Archive for the ‘Kultur’ Category

”Sätt benet i halsen på dom borgarjävlarna”

28 juli 2014

Läser med ett igenkännande småleende en krönika av Nina Lekander i Expressen angående Athena Farrokhzads sommarprat. Ebba Gröns låt ”Beväpna Er” har fått borgerligheten att gå i taket. När den kom 1979 var det ingen som nämnvärt brydde sig. Själv var jag 18 och tyckte den var sådär – mer stuns i ”Tyst för fan”.

1979 – ett dramatiskt år då Pol Pot föll, shahen av Iran flydde landet, järnridån tycktes orubblig, sandinisterna tog över Nicaragua, svensk tv sände serien ”Förintelsen” ochMargaret Thatcher blev premiärminister.

Så jag försöker minnas själv. Minnas mer än att det var en skitbra låt på en platta med den ironiska titeln ”We’re only in it for the drugs”. Vi sjöng med, hoppade och jublade. Säkert reagerade högern och kanske halva borgerligheten, men vem brydde sig om det? Dessutom spelades ”Beväpna er” sällan eller aldrig på radio – det skulle i så fall ha varit på 80-talet då ”Ny våg” drog i gång och spelade låtar som ”Sätt benet i halsen på dom borgarjävlarna” av Unos Kanoner. Expressen

Debatten om ”Beväpna Er” och Lekanders artikel får mig att jämföra kulturklimatet då och nu. 1979 var mitt i den svenska punkvågen och banden tog inga fångar. De sjöng vad de ville och sket i resten. 1980 startade radioprogrammet ”Ny våg” och de spelade ny svensk musik av mer eller mindre kända band.

Vi som lyssnade på Ny Våg fick höra Kriminella Gitarrer framföra ”Knugen Skuk”, Rävjunk spela ”Bohman Bohman”, The Same frusta ur sig ”Kuken i Styret” och Hedemorabandet Bad Boo Bands odödliga ”Knulla i Bangkok”. Bara inledningsraden är grandios – ”De kallar mig Fula Olle, ingen tjej vill vara med mig”.

Samtliga dessa låtar anmäldes till Radionämnden, bara ”Knulla i Bangkok” undvek att bli fälld. Den hade ett seriöst budskap och ska enligt initierade uppgifter i princip vara dokumentär.

1980 fanns inget internet, inga poddar, inget Youtube. Så här i efterhand var det inte så lite modigt av dåtidens radiochefer att ge folk fria händer att spela texter som dessa i SR.

”Skulle gå och handla, råka se en tidning, sista nytt från slottet: Silvia har fått barn. Silvia har fått barn. Då kom jag att tänka på knugen skuk, knugen skuk, knugen skuk. Alla vill vi se knugen skuk, veta hur den är, knugen skuk.” Kriminella Gitarrer

Jag beundrar dem för att de tog sitt jobb på allvar. Public Service ska vara en bärare av kultur och den tidens vildvuxna punkmylla var den grund som producerade band som Ebba Grön.

Jag såg Nationalteaterns Rockorkester i Malmö Folkets Park i lördags. Den gemensamma nämnaren mellan grupper som Nationalteatern, Ebba Grön och dagens förortsrappare är den självklara insikten att kultur är en form av uppror. Kultur ska uppröra och beröra. Kultur ska in och gräva i samhällets skit. Kultur ska sparka uppåt – inte nedåt.

Gunnar Axén är född 1967, vilket gör att han var 13 år när Ny Våg började sprida kultur i etern.

Undrar om han lyssnade eller om hans föräldrar kastat ut radion?

 

Inlägg #4700 – Stones 82 Tour

04 juli 2014

Jag såg denna konsert på Ullevi 1982. Den var magisk.

Vi tyckte då att gubbarna var gamla. I jämförelse med bilder från veckans konsert ser de oförskämt unga ut.

Gävlemoderaten Niclas Bornegrim firar att förföljda konstnärer även i fortsättningen förföljs

03 juli 2014

Jag har aldrig träffat Niclas Bornegrim. Jag vill heller inte träffa Niclas Bornegrim. Han verkar vara en obehaglig individ. Idag kan vi läsa i Gävle Dagblad att Niclas Bornegrim firar.

– Nu ska jag fira. Det får man göra när man vinner. Men inom Kultur-Sverige är man säkert oerhört ledsna, säger Niclas Bornegrim som precis köpt ett par pilsner.

Vad är det du firar?

– Att jag har fått rätt!GD

Vad Bornegrim firar är att konstnär, som genom sin konst gjort sig så pass obekväm för en diktatur, inte skall få uppleva frihet och demokrati. Inte i Gävle i alla fall. Bornegrim säger att Kultursverige är ledsna, men han fattar inte vad det är frågan om.

Det är inte Kultursverige det handlar utan de som som även i fortsättningen måste leva under förtryck. Dessa för diktaturen misshagliga konstnärer förföljs för att de är farliga. Kulturen bär ofta demokratirörelser – därför hatar diktaturer kulturskapare.

Vad Bornegrim gör, förmodligen utan att fatta det, är att bekämpa demokratiseringen av diktaturer.

Malmö kommun är en fristadskommun.  Den iranske journalisten Parvin Ardalan är fristadsförfattare i Malmö. Om Bornegrim och hans likar tror att det är riskfritt att vara oppositionell i ett land som Iran misstar det sig. En tortyrmetod är att binda armarna bakom ryggen på fången och sen hissa upp vederbörande i en talja fastgjord i taket. Lederna i skuldoro och axlar hoppar ur led – smärtan är olidlig. Sen börjar misshandeln med elkablar. Slag så hårda att musklerna slits loss ur kroppen.

Innan Niclas Bornegrim har svept sina öl ser tortyrkammaren ut som den slaktarbod det är.

Naturligtvis ska Nicke fira – han har ju fått rätt. Mellan ölraparna kanske han funderar på de vidare konsekvenserna av sina handlingar – förmodligen kommer det inte att hända. Han firar ju sin seger över Kultursverige.

Lyckligtvis finns det politiker som äger anständighet och ryggrad i båda blocken.

Kulturbloggen har talat med M och S i riksdagen

Cecilia Magnusson (M), riksdagsledamot och gruppledare i Kulturutskottet, säger följande:
”Vi avvaktar vad högre instans säger, men om fristadssystemet bedöms strida mot lagen, får vi fundera på om vi ska ändra lagen eller hitta ett annat sätt för ICORN att fortsätta sitt viktiga arbete. Jag tycker att det är jättetråkigt att mina partivänner tog den här frågan till förvaltningsrätten och det har jag sagt till dem. Vi uppmuntrar alla kommuner att bli fristäder och det kommer vi att fortsätta med.”

Även Ulla Rydbeck (S), politisk sekreterare Kulturutskottet intar en kritisk hållning. Hon skriver på Twitter:
”Gävle får inte delta i fristadsnätverk – om lagen säger så får vi ändra lagen.”

Både Moderaterna och Socialdemokraterna ställer sig alltså bakom fristadssystemets framtid i Sverige – även om det skulle behövas justeringar i lagenKulturbloggen

Bara att sätta igång att förbereda en lagändring. Jag tar för givet att beslutet överklagas, vilket kommer att ta sin lilla tid. Skulle det vara så att högre instans fastställer utslaget bör lagändringen vara klar för att landa på riksdagens bord.

Bornegrim har kanske vunnit ett slag, men han kommer att förlora kriget. Är det så att han har formellt rätt – då ändrar vi lagen.

De fristadskommuner som idag existerar får vara lite kreativa med lagen.

Inte bryta – bara bända.

Bilden på Bornegrim är direktlänkad från Gävlemoderaternas hemsida.

Fotbollssupportrar – de okända kulturbärarna

13 mars 2014

Hugg vem som helst på gatan och fråga efter första instinktiva tanken när de hör ordet ”fotbollssupporter”. Allt för många kommer att säga bråk, planstormningar, pyroteknik eller fylla.

Egentligen är det inte så konstigt eftersom den typen av händelser alltid får stor exponering i media. Paradoxalt är det det ofta så att media i text mer eller mindre fördömer pyroteknik, men väljer ändå bilder med bengaler och rökfacklor för att bildsätta en helt annan text om en het match med bra stämning.

Vad väldigt få ser utanför fotbollens egen bubbla är den kultur fotbollens supportrar bär.

En viktig del är vad som kallas Tifo – alltså de koreografier med flaggor, banderoller, konfetti, eller vad de nu väljer att använda, som spelas när spelarna träder in på planen. Det ligger oerhörda mängder obetalt arbete bakom dessa arrangemang. Till en match sydde en grupp supportar 10 000 kvadratmeterstora flaggor. Allt betalas med insamlade pengar.

Eftersom svenska klubbar för det mesta är demokratiskt styrda föreningar är supportrar som även är medlemmar i själva föreningen en maktfaktor i själva klubben.

Det senaste exemplet på supportrar som kulturbärare är det initiativ som genomförs i spåren av nasseattacken på Möllan. Några supportrar arrangerar en serie föreläsningar.

Våld och hot är första ämnet ut i föreläsningsserien Himmelsblå torsdagar.
– Detta känns aktuellare än någonsin när en av oss supportrar blivit utsatta för det vi försöker motverka, säger Marko Zdravkovic, en av initiativtagarna. SdS

Först ut är Tommy Deogan, vars bror dog i ett slagsmål för några år sedan.

Tommy Deogan hoppas kunna fokusera på känslor. Att försöka att inte låta det hat mot högerextremister många i Malmö nu känner få mynna ut i våld.
– Man behöver inte vara kriminell för att känna att man vill gå i krig just nu. Men det gäller att ta ett steg tillbaka. SdS

Nästa gång du ser en person i halsduk och matchtröja, inse att det ligger mycket bakom ytan.

Lou Reed strök aldrig någon medhårs

28 oktober 2013

Holly came from Miami, F-L-A
Hitchhiked her way across the U-S-A
Plucked her eyebrows on the way
Shaved her legs and then he was a she
She says hey babe, take a walk on the wild side
Said hey honey, take a walk on the wild side
Lou Reed, Walk on the wild side

Walk on the wild side kanske är Lou Reeds mest spelade låt. Till skillnad från många andra är den musikaliskt lättillgänglig, men jag kan tänka mig att en och annan hickade till när de hörde texten i början av 70-talet. Min första kontakt med Lou Reed var Sweet Jane. Welvet Undergounds Loaded var det första albumet som letade sig in i min samling. Nummer två var liveplattan Rock’n roll animal från 1974. Sen var jag fast. Jag grävde fram de gamla plattorna med Welvet Underground från skivaffärernas gömmor och jag glömmer aldrig känslan när den råa kraften i ”I’m Waiting for the Man” första gången slog emot mig.

Tidsmässigt var det nånstans kring 77/78. Trots att Welvet inte ägde den besinningslösa intensiteten som besatt punkbanden kändes energin som pulserade ur musiken starkare och mörkare än något som punkbanden klarade av att producera.

Igår kväll lade jag mig åter på soffan. släckte ner lägenheten och drog på volymen i hörlurarna för fullt för att åter uppleva Lou Reeds Berlin, mästerverket från 1973. Skivan berättar historien om Jim och Caroline, ett ungt par som bor i Berlin.

Till tonerna av ofta vackra melodier med stråkar, blås och en barnkör levererar Reed texter som på ett osentimentalt sätt beskriver parets undergång. I sången ”The kids” tar myndigheterna barnen från Caroline. I bakgrunden hörs hysteriskt skrikande barn. Berlin är ett svart hål utan några som helst ljuspunkter eller försonande drag. Berlin var också Reeds sista bra album med nya låtar. Inget av det han gjorde senare kom upp till den standard som sattes där.

