Posts Tagged ‘almega’

Lite svartjobb får man väl tåla, signalerar @Almega

04 november 2014

Reinfeldt handelshinder 2Läser utan större förvåning ett inlägg på Almegas blogg. Det handlar om att ställa sociala villkor i offentlig upphandling. Det handlar om att stoppa svartjobb. Almega är typ positiva, men inte riktigt.

”risken finns att för höga sociala krav leder till sämre kvalitet, då allt fokus läggs på dem och inte på att leverera en bra tjänst.”

”Det syftar till att få stopp på svartjobb, vilket naturligtvis är bra, men” Almegabloggen

Det enda som är märkligt är att Almega är så öppna med sitt förakt för fackliga löntagarnas rättigheter. Det är också märkligt att Almega verkar tycka att det avtal de tecknar inte ska följas eller rundas. Som avtalsslutande part borde de anse att avtalet ska följas till 100%, utan undantag oavsett situation eller omständighet.

Det är också märkligt att Almega inte förstår att yrkeskunnigt folk kräver goda arbetsvillkor. Företag som behandlar sina anställda som slask får en hög personalomsättning och får därmed problem med att leverera den kvalitet som Almega säger sig eftersträva.

Deras syn på svartjobb är också diskutabel. De är visserligen emot det, men inte om kontrollen blir för hård. Att ta bort allt svartjobb oavsett konsekvenser är för mig en självklarhet, men vad Almega tycker är minst sagt tveksamt.

Den svarta ekonomin måste krossas och verktyget måste vara ökade kontroller, fler sanktioner och hårdare straff.

Inte en skattekrona skall användas för att köpa en svart tjänst eller till en verksamhet som nyttjas svarta tjänster någonstans i sina leverantörskedjor.

Tvingade Carl B Hamilton in Fp på Almegas sida i #tågstrejk?

19 juni 2014

hamilton_foliehattJag har funderat en del på hur det gick till när Fp ställde sig på Almegas sida i den nyligen avslutade tågstrejken. Var det en genomtänkt strategi, beslutad av högsta ledning eller var det ett val mellan pest och kolera. Tidslinjen ser ut så här:

  1. 10 juni går Folkpartiets ekonomiskpolitiske talesperson Carl B Hamilton ut och ställer sig på Almegas sida i tågkonflikten. Han gör det genom ett inlägg på en blogg belägen på Fp hemsida.
  2. 11 juni följer Hamilton upp med ytterligare ett inlägg där han begår generalangrepp på strejkrätten
  3. 11 juni begår Christer Nylander, Folkpartiets talesperson i arbetsmarknadsfrågor, debattartikel i AB där han i princip kräver samma sak som Hamilton.

Innan Nylander kliver in på scenen är det enbart folkpartisten Hamiltons individuella åsikter som vädras. Hamilton är en tungviktare inom Fp, men detta är inte hans område. Han talar inte för Fp i området arbetsmarknad, det gör däremot Nylander.

Min bedömning är att Folkpartiet inte gjorde ett strategiskt val. Jag tror att Carl B Hamilton helt enkelt blev förbannad och i ilskan kräkte ur en drapa sig på sin blogg. Hade Hamilton varit fritidspolitiker i Årjäng hade ingen brytt sig, men nu är Hamilton den han är.

Folkpartiet tvingades välja mellan att offentligt köra över Carl B Hamilton, partiets talesperson i ekonomiskpolitiska frågor, eller att backa upp Hamilton och med det positionera sig på Almegas sida i en arbetskonflikt där väljarnas sympatier klart fanns hos de strejkande.

De valde Hamilton.

Delar av den liberala rörelsen slog tillsammans med arbetarerörelsen för demokrati i Sverige. Det var en kamp för rösträtt, men även för yttrandefrihet och rätten att organisera sig fackligt, rätten att strejka för bättre arbetsvillkor.

Liberalerna är inte vad de en gång var.

Folkpartiet & Almega förlorade politiskt kapital i #tågstrejk

19 juni 2014

Om vi börjar med det grundläggande. Tågstrejken var ingen politisk strejk. Definitionen på en politisk strejk är att en fackförening genom strejkvapnet försöker tvinga en politiskt vald församling att ändra/fatta ett politiskt. Typ att strejka för bredare gator i Herrljunga.

Denna strejk gällde förhållandet mellan anställd och arbetsgivare, vilket är det område där konfliktvapnen är avsedda att användas. Det är löjligt att likt Christer Ågren, vice vd för Svenskt Näringsliv, gnälla i Dagens Industri över något som inte är.

Svenskt Näringsliv och dess spjutspets fick rejält på tafsen i denna konflikt. Inte nog med att Almega tvingades på knä, de förlorade även PR-kampen. Näringslivets ställning i samhällsdebatten har med detta försvagats i en het politisk fråga inför höstens val.

Den andra stora förloraren är Folkpartiet. Genom att så hårt positionera sig på den förlorande arbetsgivarsidan i en fråga där allmänheten så klart står på fackets sida har Folkpartiet spenderat dyrbart politiskt kapital på en konflikt där de står på fel sida opinionen.

Facket vann PR-kriget om #tågstrejk

19 juni 2014

ekokammarenEn konflikt på arbetsmarknaden handlar idag inte bara om att tvinga motståndaren till förhandlingsbordet med en position som för mig är bättre. Det handlar även om att vinna allmänhetens förståelse och stöd för konflikten. Det har ingen direkt saklig betydelse för utgången, men det spelar roll, speciellt i de fall där konsekvenserna av en konflikt påverkar fler än den närmast berörda, dvs arbetsgivare och anställda.

För fackföreningar som organiserar anställda i välfärd, transport, handel, turistnäring är det viktigt att kunna motivera varför till exempel en pendlare inte kan åka den buss eller det tåg de brukar ta. PR-kriget trappas upp för varje konflikt och blir allt viktigare.

Men den Sifo-undersökning som SvD Näringsliv har tagit fram visar att svenska folket in i det sista hade sympatier med de strejkande tågarbetarna, och sympatierna var störst där de drabbade resenärerna var flest.

Under det senaste dygnet, drygt, har Sifo samlat in svar från 1 041 personer. Resultatet visar att 47 procent av de tillfrågade sympatiserar mest med Seko, att jämföra med 7 procent som sympatiserar mest med Almega. 14 procent uppger att de inte har några sympatier för någon av parterna och 32 procent är tveksamma i frågan eller vet inte.

Såväl män som kvinnor, unga som äldre och välutbildade som lågutbildade sympatiserar betydligt oftare med Seko än med Almega. SvD

Jag bedömer att flera faktorer ligger bakom

  1. Det var en nödvändig strejk, kraven var rättvisa och de var rimliga.
  2. SEKO hade många strejkvakter ute. De fungerde även som en första informationslinje gentemot resenärerna. Den pendlare som hade svårigheter att komma till jobbet hade en medmänniska att tala med. Frågan ”varför stökar du till min tillvaro” kunde ställas till någon som kunde varit pendlaren själv.
  3. SEKO lyckades kommunicera kraven till den breda allmänheten på ett sådant sätt att folk identifierade sig med de strejkande. SEKO lyckades plantera tanken ”Hur skulle jag gjort i deras ställe..?” i folks huvud.
  4. Situationen med färre fasta jobb och fler otrygga anställningar finns i alla samhällssektorer. Många journalister springer från den ena korta anställningen till den andra. Även de kunde identifiera sig med de strejkandes mål, vilket tveklöst påverkar både rapporteringen, men även debatten om konflikten inom och utanför spalter och eter.
  5. Fackföreningsrörelsen lär sig steg för steg att använda nya medier för att kommunicera sitt budskap. Kombinationen av officiella kanaler från förbunden och enskilda medlemmar som också är nätaktivister är kraftfull.
  6. I vissa konflikter stiger borgerliga debattörer och ställer sig på arbetsgivarens sida, vilket bortsett från Folkpartiets övertramp inte hände denna gång. Det gjorde att Almega tappade ett ben i kommunikationen.

Ekokammaren förlorade – aktivisterna vann

SEKOs kampvilja & LOs samlade styrka tvingade Almega på knä

19 juni 2014

Facket vann! Det är en enkel, men korrekt sammanfattning av konfliktens upplösning.

Grunden för konflikten var att Veolia lade ett underfinansierat bud på Öresundstrafiken och avsåg att finansiera det genom att säga upp samtliga anställda och ”låta” dem söka om sina jobb till sämre, mer otrygga villkor. Det sket sig.

SEKO krävde en begränsning av timanställningar och en begränsning av deltiderna. Enligt det nya avtalet sätts en gräns på max 5% deltid och 5% timanställningar av det totala antalet produktionstimmar.  För ytterligare information hänvisar jag till SEKO.

Att Almega är sura kan världen bortse från. Att Almega mot sin vilja tvingades köpa denna uppgörelse är helt i sin ordning. Alla riktiga framsteg på arbetsmarknaden har gjorts mot företagens vilja.

SEKO strejkade, LO-förbunden ställde upp – den enade fackföreningsrörelsen visade sin styrka – Almega tvingades ner på knä.

Precis som det ska vara.

Läs även Moberg och Högberg

Naturligtvis sa SEKO nej till medlarnas skambud

13 juni 2014

Det bud medlarna lämnade var inget bud – det var knappt ens ett skambud, det var ett ickebud.

Budet innebar att förhandlingen om ett centralt avtal skulle frysas i två månader och att de lokala parterna under tiden får medlingshjälp att komma överens. DN

Om det var så att det funnits en möjlighet att komma överens lokalt hade så redan skett. När Veolia och Almega totalt avvisar, vill inte ens diskutera kärnkravet, finns inget att förhandla om.

– Vi har under förhandlingarna och i kontakter med medlarna varit väldigt tydliga med vad som krävs för att vi ska kunna komma överens om ett avtal. Vi har till och med skalat av våra ursprungskrav för att få ett avslut på konflikten. Medlarna har i sitt bud inte lyckats fånga in någon av våra kärnfrågor. Nu ligger ansvaret hos medlarna och Almega att lägga fram förslag som stoppar missbruket av deltider och timanställningar, säger Valle Karlsson, avtalssekreterare, Seko.

Finns ingen anledning att stoppa strejken idag för att börja om från början i augusti. Detta kommer att sluta med att Almega får ge vika. De kommer att tvingas acceptera det som de avskyr. Det är enda sättet att få igång verksamheten.

När Veolia bestämde sig för att omvandla fasta heltidsjobb till otrygga timanställningar passerade de anständighetens gräns. SEKO tvingas därför genom strejk pressa företaget tillbaka till rätt sida av anständighetens gräns.

SEKO kamp är min kamp. Det är också LOs kamp. IF Metall, Hotell & Resturang, Elektrikerna har alla varslat om sympatiåtgärder. Kommunal och övriga är redo att göra samma sak.

Signalen från LO till Almega är tydlig – mucka med en av oss och du muckar med oss alla.

Idag vill Folkpartiet avskaffa strejkrätten

11 juni 2014

hamilton_foliehattGreven Carl Peter Bastiat Hamilton, riksdagsledamot för Folkpartiet vill avskaffa strejkrätten. Igår deklarerade Bastiat att han står på Almegas sida i konflikten med SEKO. Röda Berget klargör vad strejken handlar om.

Er chef kallar in er en morgon och säger:

”Vi tänker säga upp dig och dina arbetskamrater. Du behöver dock inte oroa dig, du kan söka om ditt nuvarande jobb och få en ny anställning. Den kommer inte att vara fast, du kommer inte att få jobba heltid, men å andra sidan är timanställd precis lika kul som det låter”

Ovanstående är exakt det budskapet Veolia ger en del av sina anställda. Handen på hjärtat – vilka av er skulle köpa det utan att protestera? Precis vad jag trodde RB

När då Veolias anställda vägrar att ta denna smäll utan använder sin demokratiska rättighet att strejka anser Folkpartiet att strejkrätten i praktiken ska avskaffas.

Greve Bastiat ojar sig över att folk märker att de anställda på tågen inte finns på plats för att köra och i övrigt bemanna dem. SEKOs medlemmar gör ett jobb som är nödvändigt för samhällets funktion. Trots det vill Almega och Veolia behandla dem som dörrmattor.

Strejken handlar om rätten att behandlas som en människa och inte som en vara för arbetsgivaren att fritt förfoga över.

Strejken handlar om rätten till ett anständigt arbetsliv.

Därför vill Folkpartiet avskaffa strejkrätten.

Folkpartiet ställer sig på Almegas sida i tågkonflikten

10 juni 2014

hamilton_foliehattFolkpartiet tar ställning i konflikten om anständiga villkor på svenska arbetsmarknad. Striden står mellan Almega/Veolia som ser löntagarna som en vara att fritt förfoga över och SEKO som tar strid för ett anständigt arbetsliv.

I ett nyhetsbrev från Folkpartiet fördömer riksdagsledamoten Carl B Hamilton varslet. Han varnar för tågkaos och beskriver beslutet som en ”måttlös hänsynslöshet mot vanliga människor”. GP

De sk ”liberalerna” visar sitt rätta ansikte.

Fråga till Almega: Nöjd nu?

10 juni 2014

paragrafVeolias sällsynt klumpiga agerande skapade konflikten. Almegas arrogans förvärrade den. SEKO gör vad de måste göra.

Seko, Service- och kommunikationsfacket, beslutade på tisdagen att lägga nya strejkvarsel i syfte att få till stånd en lösning i den pågående tågkonflikten.

Seko varslar om stridsåtgärder i form av total arbetsnedläggelse, strejk för samtliga medlemmar som arbetar inom Pendeltågstrafiken i Stockholm och Veolias Krösatåg.

– Våra medlemmar befinner sig i en verklighet med otrygga anställningar och en ökad press. Våra medlemmars verklighet är viktigare än Almegas principer, säger Sekos förbundsordförande, Janne Rudén i ett pressmeddelande.Expressen

Almega kommer naturligtvis att gnälla i högan sky och anse att detta slår mot resenärerna. Gnället hindrar dock inte Almega från att lockouta alla SEKO-anslutna på Kustpilen.

Dags för Almega att inse att detta år är 2014 och inte 1814. Den tiden då den anställde var en vara som arbetsgivaren fritt kunde förfoga över är sedan länge borta.

SEKO tar strid för ett anständigt arbetsliv.

SEKOs strid är min.

SEKO ville förhandla – Almega slog igen dörren…

09 juni 2014

Reinfeldt handelshinder 2Nu vet vi vem som vill ha konflikt. SEKO visar god vilja att hitta en lösning, men Almegas svar är i praktiken ett långfinger i ansiktet. En läsning av Sydsvenskan visar svarets kalla hand.

  • Fasta tjänster på 60% av en heltid
  • Semester utlagd nånstans mellan maj och september
  • 13 timmars arbetspass
  • Jobb mer än varannan helg

SEKO strejkar därför att Veolia vill säga upp alla anställda på Öresundstågen och tvinga dem att söka om sina jobb till sämre villkor. Från fasta jobb på heltid till osäkra timanställningar. Det är vad konflikten handlar om.

Bakom Veolia står arbetsköparorganisationen Almega. De har en klar politisk agenda som innebär att de vill avskaffa den svenska modellen.

Almega ogillar kollektivavtal, de ogillar regler för arbetstid. De formligen hatar LAS. Almegas våta dröm är en arbetsmarknad utan kollektivavtal, utan fackliga organisationer med strejkrätt. De vill ha ett system där företagen enväldigt avgör vilken lön och vilka arbetsvillkor den anställde ska ha.

Konflikten på tågen handlar om vilken typ av arbetsliv vi ska ha.

Tänk er att ni är garanterade 60% av er nuvarande lön?`För att fylla de övriga 40% ska ni vänta vid er telefon och vara beredda på att släppa allt annat när företaget kallar. Skulle ni våga säga nej en endaste gång får ni i fortsättningen nöja sig med 60%.

Är det en tillvaro ni drömmer om? Skulle inte tro det.

Almegas dröm är löntagarnas mardröm.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 239 andra följare