Peter Anderssons bloggade om borgerlighetens arbetsgrupper, vilket inspirerade mig att titta närmare på dessa grupper. Borgerligheten gör et stort nummer av att de Rödgröna ”inte ger besked” och att de ”inte har någon gemensam politik”. För att med kunna peka finger med trovärdighet måste man rimligtvis själv ha allt man kräver att den utpekade. Peter Andersson ställde den relevanta frågan ”Om Reinfeldt har politiken klar, vad gör då alliansens arbetsgrupper?”
Vilka arbetsgrupper?, tänkte jag och undersökte och kom fram till detta. Borgerligheten har nu 12 arbetsgrupper i arbete. Jag citerar från arbetsgruppernas egen hemsida.
Allians för Sverige tillsätter tio reformarbetsgrupper
Vid partiledaröverläggningarna i Varberg i oktober 2008 enades vi om att inleda fördjupningen av Allians för Sverige med sikte på valet 2010 och nästa mandatperiod.
För att ytterligare utveckla, fördjupa och bredda vår politik med sikte på mandatperioden 2010-2014 tillsätts nu tio reformarbetsgrupper.Sedan tidigare arbetar två grupper:
- Valplattformsgrupp
- Arbetsgrupp för en ansvarsfull ekonomisk politik
En särskild ekonomiarbetsgrupp etableras med ansvar att definiera ett ramverk för Alliansens reformagenda under perioden 2010-2014. Gruppens arbete ska koncentreras till tre områden.
- Sunda statsfinanser
- En skattepolitik för arbete och tillväxt
- Reformer för minskat utanförskap
Arbetsgruppen har presenterade den första rapporten i Almedalen 2009 (läs mer)
- Alliansarbetsgrupp för utbildningspolitik
- Alliansarbetsgrupp för hälso- och sjukvård
- Alliansarbetsgrupp för rättsväsende
- Alliansarbetsgrupp för miljö och klimat
- Alliansarbetsgrupp för entreprenörskap och hållbar tillväxt
- Alliansarbetsgrupp för jämställdhet
- Alliansarbetsgrupp för familjepolitik
- Alliansarbetsgrupp för äldrepolitik
- Alliansarbetsgrupp för kultur- och idrottspolitik
Om jag tillämpar borgerlighetens egen retorik på ovanstående skulle det betyda att Borgerligheten inför perioden 2010-2014 inte har en susming om hur de ska bedriva den ekonomiska politiken. Statsfinanser, tillväxt och utanförskap är för närvarande blinda flckar på den borgerliga politiska kartan – förutom delrapporten då.
Vidare finns ingen klar utbildningspolitik, jämställdhetspolitik, miljöpolitik, rättspolitik eller kulturpolitik. De väljare som vill veta vad borgarna tycker om entreprenörskap, äldrepolitik, sjukvårdspolitik, familjepolitik eller utrikespolitik kan också skaffa sig en kristallkula.
Min poäng är dett detta inte är vare konstigt eller onaturligt. Båda blocken har sina programgrupper som just nu sliter häcken av sig för att formukera den politik de tror på. Det stora hyckleriet är att borgerligheten anklagar de Rödgröna för att komma till knytkalaset med tomma korgar, när de själva har lämnat korgarna hemma.
Om nu politiken är klar – varför ha arbetsgrupper?
Högberg gillar inte debattformatet, Westerholm om valrörelsedynamik, Jinge efterlyser Ranelid, Röda Malmö kliar kalufsen medan Svensson ignoerar debatten men tar in de ökade klyftorna i debatten. Mary gör ett (blixt)nedslag, Ankersjö skäller på oppositionen.



