas för att maximera det utfallet.

Vi måste då avstå från att maximera dramatik eller inhemska miltära behov. Vi ska inte använda våra insatser för att öka vår trovärdighet hos NATO eller andra makter. Vi ska definitivt inte anpasssa militära insatser utifrån kortsiktiga opnionsmässiga vinster.

Sverige ska komma när FN kallar, men vi ska göra det utifrån de politiska premisser vi sätter upp för våra miltära insatser. Det måste finnas en rak linje från våra politiska ideal, manifesterade i vår utrikespolitik, praktiskt utförda under antingen de blå hjälmarna eller i kamoflageuniform.

Om det borde debatten handla, men det gör den inte. Den handlar om hur många JAS Gripen som ska eller inte ska ingå i en kommande svensk insats i Libyen.

Bloggat: Peter Högberg,

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

NATO frågar efter svenska…fartyg

Nu har NATO inkommit med en ny begäran om fortsatt svensk insats i Libyen. Vad de vill ha är…marina stridskrafter.

– Den som kommer ihåg hur debatten har varit, kommer också ihåg att vi socialdemokrater för ganska länge sedan sa att vi också borde fundera på om Sverige kan bidra med en marin insats. Då blev vi hånade och det sades att Nato
absolut inte hade frågat om någonting som har med en marin insats att göra, säger Urban Ahlin som är socialdemokraternas utrikespolitiske talesman.

– Men Nato har visst bett om hjälp att också fylla luckor vad gäller marina insatser, som att borda fartyg. SR

Är det då en slump att Socialdemokraterna föreslår något som NATO sedan frågar efter? Naturligtvis inte. Håkan Juholt har som mångårig försvarspolitiker väldigt goda kontakter i NATO och visste genom underhandskontakter att denna förfrågan skulle komma.

Kontakter som Reinfeldt, Bildt och Tolgfors tydligen inte har.

Innan vi säger jag måste vi har ett par saker klara för oss.

1. Är det FN som i grunden frågar. Sverige är en del av FN, inte en del av NATO.
2. Vilka konkreta uppgifter ska svenska fartyg ha? Det är inte vara vår uppgift att stoppa flyktingar på väg mot Italien.
3. Vi ska vara med i en långsiktigt insats vars mål är att vara ett stöd för att bygga en libysk demokrati på libyernas villkor.

Av någon anledning har Carl Bildt, Sten Tolgfors och Fredrik Reinfeldt gjort sig oanträffbara för kommentarer.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Sverige och Libyen efter JAS – vad vill borgarna?

De häftoga reaktionerna från borgarna angående socialdemokraternas förslag om en annan inriktning i Libyen skymmer den viktig frågan, ”Vad vill borgarna göra i Libyen?”. Just nu vill de flyga JAS, men vad vill de göra när det tar slut, vilket kan ske fortare än de anar.

Johan Westerholm skriver ytterligare ett utmärkt inlögg där han förutom att göra färs av DN  pekar på det faktum Tolgfors kommere att utvärdera insatsen utifrån ett ekonomiskt perspektiv.

Det tredje som jag faktiskt tycker är anmärkningsvärt är att DN inte alls fångade upp försvarsminister Sten Tolgfors kommentar i SR igår. Att bland annat ekonomi är en sådan faktor som skall utvärderas. Redan nu tillgänglig information pekar entydigt på att operationen blivit mer kostsam och slitit mer på flygplanen än väntat. Det finns information som pekar på att Försvarsmakten tvingas ställa in övningar för förband på hemmaplan vilket påverkar vår beredskap negativt. Försvarmakten kan redan nu redovisa ett överutnyttjande av försvarsanslaget för det första kvartalet på 300 MSEK JW

Anders Borg har hittils varit väldigt tyst om kostnaderna för insatsen och utan signaler om mer pengar kommer antingen planen över Libyen eller över Sverige vackert att få stanna på landbacken. Det slitage Westerholm skriver om kan även det inom kort belägga några av planen med flygförbud. Det är fakstiskt osäkert om det finns några plan att flyga med efter JAS-insatsens slutdatum.

