Eurokrisen borde vara Almedalens veckosnackis

Peter Wolodarski fortsätter att nagelfara hanteringen av Eurokrisen på ett sätt som gör mig vimmelkantig av lycka. Dagens artikel är en svidande vidräkning med samtliga aktörer inom den euorpopeiska unionen.

Var och en förstår instinktivt att en bruten fot inte botas genom att läkaren amputerar armbågen. Krismedicinen i fallet Spanien påminner om just det.

Eurozonen måste hitta en lösning som inte bottnar i moraltänkande och pekpinnar utan en lösning som minimerar skadan för samtliga inblandade aktörer.

ECB måste axla rollen som en fullvärdig riksbank som kan hantera både bra och dåliga tider ocfh prioriterar rätt när krisen står i farstun.

Moralvägen kan tyckas vara lockande, men som Wolodarski träffsäkert skriver har den avsevärda risker.

På makronivå är inställningen – som i detta fall helt tar parti för bankernas aktieägare – direkt farlig, vilket Keynes visade redan 1919 efter Versaillesfreden i sin inflytelserika bok ”The economic consequences of the peace”.

Det var dessa historiska misstag som fick USA att ta initiativ till Marshallplanen efter andra världskriget, som syftade till att hjälpa – inte straffa – de svagare. Internationellt ekonomiskt samarbete skulle bygga på ömsesidighet och solidaritet, inte på att en part trycks ned. DN

Wolodarski pekan även på grundproblemet i Eurokronstruktionen när jämför Spaniens och Storbritaniens ränteläge visavi respektive lands riksbanks agerande.

Britternas riksbank skyddar landet, spanjorernas (ECB) skyddar tyska banker och såväl Fredrik Reinfeldt som Anders Borg har inga som helst problem med det. Detsamma gäller för övrigt paret Löfven/Andersson.

Jag tänker bevista moderaternas och socialdemokraternas ekonomiska seminarier. Jag tar för givet att PW gör detsamma…

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

About these ads

Etiketter: , , , ,

Ett svar to “Eurokrisen borde vara Almedalens veckosnackis”

  1. Kasper Wall Says:

    Spanien hade i årtionden haft en höginflationspolitik med höga räntor och tillhörande kontinuerliga devalveringar. Detta VAR den traditionella, spanska, ekonomiska kulturen som inte skulle hålla i en tid med en stark valuta (= euro) och inga devalveringsmöjligheter. Landet hade ju ett väldigt gott exempel att följa på nära håll: det tyska! Men de spanska politikerna ville inte ta intryck utan bara fortsatte som tidigare. Nu tvingas de inse verkligheten och rätta mun efter matsäck. Inte mer än rätt.

    Wolodarski har fel på flera punkter: den spanska regeringen borde ha kunnat begränsa den enorma bygghysterin t ex genom kraftigt höjda fastighetsskatter men det ville de inte göra eftersom byggboomen var en stor del av det dåvarande överskottet. Ingen brydde sig om bubblan så länge den inte sprack. Långsiktighet kännetecknar ytterst sällan politiskt tänkande. Alla vill stimulera ekonomin men ingen vill stå framme när skulderna skall betalas. Därför borde man ta bort lånemöjligheten för politiker.

    Wolodarskis trovärdighet är något högre än din…/Peter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 221 andra följare

%d bloggers like this: