Dåligt underhåll – tågkaos

Återigen tågkaos, återigen ”en nedriven kontaktledning”. Vad är en kontaktledning? Bild tv från NE. Hur kan de rivas ner, bara så där? Kontaktledningen är en strömbärande kabel som ger tågen kraft. Överföringen görs genom de där ”medarna” som sitter på tågens tak. Kontaktledningen och tåget måste alltså vara i kontakt, vilket medför friktion och därmed ett mekaniskt slitage. Allt mekaniskt slitage går att räkna på – alltså finns det en känd teknisk livslängd på kontaktledningarna.

– Vi byter ut de delar som är dåliga, och i vissa fall hela systemet, bland annat på Västra stambanan där det pågår ett arbete redan.

Ledningar byts också ut längs 40 mil järnväg i Skåne och delar av Småland. Förutom slitage kan även nedfallna träd och fåglar som landar på anläggningarna orsaka skador.

Regeringen satsar fem miljarder på järnvägar 2012-2103, men Morgan Rehn säger att det är oklart när de gamla ledningarna kommer vara helt utbytta SR

Dessa kontaktledningar har enligt SR orsakat 65 stopp under de senaste 2 åren. I och med att järnvägen är ett system får ett stopp följder långt bortom den geografiska felkällan.

Med tanke på att Trafikverket vet när var kontaktledning är monterad, de vet den tekniska livslängden, vet de även det årliga behovet av att byta ledningar. De vet när, de var, de vet hur många. Varför är då ledningarna inte utbytta?

Trots 5 miljarder vet inte Trafikverket när samtliga kassa kontaktledningar är utbytta. Varför?

Ansvariga ministrar måste greppa frågan istället för att hylla sig själva för 5 miljarder och samtidigt skylla på Persson, Erlander och Branting. Om ett par månader har regeringen Reinfeldt regerat i 6 år. Den tid när de med någon form av trovärdighet kunde skylla sina problem på föregångarens synd är sedan länge passerad.

Bloggat: Anders Svensson, Kaj Raving, Annarkia

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Etiketter: , , ,

5 svar to “Dåligt underhåll – tågkaos”

  1. Lars Flemström Says:

    Du har helt rätt, men kontaktskenorna på lokens strömavtagare slits också. Jag har skrivit en motion till partikongressen om jänrvägspolitiken:

    Tankarna i prop 1987/88:50 om bl.a. delning av dåvarande SJ i en infrastrukturdel (Banverket) och en trafikdel (SJ) bör i huvudsak fullföljas, med de korrigeringar som föranleds av vunna erfarenheter. De förändringar som har genomförts från och med slutet av 1990-talet har huvudsakligen varit negativa, varför en återgång till tankarna i nämnda proposition bör ske. Sammanslagningen av Banverket och Vägverket till Trafikverket år 2010 var ett svårt misstag, som kan få ödesdigra konskekvenser för järnvägens utveckling och konkurrenskraft. Trafikverket bör naturligtvis inte tillföras ökade resurser och befogenheter. I stället måste Banverket återuppstå som en egen, statlig förvaltning och myndighet under namnet ”Statens Järnvägar”. (Det statliga tågbolaget SJ bör därmed byta namn).

    Genom bildandet av Trafikverket motverkas den specialisering och koncentration till en kärnverksamhet, som var syftet med att göra SJ:s banavdelning till en särskild myndighet. Vi är nu tillbaka i den situation, som rådde under 1970-talet, då SJ drev en omfattande buss- och lastbilsrörelse, som prioriterades framför järnvägsrörelsen.

    Inför riksdagsbehandlingen av motioner om banunderhållet under senvåren 2012, gick Trafikverkets generaldirektör ut i media och angrep motionerna. bl.a. med motiveringen att Trafikverket inte skulle klara av att bedriva banunderhåll i egen regi. Han har därmed inkompetensförklarat både TF och sig själv. Han var för övrigt arkitekten bakom tillkomsten av TF.

    Järnväg och landsväg är tekniskt helt väsenskiljda. Järnvägens teknik är oerhört mer komplicerad och trafiken på järnvägarna kräver mycket mer samordning och planering, vilket kräver att en särskild myndighet ansvarar för järnvägarna. Det är bra med konkurrens mellan tågbolag, men det faktum att vi har flera konkurrerande trafikoperatörer på samma spår, ställer mycket stora krav på spårhållaren.

    Konkurrens mellan olika spårunderhållsbolag kan ge vissa fördelar i form av innovationer mm, men en effektiv upphandling och konkurrens är svår att åstadkomma på tättrafikerade spår utan störningar för trafiken. En effektiv upphandling kräver bl.a. att man något sånär kan förutse hur mycket tid som finns tillgänglig för arbeten i spåren. De vinster i form av sänkta underhållskostnader som Trafikverket och dess generaldirektör påstår sig ha uppnått, förefaller till stor del ha vunnits genom avstänga spår och inställda tåg, förseningar och forcerad arbetstakt, som medfört säkerhetsrisker för både personal och trafikanter.

    Resultatet har även blivit att nya tågbolag dragit sig för att etablera sig i Sverige, samt att stora godskunder inge vågat anlita järnvägstransporter i så stor utsträckning som de önskat. Banunderhåll är inget självändamål utan måste underordnas trafiken, och då är det svårt att förutse kostnaderna, vilket torde vara en förutsättning för upphandling av underhållstjänster från utomstående företag. I ett sammahållet järnvägsföretag av ”gammaldags” typ, vilket ansvarat för både trafik och banunderhåll har man kunnat räkna hem vinsterna på ett något dyrare banunderhåll genom vinsterna på trafiken.