Åter till huvudfrågan – Vad vill borgerligheten göra efter JAS? Kan det vara så att de helt enkelt inte tänkt på det? Reaktaionerna från borgerligheten tyder på att det är själva flygandet som är huvudsaken, och sällskapet. Vi flyger ju ihop med NATO.

Kadaffi är ett övergående fenomen, men han lämnar efter sig ett land i spillror ? Vad vill Sverige göra då? Precis som många debattörer påpekar tar det att komma på plats, det gäller även de kommande civila insatserna. Vi kan inte vänta och se, vi måste redan nu skaffa oss en plan, se vår roll i detta och påbörja förberedelserna så vi kan vara på plats direkt.

I socialdemokraternas rapport finns en konkret plan för detta, men även det avfärdas av borgarna. 

Libyen är ett rikt land som kommer att klara av sin återuppbyggnad, men de kommer att behöva hjälp i inledningsskedet.  Den moderna infrastruktur som oljeutvinngen kräver är känslig och komplex, villet gör den enkel att sabotera och förstöra. Libyen kommer att behöva hjälp till självhjälp. Vad vi behöver är en Marshallplan inte bara för Egypten utan för hela Nordafrika.

Det skulle vara en oväntad glädje om press av alla färger kunde fokusera på den frågan istället för att välja fokusera på socialdemokraternas interna beslutsprocesser, men den typen av skriverier är avsevärt svårare än att skriva om process.

Bloggat: Johan Westerholm, Peter Högberg

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

S tar initiativ till bred insats i Libyen

När vi gör insatser måste vi veta vad vill åstadkomma och varför. Vi måste också utvärdera vad insatserna ger och välja insats efter maximal effekt. Vi måste inse att vi har begränsade resurser.

Hittills har den svenska debatten varit väldigt inriktad på flygningar med Jas Gripen. Den insatsen kommer att vara avslutad om någon månad. Frågan är vad vi ska göra sen. Det är svaret på denna fråga som ges i det Socialdemokratiska rapporten.

Vi ser inte att den svenska insatsen för att hävda flygförbudszonen fortsatt bör vara prioriterad givet det faktum att det libyska flygvapnet i princip är utslaget. I stället vill vi pröva alternativa vägar för mer relevanta militära insatser.

I stället för en flyginsats bör vi fokusera på att upprätthålla vapenembargot. En sådan insats kan handla om att bidra med marina stridskrafter. DN

Vad jag vill framhålla är den långsiktiga ansats som kommer vara det som avgör vilken väg Libyen kommer att gå när Gadaffi väl är borta.

Socialdemokraterna föreslår att Sverige inrättar en demokratifond där medel anslås för att främja demokrati och stödja uppbyggnaden av demokratiska institutioner i länder och regioner där detta är eftersatt. Ett viktigt fokusområde för en sådan fond är naturligtvis länderna i Nordafrika där en demokratisk utveckling nu har tagit sin början. Vi föreslår att ett svenskt demokratisändebud i regionen utses för att arbeta med demokratifrämjandet. Ur S-rapporten

Borgerliga tyckare och annan media kommer naturligtvis inledningsvis att reagera med ryggmärgen och prata mycket om ”omsvängning”. Ska vi titta i sak var det den nuvarande insatsen, vi ville avsluta, inte alla former av insatser.

Anders Lindberg på AB borde veta att det inte är artikelförfattarna som sätter rubriker, utan någon annan, men det bjuder vi på.

Jag väntar spänt på att se om någon tyckare vågar sig på att faktiskt diskutera innehållet i förslagen. Det är rätt troligt att även Regeringen Reinfeldt kommer att köpa alla dessa förslag, men döper om dem och kallar dem sina egna. Vi kommer att hålla ögonen öppna efter det.

Jag rekommenderar en läsning av Johan Westerholms inlägg i frågan. Westerholm äger genom sin yrkesbakgrund en betydande insikt i just denna fråga.

Bloggat: Martin Moberg, Tord Oscarsson, Peter Högberg, Ulf Bjereld

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Fåntratten Bildt Twittrar igen

Jag ser att Carl Bildt twittrar igen. För att inte de ska kunna radera Bildts twittereskapader har det sparats en och annan skärmdump för eftervärldens nöje.

Johan Westerholm sågar Bildt så förtjänstfullt att jag hänvisar till honom, men kan inte låta bli att kittla era smaklökar med detta citat.

Detta uttalande från utrikesministern kommer att öka förvirringen i hur starkt stöd egentligen vår regering har i en utrikespolitsik kontext. Vad Carl Bildt säger till omvärlden är att tro inte på vad jag säger, jag får ändå backa för det senare. Tweet:en andas onekligen en frustration över att behöva rätta sig efter demokratiska spelregler på hemmaplan och över att inte kunna domptera riksdagen efter eget gottfinnande. Ska jag vara helt ärlig mot Carl Bildt så gör han sig själv en otjänst genom detta. Fåneri skulle kunna vara ett epitet, försmådd och gnällig några andra. Westerholm

För den som vill veta vad (S) de facto tycker kan läsa det här

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Libyen reser frågor om svensk vapenexport

Debatten kring svensk vapenexport har alltid varit het, det är ett ämne laddat med med ideologi och känslor, kombinerat med en rätt rå verklighetsanalys. Motiven för svensk vapenexport har alltid varit att vi för att göra neutraliteten trovärdig vill tillverka våra egna vapen, att göra sig beroende av andras system är att sätta sig i en situation där vapenleveranser kan få en prislapp i form av påtvingade politiska ställningstaganden. Att utveckla spetsteknologi är, alltså säljer vi vapen för att inte behöva stå för hela kostnaden själva.

Utifrån ett moralperspektiv ställer vi dock ett villkor – vi säljer inte till krigförande länder, våra vapen får inte säljas vidare till krigförande länder. Vi ska alltså bara sälja vapen till länder som inte använder dem. Det har aldrig funkat.

Frågan är hur moraliska våra moraliska regler är? Några exempel:

Säg att ett mindre latinamerikanskt land har kastat av sig sin USA-stödda diktator och formar en ny demokrati. Denna nya demorati vill av historiska skäl inte köpa vapen av USA men vill heller inte vara beroende av Ryssland eller Kina. Alltså vänder de sig till Sverige som har stött kampen för demokrati och frågar:” Får vi köpa vapen av er? Vi vill inte skapa ett beroende av supermakterna?”

På den frågan svarar vi nej, eftersom den nya demokratin kan drabbas av intervention av USA eller tvingas föra ett lågintensivt krig mot den förra diktatorns hantlangare. Vi tvår alltså våra egna händer moraliskt rena och placerar andra i ett läge där de tvingas in i ett beroende de inte önskar. Moraliteten i det är diskutabel.

En annan fråga reses som en konsekvens av upproret i Libyen. Vad skulle vi svara om libyska demokratikämpar vill ha svenska vapen med motivet attt de inte vill göra sig beroende av Nato?

Jag argumenterar inte för att vi vare sig ska sälja vapen till krigförande länder eller till Libyska demokratikämpar, vad jag gör är att sätta fingret på att vår position inte är problemfri. Jag vill även påpeka att det finns en relativ enighet i riksdagen om principerna för den svenska vapenexporten. Finns det ett hyckleri delas det av alla.

Våra regler för vapenexport är en soppa av moral, affär och säkerhetspolitisk realpolitik, där realpolitiken dominerar, men maskeras i moraliska ställningstaganden. Kanske  är det dags att erkänna vad vi är eller blir det framställer oss att vara?

NetRoots | S-Buzz | SAP 
Pingat på Intressant | Politometern
Följ eftervalsdebatten på  NetRoots Valanalyser