Dan Parks affisch får Malmömoderat att anklaga Vänsterpartist för ”judehat”

Malmömoderaten Carl-Axel Roslund har gjort det igen. Bort sig, om nån undrar. Under ESC i Malmö har även Al Nakba uppmärksammats, vilket fått Roslund att gå i taket. När Roslund på en promenad genom Malmö såg affischer prydda med vänsterpartisten Daniel Sestrajcics ansikte gick Roslund igenon taket och formulerar en enkel fråga till DS betitlad ”Fråga till Kulturnämndens ordförande Daniel Sestrajcic angående hans judehat”

Vid en promenad genom Malmö, helt smyckad och präglad av Eurovision finner man klistermärken uppsatta föreställande en parafras på Eurovisions offentliga logga – fjärilen med texten ”We are one”, nu i stället i form av en vidrig fjäril med texten ”Jews are none” och ”Burn Israel”. Fjärilens huvud pryds av Daniel Sestrajcics nuna.

Samtidigt som Malmös skattebetalare lägger miljontals kronor på att skapa en positiv bild av vår stad – fri från rasism och judehat – sprider Malmö Kulturnämnds ordförande en motbild som förstärker Malmös negativa bild. Detta under en tid då nästan hela världspressen är samlad i Malmö. Moderaternas pressmeddelande

Problemet för Malmömoderaterna är att affischen inte kommer från Vänsterpartiet. Enligt Gatukonst är det Dan Parks som varit framme igen

Malmöbon Dan Park, som kallar sig gatukonstnär, är i blåsväder igen. Dan Park har tidigare dömts för hets mot folkgrupp för sina rasistiska affischer. Den här gången har han förvanskat Vänsterpartiets budskap och fått Moderaterna att tro att V är avsändare. Gatukonst

”- Det är en vidrig affisch som jag fördömer och kommer polisanmäla, säger Daniel Sestrajcic” på Vänsterpartiets hemsida. DS säger även att han kommer att anmäla Roslund för förtal.  Vad säger då Malmömoderaterna?

– Carl-Axel Roslund har rätt att ställa en enkel fråga och fullmäktige har rätt att ställa frågor till nämndernas ordförande, säger Stefan Lindhe.
Han tycker också att en polisanmälan är onödig.
– Det är bättre att Daniel Sestrajcic tar den politiska debatten, den ska bli intressant, säger han SdS

”Han” är då moderata oppositionsrådet Syefan Lindhe. Lindhe har rätt i att Roslund har rätt att stääa enkla frågor – frågan är om han har rätt att kalla Daniel Sestrajcic judehatare. Personligen skulle jag veta om Lindhe anser att det i den tonen debatten ska föras i Malmö kommunfullmäktige. 

Alliansfritt har publicerat bilden och ställer den mycket relevanta frågan ”Hur dum är man om man tror att det är Sestrajcic själv som har satt upp den här?”

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Varför kritisera Israel när det är värre i Kina?

Tänk er situatuionen att en skribent skulle skriva en artikel om brott mot mänskliga rättigheter på Cuba och beömtas med argumentet:

”Varför är du orättvis mot Cuba? Varför kritiserar du inte Kina också? Är inte det också en diktatur? Bryter inte Kina också mot de mänskliga rättigheterna? Är du Latinofob?”

Byt ut länderna i exemplet mot valfri stat som bryter mot de mänskliga rättigheterna och exemplet blir absurt. Den som kritiserar Ukraina men inte Zimbabwe skulle alltså ha speciell avsky för Ukraina. Den som kritiserar Zimbabwe utan samtidigt att kritisera Ukraina kan enligt samma logik anklagas för att vara fientligt inställd till afrikaner.

Lyckligtvis används inte denna absurditet til argument så värsta ofta, men det finns ett land där detta argumenet är standard. Den som kritiserar Israel får det alltid slängt i ansiktet. ESC i Malmö sammanfaller med den sorgerns dag som av palestinier kallas Al Nakba – Fördrivningen. När då Malmöbor minns denna dag och bildar opinion bemöts de enligt absurdmallen ovan.

Protester mot Israels behandling av palestinier är helt i sin ordning, men det finns en ensidig fixering vid Israel som stat.
Hur kommer det sig annars att Malmöpolitiker inte även protesterar mot att länder som Vitryssland och Azerbajdzjan deltar? Eller Ukraina för den delen  Sakine Madon i Norran

Malmö kulturnämnds ordförande Daniel Sestrajcic (V) uppmanar till demonstration mot att Israel deltar i Eurovision Song Contest. Det är minst sagt märkligt med tanke på att andra länder som är med i tävlingen, Ukraina, Azerbajdzjan och Vitryssland, brister i demokrati och mänskliga rättigheter, skriver Brith Aspenlind, adjunkt i historia, religion och geografi i Sydsvenskan

Jag frågar mig varför Madon & Aspenlind inte själva arrangerar en manifestation och kröver att Ukraina, Azerbajdzjan och Vitryssland stängs ute.

Alla har rätt till sin uppfattning och Israel får givetvis kritiseras, men kritiken bör ske på samma villkor som för andra länder [...]
Flera ledande politiker i Malmö har förklarat att de har som mål att Malmö ska vara en enad stad. Det är en målsättning jag ställer mig bakom. Gör Daniel Sestrajcic också det? Med sina utrikespolitiska aktioner på Malmös gator och torg väljer han, kulturnämndens ordförande, att så split istället för att värna gemenskapen Malmöbor emellan. Det är omdömeslöst och illavarslande för Malmö som enad stad. Britt Posner i Sydsvenskan

”Samma villkor som för andra länder”. Vem ska avgöra det? Vem ska godkänna innehållet i talen i grundlagsskyddade demonstrationer? Har Posner tänkt att hon ska göra det? Samma absurda argument återigen.

Dessutom blir jag fundersam över Posners gemensamma demokratisyn. Ska bara de som framför åsikter som delas av alla Malmöbor tillåtas demonstrera under ESC och andra tillfällen?

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Demokratin(?) Israel går till val

Idag går Israel till val. Utgången är en säker seger för Israels politiska höger. Den enda osäkerheten är vilka högerstollepartier Benjamin Netanyahus nya koalition kommer att innehålla. Oavsett utgången av dagens val kommer bosättarpolitiken att fortsätta och med det fortsätter brutaliseringen av det israeliska samhället.

Aaron Lund skriver i dagens Expressen en av de bättre texter jag läst på länge om det vägskäl Israel just nu står mitt i. Lund beskriver konsekvenserna av ett Israel där nationalister och extremreligösa grupper under lång tid haft inflytade. Den utveckling han pekar ut torde vara oroande, inte bara för Israels svenska hejaklack, utan även för de som fortfarande tror på en fredlig process mot en tvåstatslösning.

Under de senaste åren har extremisterna trappat upp sin hets mot ickejudiska minoriteter, både araber och afrikanska invandrare. Lika oroande är attackerna mot de institutioner som i över 60 år försvarat den israeliska demokratin mot dess inre demoner. Nu står inte bara politiska motståndare och oönskade raser i extremhögerns skottglugg, utan också rättsväsendet, människorättsorganisationerna och den fria pressen.Expressen

Claes Arvidsson skriver i SvD att Israel behöver en ny politik. Vad denna nya politik skulle innehålla skriver han inget om. Han nämner inte med en stavelse de farhågor Aaron Lund ger uttryck för i alla fall inte öppet. Hans tal om behover om en ny politik kan möjligen vara en signal att även han ser de problem Lund beskriver, men inte ännu vågar formulera dem öppet.

Israel må formellt vara en parlamentarisk demokrati, men de använder sig understundom av diktaturens verktyg och metoder. Fängslande utan rättegång, tortyr och mord på misshagliga personer är inte handlingar vi vanligtvis förknippar med demokratiska stater.

Israel är en stat som murknar inifrån.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

 

Israel bombar media i Gaza – bilder på mördade barn är väl ingen höjdare

Bilden av en gränslöst förtvivlad far med ett 11-månaders blodigt knyte i famnen är ingen höjdare för den som hävdar att man försvarar sig mot terrorister. Det är alltså logiskt att Israel gör de få media som finns i Gaza till måltavlor.

PLO official Saeb Erekat strongly condemned the two strikes. ”This attack on journalists and freedom of expression reflects Israel’s disdain for international law and the little value it affords the lives of Palestinians,” he said in a statement.

”Last Thursday, the Israeli Government Spokesperson said that there is no free media in Gaza, which is an insult to the brave journalists covering the situation from there. It would now seem that some Israelis want to make sure that there is no free media in Gaza.”  Ma’an news agency

Historien visar att bildens makt är stark. Två bilder som definierade USAs krig i Vietam är bilden av en polis som mördar en fånge, samt bilden av ett naket barn som flyr undan en napalmattack.

När Emmet Till skulle begravas insiterade hans mor på att ha kistan öppen. Hon ville visa vad den mordiskt fega lynchmobben gjort mot hennes 14-årige son.

Chicagos begravningsbyrå hade beslutat sig för att inte öppna kistan, men Mamie Till bestred deras beslut. Efter det att delstaten Mississippi meddelade att de inte skulle tillåta en öppen kista, hotade Mamie med att öppna den själv och insisterade på att hon hade rätt att se sin son. Efter att ha sett kroppen insisterade hon även på att lämna den öppen under begravningen och tillåta människor att ta fotografier. Hon ville att folk skulle se hur brutalt Emmett hade mördats. Nyhetsfotografier av Tills vanställda lik spreds runt i hela USA, exempelvis i tidningen Jet, vilket skapade en enorm reaktion. Vissa rapporter visar att uppemot 50 000 människor såg bilden.  Wkipedia

Israel bombar Gazas media och försöker mörda de få journalisterna som finns av den enkla orsaken att bilder på söndersprängda barn inte är ”good business”.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Israels fiende är ett 11 månaders spädbarn

Israel mördar en Hamasledare. Hamas eller andra svarar med att skjuta raketer mot Israel. Israels svar är att mörda Omar, 11 månader.

Omars far, Jihad Misharawi, jobbar åt BBC, vilket gör att han får mer uppmärksamhet än vad som annars är vanligt när Israel dödar araber. Tweeten ovan är från BBCs redaktör fär mellanöstern. Han ställer en bra fråga.

Det var i onsdags som BBC-journalisten Jihad Misharawis hem träffades av israelisk bombning. I attacken dog hans elva månader unga son Omar. Misharawis svägerska dog också i attacken och hans bror skadades svårt.

Misharawi har sagt att det inte förekom några stridigheter i hans område, när attacken utfördes, det skriver Washington Post.

– Vad har min son gjort för för att dö såhär? Vad var hans misstag? Vad gjorde han för fel, säger Jihad Misharawi till BBC Arabic enligt Huffington Post. AB

Han förlorar sin son, svägerska och förmodligen sin bror. För vad? Varför valde Israel att bomba just det huset? Var journalisten från BBC ett mål? Titta på bilden av fadern som håller sitt mördade spädbarn, titta på männen som omger honom. Se deras ansikten, se deras ögon. Jag finner bara ett ord och det är draksådd.

“We’re all one team in Gaza,” Danahar told me, saying that Misharawi is a BBC video and photo editor. After spending a “few hours” with his grieving colleague, he wroteon Twitter, ”Questioned asked here is: if Israel can kill a man riding on a moving motorbike (as they did last month) how did Jihad’s son get killed.” Washington Post

I ljuset av de framgångsrika riktade attacker Israel gjort finns ingen tvekan att de antingen valde att bombad just det huset, eller också sköt de lite på måfå. Gaza är så tättbefolkat, alltid träffar man nån.

Militanta islamister talar om att den israeliska regeringen öppnat ”helvetets portar”, och den israeliske försvarsministern beskriver en markoffensiv som ”en möjlighet”. Extremisterna bestämmer dagordningen på båda sidor, om än med oändligt olika makt­resurser.

En cyniker skulle säga att vi sett inledningen på valrörelsen inför det israeliska parlamentsvalet den 22 januari. AB

Tyvärr tror jag att Ingvar Persson har rätt. Israel visste exakt vad som skulle hända när de dödade Hamasledaren. I USA kan ingen bli vald som är ”soft on crime”. I Israel kan ingen bli vald som är ”soft ón arabs”.

Bloggat: Anders Svensson,

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Skakande berättelse från en mor till en israelisk Estelleaktivist

Nurit Peled-Elhanan är mor till  Elik Elhanan, som seglade med Estelle. Hon ärockså mor till Smadar Elhanan som vid 16 årls ålder dödades av en palestinsk självmordsbombare. Idag skriver hon i DN; ”Att vara mor till en av fångarna från ”Estelle””.

Min sons och hans båda vänner Yonatan Shapiras och Reut Mors kroppar är fortfarande märkta av brutala elchocker, slag och fullkomligt avskyvärd förnedring.

Jag vet inte hur många liknande citat jag sett från mödrar i diktaturernas Argentina, Chile & El Salvador, men denna gång gäller det Israel. Landet som kallas sig ”Mellanösterns enda demokrati”.

Hand- och fotbojor till trots strålade deras ansikten av två veckors seglats med de bästa av människor i denna värld. En polisman bad Yonatan ge skosnörena till sin mor. När han böjde sig ned, tittade han plötsligt upp och sa: ”Mor, är du medveten om att ifall vi varit i Syrien hade du aldrig kunnat komma och hälsa på mig? Du ser vilken stat vi har! Det finns fortfarande en chans, fortfarande en chans.”

Den som frågar sig vilka motiv dessa modiga människor har för att bryta blockaden mot Gaza behöver inte fråga mer. För dem handlar det lika mycket om att värna Israel som att bryta blockaden. Att bryta blockaden kan mycket väl vara det enda sättet att rädda den israeliska demokratin. En brutaliserad rättsapparat är ett hot mot demokratin.

Nästa dag blev vi i egenskap av förmyndare kallade till dna-test. Denna gång fick vi sitta i väntrummet på polisstationen, där vi blev uppmanade att ge oss i väg och lämna plats för ”medborgare som förtjänar att sitta här”. En ung kvinnlig polis med hästsvans sa: ”Är detta flotillafolket? Ge mig ett skjutvapen så jag kan skjuta ner dem alla.”

Nurit Peled-Elhanan och Elik Elhanangör mig stumma av beundran. När deras 16-åriga dotter/syster dödas förfaller de inte till hämnd utan agerar för att förhindra ytterligare död och lidande. Det är inte så lite Gandhi över deras agerande.

Vilka är det största hotet mot Israel? Aktivisterna som trots elchocker, misshandel, hot och förnedring faktiskt tror på den egna statens demokratiska ideal och av den orsaken vinner sina fångvaktares respekt eller den unge polisen som gärna skulle ”skjuta ner dem alla”?

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Elpistoler och förödmjukelse är diktaturens verktyg

Vår moderate försvarsminister Enström mumlade ännu en gång på målet om vilka stater som är diktaturer. En fråga hon inte behövde konfronteras med är huruvida en demokrati kan använda diktaurens verktygslåda och fortfarande vara en demokrati?

I en rättsstat har polis en rättighet och en skyldighet att använda våld för att skydda sig själv och andra. Men våldet ska vara motiverat och minimalt. Det är ett signum för en demokrati. I en demokrati används aldrig våld för att straffa, förudmjuka eller eller som ett medel för att utkräva hämnd.

I en diktatur rådet motsatta synsättet. Våld och förudmjukelse är ett både ett medel och ett mål i förtryckets tjänst. Rättssäkerhet innebär en förutsägbarhet i den legala processen. Vad som händer mellan gripande och en friande/fällande dom är reglerat i förväg.

När en elitsoldat använder en elpistol på en 65-årig obeväpnad kvinna, tvingar en 80-årig man att sitta nio timmar i solen är det fråga om fysisk bestraffning och förödmjukelse. Det är diktaturens verktygslåda som kommer till användning.

