Jag blir beklämd, de talar om våldsmonopol, vilket jag även ser som en nödvändighet, med de lägger en helt annan laddning in ordet.

De har ordvändningar som ”Det är befogat att överheten bär svärd”.

De kallar ungdomar för ligister och huliganer, när jag påpekar att detta måhända skapar ett ännu mer VI och DOM, att alienationen bara växer hävdar de att ligist och huligan är korrekta ord.

Hårdare straff, hårdare befogenheter till polis – och de hävdar att frasen som Aron använde i sin debattartikel i SvD ”Skaffa dig ett liv” är helt i sin ordning.

Jag försöker tala om vanmakt, min egen vanmakt som tonåring och de brott denna vanmakt fick mig att begå.
Jag når inte fram till dem trots att jag säger att jag och mina dåvarande kamrater hade blivit ännu värre och stegrat vårt våld om polisen valt att börja behandla oss ännu sämre och hårdare.

De tror på det negativa exemplets makt. De förstår inte att poliser behövs, att poliser behöver bli ett naturligt inslag i ungdomarnas miljö – som någon man kan lita på, inte en samhällets förlängda arm som använder våld mot en – som enda möte, som enda kommunikation.

Jag blir förfärad.