Just detta att beskriva världen utan försonande drag var Lou Reeds kännetecken. När Welvet Undergrounds första platta kom ut 1967 lekte Beatles och Stones med indiska toner. I Californien gick hippievågen mot sin höjdpunkt. Det var blommor, kärlek, pastellfärger, batik och LSD.

[Velvet guitarist] Sterling Morrison: When we finally made it to San Francisco we were attacked directly. They convinced themselves that we were there to destroy the innocence and purity of their music. Ralph Gleason said that we were the urban evil of New York, and we were there to corrupt the simple beauty of the California music  Mockingbird

I den tidsandan kommer ett svartklätt band från New York som är fast beslutna att skildra stadens gränder med all den skit där fanns. Det var en kulturkrock större än Sex Pistols i BBC på 70-talet.

Jag såg Lou Reed två gången. En gång på Roskildefestivalen och en gång när han satte upp Berlin på scen med rockband, stråkar, blås och en barnkör. Båda spelningarna var så där.

Det är bara att inse att mina gamla musikaliska favoriter kommer att trilla av pinn efter en. Lou Reed dog vid 71 år ålder. Vem kommer härnäst.

Rekommenderad läsning. Gradvall och Rolling Stone.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Phil Chevron dog igår

09 oktober 2013

De trillar av pinn med jämna mellanrum nu. Mina musikhjältar, alltså. Federici & Clemons från E Street Band dog med något års mellanrum och igår såg jag i DN att Pouges förre gitarrist Phil Chevron har dött i cancer. DN har ett kort referat av Chevrons karriär, jag tänker inte upprepa det.

Jag kan bara konstatera att den mannen kunde spela. Jag såg Pouges några gånger, första gången var på Vega i Köpenhamn. Chevron med sin akustiska gitarr drev musiken framåt med sitt furiösa spel. Jag har en gammal god vän som brukar tala om musiker och musikanter. Phil Chevron var en musikant av guds nåde.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Författarförbundet piskar upp kulturdepartementet angående Läsa för livet

08 oktober 2013

Ardelius_GunnarRegeringens plan för att stimulera vuxnas läsande har redan fått kritik för sin hantering av studieförbunden. Att först dra in medel från studieförbunden för just vuxnas läsande för att sedan inteckna 30 MKR av det nuvarande folkbildningsanslaget och kalla det satsning är i sann Orwellsk anda.

Nu är det Sveriges författarförbund som tar fram släggan. Kulturbloggen skriver

I propositionen skriver regeringen ”Sett över en längre tidshorisont bör uppräkningen av ersättningen vara i paritet med den generella pris- och löneomräkningen för statens budget. Pris- och löneomräkningen innefattar ett visst effektivitets- och produktivitetskrav, vilket bland annat Författarförbundet har påtalat. Regeringen anser dock att de ekonomiska förutsättningarna för biblioteksersättningen inte på ett avgörande sätt bör avvika från det som gäller för statens budget i övrigt. Regeringen avser att inleda en dialog med upphovsmännens parter om de föreslagna förändringarna i en ny förhandlingsordning. Kulturbloggen

Den dialog regeringen pratar om har ännu inte nått Svenska författarförbundet

-   Vi från Författarförbundet undrar vem som kommer att representera upphovsmännen i samtalen med KB. Vi anser att Författarförbundet bör vara det självklara svaret på den frågan. Idag är vi inte tillfrågade om detta, säger Gunnar Ardelius. SFF

Först kapar regeringen en väl fungerande verksamhet, efter kritik återuppväcks den utan att nya medel tillförs. Allt paketeras och kallas ”satsning”.

Är det nån mer än jag som ser ett mönster?

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Vem gjorde Magdalena Ribbing till överkucku?

02 augusti 2013

Är det nån mer än jag som är trött på Magdalena Ribbing. Oavsett vilken typ av mänsklig interaktion som diskuteras anlitas ”folkvettsexperten” Magdalena Ribbing som en slags oväldig domare.

Senaste exemplet är Sydsvenskan och mobilanvändande på krogen. Fy för att fota maten och lägga ut den på Instagram eller Twitter dömer Ribbing.

Ribbing verkar inte fatta att folkvett är något som ändras över tiden och definitivt inte är karvat i sten. Jag betackar mig för Ribbings gammelkonservativa överklassinspirerade folkvettsuppfattning, sprunget ur en tid när byrådirektör HK Bergdahl hade mahognyport och husa.

Jag skulle älska att någon få gå gå på lokal med Magdalena Ribbing…

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Till minne av Utöya – Malmö 22 juli

17 juli 2013

Utöya_1002774_600843053294255_477006706_nMåndagen 22 juli står SSU i Malmö som värdar för en minneskonsert för Utöya. Plats är Möllevångstorget, tid 19-22.

– Det som hände på Utøya var ett historiskt dåd som slog hårt mot vår organisation. Många vill nog samlas för att minnas det som hände. Det är också en viktig manifestation mot rasism och våld, säger Ragnar Sunesson, vice ordförande i SSU Malmö. SdS

Konserten inleds klockan 19.00 med att Kristoffer Jonzon och Vindla stråkkvartett framför ett utdrag ur musikalen ”Anna” om Anna Lind. Den avslutas med ett ljudkollage om Anna Lindhs bortgång som går över i klipp om Utöya. Efter några kortare tal går konserten över i ett husband som gästas av bland andra Miriam Aida, Lasse Berggrensson och Magnus Tingsek. Säkra källor anger att även Jalle Lorensson och Thomas Holst kommer att stå på scen.

Förutom musik kommer även några tal att hållas. Bland dem noterar Röda Berget en hälsning från Jan Eliasson

”Tack för att Ni hedrar Utöya-offren och påminner om det blinda våldet som stoppade så många unga människor från att fullfölja sina aspirationer och drömmar.
Det påminner oss också om att vi inte får provoceras eller bli rädda.  Vi måste stå upp för det öppna samhället och för demokratin.
Det är det bästa sättet att hedra offren i Utöya.”
Jan Eliasson
Vice generalsekreterare FN

Ni som befinner er i Malmö på måndag kväll  – kom till Möllevångstorget.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Svenskt näringsliv vill kunna göra som Dole – stämma sina kritiker

03 mars 2013

Bananer_BB_11När Dole stämde dokumentärfilmaren Fredrik Gertten för filmen Bananas tänkte jag i mitt stilla sinne – ”Bara i USA”. När jag inser att Svenskt Näringsliv vill ha möjligheten att stämma sina kritiker blir jag inte helt förvånad.

I dag är det olagligt att förtala personer men inte företag. Tommy Svensson tycker därför att lagstiftningen ska ändras och att det inte ska vara tillåtet att förtala företag DN

Vad är det Svenskt Näringsliv vill kunna stämma? Är det skriverier om Lundin Oli? Är det reportage om H6Ms leverantörer eller är det kanske leksaksinportörer som inte gillar reportage från kinesiska industrier. Tommy Svenssons uttalande i AB gör ingen klokare.

Tommy Svensson, säkerhetsexpert på Svenskt Näringsliv, säger till tidningen att det finns flera exempel på ”hat och hot” mot företag som det inte går att ingripa mot.

Det låter märkligt. Hot är alltid olagligt, ska alltid anmälas och alltid utredas. Hat är nåt annat, men frågan är hur Svensk Näringsliv definierar begreppet. De ger inga exempel, så läsaren får spekulera fritt: Avslöjandena om Carema, är det exempel på förtal? Hennes & Mauritz slavlöner i Kambodja och Vattenfalls huvudlösa affärer – ska det klassas som hat? AB

Svenskt Näringsliv avslöjar sin demokratisyn och den är inte vacker. De vill kunna tysta obekväma skriverier genom att stämma för förtal. Tänk om Carema hade haft den möjligheten. Fredrik Strage skriver att ”Utspelet kastar ett löjets skimmer över Svenskt Näringsliv” och han har rätt.

Bild: Foto Anna Svensson, Källa WG Film

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 192 andra följare