Jag har länge misstänkt att Hägglund och några andra ledande kd-företrädare har bytt ut Jesus med en närmast religiös tro på Adam Smith’s osynliga hand, som ställer allt tillrätta, om bara politikerna håller tassarna bort. Detta är en avgudaversion av den kristna läran om Guds försyn (som på ett bra sätt sammanfattas i ordspråket ”Inget ont som inte för något gott med sig”). Men det är ju inte samma sak som att det onda är gott i sig.

Det handlar alltså om en närmast religiös övertro på kapitalismens självreglerande förmåga. Det är klart att Hägglund blir trängd, när ”marknaden” inte fungerar på det gudomliga sätt, som han tänkt sig. Då vill han ha frivilliga överenskommelser om ”etiska regler” och ett frivilligt meddelarskydd för de anställda i de privata vårdföretagen.

”Denna övertro på att marknaden fixar allt” heter ett inlägg som har legat överst på min blogg under drygt två månader nu. Det är lika aktuellt nu, som när det skrevs. Kapitalismen är inte självreglerande. Den måste hållas i strama tyglar, om den ska föra något varaktigt gott med sig.

Det är den politiska skiljelinjen idag. Regeringen har avfallit till ren avgudadyrkan. Och precis som de gamla avgudarna, som vi trodde på för 1000 år sedan, blir den nya avguden aldrig nöjd, utan kräver ständigt nya offer.

Denna övertro på kapitalismens självreglering kallas ”laissez faire”, eller ”låt gå”. Det är lösa boliner för hela slanten. Tror Hägglund verkligen att han kan komma till rätta med den rövarkapitalism, som frodas i denna nästan laglösa miljö, med moralpredikningar?

Läs mer om regeringens tro på de nya avgudarna: http://larsflemstroms.blogg.se/2012/august/denna-overtro-pa-att-marknaden-fixar-allt.html