    Likväl har inte minst den tekniska utvecklingen sprungit förbi den typen av sammahållet järnvägsföretag, vilket inte minst järnvägens krympande marknadsandelar före beslutet om delning 1988 visar. Men man har nu gått från den ena ytterligheten till den andra, bl.a. genom att Banverket har upphört att existera och inget banunderhåll bedrivs i Trafikverkets egen regi.

  2. Leif Andersson Says:

    Får göra dig besviken men mina värsta tågupplevelser härrör sig faktiskt från tiden före 2006.

    Som opartisk vill jag påstå att tågtrafiken har fungerat dåligt sedan början av 90-talet.

  3. Carl Ericson Says:

    Så var det dags igen, det tog bara en dag så är ännu en kontaktledning nedriven: http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.1025049-tagstopp-i-alingsas

    Det märkliga är ju att bakgrunden till detta knappt berörs i media, mer än notiser då, trots att det händer jämt och ständigt och orsakar enorma förseningar och kaos för tiotusentals resenärer. Journalisterna kanske föredrar flyg och taxi?

  4. Lars Flemström Says:

    Tågtrafiken drabbades av många svåra olyckor under 1970-talet, som är den guldålder som nostalgivänstern vill ha tillbaka. Det var då också mycket omfattande nedläggningar, Efter byte av gd för SJ och investeringar i ny säkerhetsteknik drabbades tågtrafiken av stora förseningar i början av 1980-talet, upp till 10 timmar.

    Efter ett löfte från riksdagen om fria händer ekonomiskt för den nya generaldirektören, lyckades SJ inom loppet av ett halvår gå från 10 timmars förseningar till att bli det punktligaste järnvägsbolaget i Europa. Åtgärderna kostade mycket pengar och vid mitten av 80-talet var SJ direkt konkursmässigt.

    Man beslöt då om en helt förändrad organisation av järnvägstrafiken, med ett separat Banverk. Läs min första kommentar,som är ett utdrag ur en motion om jvg-politiken till partikongressen. Under de följande 20 åren inträffade bara en enda allvarlig olycka, och det var i början av 1990-talet. Det kom att dröja till 2011 innan nästa allvarliga olycka inträffade. Tågen höll dessutom tiderna bra.

    Banunderhållet missköttes dock på grund av s-regeringens eftergifter till mp och lokala påtryckargrupper. Nuvarande regering kan självfallet inte i längden skylla på föregående regering, men faktum är att mp:s dyra nyanläggningsprojekt, samt Hallandsåsen och Citytunneln i Malmö finansierades med ”laga och lappa” i stället för byte av räls och kontaktledninar på de befintliga järnvägarna.

    Genom den succesiva nedläggningen av Banverket under slutet av 00-talet och sammanslagningen av resterna av Banverket med Vägverket till Trafikverket har problemen i allra högsta grad förvärrats.

    Det kommer inte att bli bättre, men mycket dyrare, med en socialdemokrfatisk regering, om densamma inte förstår att skulden till de nuvarande problemen ligger hos Trafikverket och dess gd Gunnar Malm. Jag kan inte förstå politikerna övertro på kollossala byråkratier med enväldiga generaldirektörer, som förutsätts kunna allting.

    Läs utdraget ur min motion!

  5. Lars Flemström Says:

    Länken, som Carl Ericson har lagt ut, är ganska intressant. I det fallet var det ju inte en sliten kontaktledning som hade gått av, utan en bärlina som hade lossnat. Hur kan det hända? Har man inte längre regelbundna inspektioner av anläggningarna?

    Trafikverket och dess chef Gunnar Malm har härmed visat sin totala inkompetens som ansvarig för järnvägens infrastruktur. Ingen människa kan vara den mångkonstnär, som Malm förutsätts vara. Han ska ju vara expert på allting som har med sjöfart, lutfart, vägtrafik och järnvägstrafik att göra.

    Läs vad jag skrev i min motion: ”Genom bildandet av Trafikverket motverkas den specialisering och koncentration till en kärnverksamhet, som var syftet med att göra SJ:s banavdelning till en särskild myndighet.”

    Intressant uttalande av Trafikverksts talesperson: ” Vid sextiden kommer vi ha personal på plats med särskild elkompetens som får bedöma läget, just nu är det alldeles stopp.” Incidenten inträffade före kl. fyra.

    Om Banverket hade funnits kvar och haft ansvaret för den akuta felavhjälpningen, hade den första personalen som varit på plats inte bara haft kompetens att ”bedöma läget” utan också att göra jobbet. Gunnar Malms upphandlingsmodell fungerar inte. Gunnar Malm har dessutom inkompetensförklarat sig själv, och det ämbetsverk som har är chef för, genom sina uttalanden i pressen att Trafikverket saknar kompetens att utföra jobben i egen regi.

    Jämför med vad jag skrivit i min motion till partikongressen, om svårigheterna att åstadkomma en effektiv upphandling och konkurrens på tättrafikerade järnvägar, och vilka problem en konkurrensutsättning in absurdum leder till.

    Naturligtvis vädrar nostalgivänstern morgonluft, när saker går till överdrift, å ena sidan fullständig planhushållning av sovjetmodell och andra sidan en närmast religiös dyrkan av ”marknaden” som om den vore en gud, som fixar allt.

    Läs vad jag skrivit på min blogg om dyrkan av marknaden som en gud: http://larsflemstroms.blogg.se/2012/august/denna-overtro-pa-att-marknaden-fixar-allt.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 229 andra följare

%d bloggare gillar detta: