Jag såg ett Twitterinlägg från Johan Ingerö, ledarskribent på SvD igår.

Detta inlägg får tillsammans med ett blogginlägg från Fp Sollentuna vara grunden för en bloggpost om grundläggande demokratiska skillnader mellan höger och vänster. Fp i Sollentuna ojar sig över de störningar som två eller flera demonstrationer utgör för övriga samhället när de ställer frågan ”Vad tänkte de som gav tillstånd för demonstrationen?”
För Fp i Sollentuna är rätten att demonstrera avhängig att demon inte ställer till problem för till exempel Nobelfesten, trafiken eller julhandeln. Ett praktiskt problem. RF 2 §1:4 säger demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
Den rätt som slås fast i RF 2 §1:4 är inte avhängig av tillstånd. Man behöver enligt grundlagen inte söka tillstånd för att demonstrera. Om en spontan folksamling uppstår avgör polisen när den övergår till en grundlagsskyddad samling och det behövs inte speciellt mycket för att det skall ske. Om demonstrationen bryter mot annan lag upphör grundlagsskyddet.
Ingerös kommentar är typisk högern och i grunden en konsekvens av högerns ursprungliga motvilja mot den demokrati de brukade kalla pöbelvälde.
Demonstrationer är det mest demokratiska uttryckssättet Det krävs inga pengar, ingen infrastruktur i form av press eller radio- eller TV-kanaler, allt som krävs är folk. Det är grunden till det förakt Ingerö visar för demonstrationen som uttrycksmedel. Att han själv inte vill demonstrera är upp till honom, men när han mer än antyder att demonstrationer är något som speciellt tilltalar auktoritära ideologier avslöjar han sig själv.
Vad tycker Ingerö om demonstrationerna i Egtypten, Syrien och Tunisen? Var de bruna töntar som gillade att gå i takt och gasta?
Lägg noga märke när högerfolk diskuterar skeenden i länder som håller på att utveckla demokrati. Där kommer demokratiföraktet i dagen. Rörelser som organsierar fattiga med löften om en bättre framtid och omfördeling av landets resurser stämplas som ”rörelser som köper röster av fattiga analfabeter”. Av någon anledning kallas de partier som satser på skattelättander för övre medelklassen aldrig för röstköpare.
Orsaken till skillnaden i språkbruk är enkel. Det är högerns rädsla för demokrati som gör att de har förståelse för om medelklassen i utvecklingsländer förhindrar fattiga från att rösta. De ju vill förhindra pöbelvälde. Fattiga människor kan väl inte ta ansvar för sitt lands utveckling?
Än idag är högern inte helt bekväma med demokratisn grundfundament, nämligen principen om att majoriteten styr. En person, en röst. De ogillade demonstrationer av samma orsak. Där handlar det bara om numerär. Säg att det skulle tåga 80 000 personer genon valfri svensk stad. När en demonstration blir tillräckligt stor tappar samhället möjligheten att kontrollera den, vilket regimerna i Egypen och Tunisen fick lära sig den hårda vägen.
Högern frukar den makt som enbart springer ur antalet, det de ser som pöbelvälde. Det är det vi andra kalla demokrati.
Demonstrationen är den resurslöses främsta opinionsmedel. Därför föraktar högern demonstrationer.
NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern
0.000000
0.000000