Det är viktigt att Estelles besättning tar fram det mod M-P Boëthius uppvisar och berättar samtliga detaljer från gripande till förhör. Varje slag, varje knuff, varje hotelse, varje stickord måste fram i ljuset. Så fungerar en rättsstat.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Dror Feiler anklagas för att ha ”uppviglat till revolt”

Den israeliska rättsstaten visar sitt rätta ansikte. Svensken Dror Feiler skiljs från de övriga svenskarna och anklagas bland annat för ha ”hjälpt fienden”.

De tre israeliska medborgarna – Reut Mor, Elik Elhanan och Yonatan Shapira – ställdes under söndagsförmiddagen inför rätta i en förberedande förhandling. Domaren beslöt mot åklagarens önskan att rättegången ska vara öppen. De åtalas för att:

• medvetet ha hjälpt fienden,
• uppviglat till revolt,
• att ha trotsat förbudet för israeliska medborgare att resa till Gaza.

Samma anklagelser riktas nu också mot den svenske medborgaren Dror Feiler. ShipToGaza

Dror Feiler var israelisk medborgare, men är sedan många år svensk medborgare.

Israel sällar sig nu till stater som Kina och Nordkorea där individen tillhör staten vare sig de vill eller inte. Medborgarskapet är evigt. de som avsäger sitt medborgarskap ses som kriminella avhoppare.

Carl Bildt har vaknat ur sin slummer och konstaterar i förbifarten att det är en lugn helg, frånsett ”de konsulära frågeställningarna i samband med den nya versionen av Ship to Gaza”. Utrikesministerns glöd gör mig varm i kroppen och matt i knäna.

Rekommenderad läsning: Interjvu med Feiler reportage skrivet av MP Boëthius.

Bloggat: Lasses Blogg,

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Kommer Estelles besättning att anklagas för att ”olovligen tagit sig in i Israel”?

Piratdådet är fullbordat, fartyget, dess last och besättning är i piraternas händer. Vad händer nu?

Övriga svenskar har förflyttats till ett fängelse där de har fått ett dokument som de har ombetts att skriva på. Exakt vad det innehåller vet inte Mikael Löfgren.

– Men om det liknar de tidigare dokumenten kommer det att vara ett erkännande om att de har tagit sig in i Israel illegalt. Det har de kollektivt bestämt sig för att inte skriva på, säger han SvT

Israel är i sin fulla rätt att utvisa Estelles besättning, men att skälet ”illegalt tagit sig in i Israel” blir lite knepigt med tanken på inträdet i landet gick till.

1. Maskerade beväpnade soldater bordar Estelle på internationellt vatten
2. Använder elpistoler på besättningen
3. Sätter vissa i hand- och fotbojor
4. För dem mot deras vilja in i Israel

Att sedan anse att de olovligen tagit sig in i Israel är något absurt.

En svensk riksdagsledamot har mot sin vilja förts till Israel och fängslats. Vad gör den svenska regeringen? Vad göt UD? Vad gör Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt?

Bloggat: Anders Svensson, Kristen vänster, Dalman Eek, Ship To Gaza, Annarkia

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

UD är passiva om besättningen på Ship to Gaza

Läser i DN om UDs reaktion på att svenska medborgare gripits av staten Israel

Vad är besättningen misstänkt för?

– Den frågan får man ställa till israelerna. Men jag har svårt att se att man kan misstänkas för någonting. Vi vet inte vad som händer med de här personerna, men från svensk sida finns det beredskap att hjälpa dem.

Men någonting måste man väl misstänkas för om man grips?

– Det kan man tycka DN frågar, UD svarar

”Det kan man tycka” är alltså UDs reaktion på att svenska medborgare grips av främmande makt på internationellt vatten och mot sin vilja förs in i nämnda makts territorium och fänglas där. Dags att ta tummen ur och sätta eld under baken på ambassaden i Israel.

UDs chef, Carl Bildt, har hittills inte gett några livstecken från sig. Den sedvanliga kanalen är öde. ”Om bossen tar ledig lördag, gör vi det också”, verkar UD anse.

Det minsta UD kan göra, för de anhöriga och oss andra som bryr sig om besättningens öde, är att bekräfta huruvida besättningen lever eller om de är döda.

Bloggat: Jonas Sjöstedt, Kaj Raving, Martin Mobderg, Ulf Bjereld

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern