Bortom den sista låglönemarknaden

En artikel i SvD belyser en framtidsfråga jag ibland uppmärksammar; ”Vad händer efter den sista låglönemarknaden”?

Kontentan av artikeln är att produktion börjar flytta från Kina pga för höga lönekostnader. Viss produktion flyttar hem till Västeuropa, för andra är nästa stopp Bangladesh och Kampuchea. När även de blivit för dyra är nästa, men även sista låglönestoppet, Afrika. Vad händer sen?

Under de senaste 40 åren har produktion flyttat runt jorden i jakt på billig arbetskraft. Det började med TEKO, fortsatte med varv- och verkstad. Dagens globala företagsledare har alltid haft ytterligare en låglönemarknad att snegla mot, hota med. Hur ska de hantera en värld där flytten till låglönemarknaden inte längre är en möjlighet?

Vad händer med våra konsumktionsmönster när Ipaden, jeansen eller kylskåpet inte längre tillverkas av folk med en bråkdel av våra löner? Kommer vi att kunna köpa en ny Ipad enbart för den nya modellen? Den gamla fungerar ju bra, kommer säkert att hålla tre år till.

Kommer företagen att kunna fortsätta tillverka prylar med en beräknad livslängd på 2-3 år? En gång var en TV en 15 års investering, en bil skulle hålla 20-25 år.

När vi flyttat in på den sista låglönemarknaden kommer många av de vanor vi lagt oss till med under de senaste 20 åren att ifrågasättas.

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

About these ads

Etiketter: , ,

8 svar to “Bortom den sista låglönemarknaden”

  1. Regeringen lämnar väljare vind för våg « Parkstugan Says:

    [...] Peter Johansson på temat låglönemarknad och Högberg om vikten av näring i politiken.  Funderar [...]

  2. Leif Andersson Says:

    Min syn på det hela är att tillväxtepoken snart är slut. Vad som kommer att hända då vågar man knappt tänka på.

  3. Lars Flemström Says:

    Att inte våga tänka är ett dåligt sätt att möta framtiden. Under 1970-talet slogs svensk arbetarrörelse för att behålla låglönejobben i Sverige. Idag säger socialdemokratin att vi inte ska ha några låglönejobb i Sverige, utan i stället tvinga alla att skaffa sig en högskolebehörighet för 25. Som om behovet av de s.k. låglönejobben skulle upphöra för att alla får chansen att doktorera. Tron på utbildning som ett allena saliggörande mirakelmedel har gått till överdrift.

    De s.k. låglönejobben behövs, men ska vi verkligen konkurrera med låglöneländerna om de jobben, genom att betala lika låga löner? Lönerna stiger ju i låglöneländerna, och då återvänder de s.k. låglöneländerna till Västeuropa. Det är väl bra? Då kanske vi slipper lönedumpning inom EU också…

    Svensk arbetarrörelse borde kräva att de, som gör de nödvändiga s.k. låglönejobben, får rejält betalt för den tid som de dock lägger ner på att göra dessa jobb. De borde ha en lönekompensation för att de ”offrar” sig och gör dessa jobb.

    Svensk arbetarrörelse borde ta strid mot den diskriminering som lågutbildade drabbas av – inte minst lönemässigt. Alla människors TID är väl lika mycket värd?

    Den utbildning som lågutbildade har störst behov av är inte förberedande doktorandstudier (högskolebehörighet) utan allmän medborgarkunskap, så att de kan tillvarata sina rättigheter och ställa krav på bättre behandling och slut på diskriminering och fördomar.

    Det som är riktigt lönearbete i utvecklingsländerna, exempelvis att montera skruvkorkar till medicinflaskor, är ”arbetsmarknadsåtgärder” (Fas 3, mm) i Sverige. Såg ett TV-inslag om att f.d. bilbyggare på Saab nu deltar i ett Fas 3-projekt, som drivs av kommunen.

    En kommunal s-politiker försvarade detta utnyttjande av underbetald arbetskraft i Sverige med att det är ”kompetenshöjande”. Han resonerade, som om det var fråga om 17-åriga missbrukare som just muckat från behandlingshemmet, och inte om ARBETARE.

    Men som sagt var, måste någon göra även dessa jobb. Och vi kan inte möta framtiden med en arbetsfördelning internationellt med att befolkningen i vissa länder bara ska göra okvalicerade ”låglönejobb”, medan svenskar ska exportera kunskap till dessa länder. I själva verket utbildas inte så få läkare och andra högutbildade i dessa länder – med dessa länders knappa skattemedel – varefter de lockas till Västeuropa och USA med högre löner än det egna landet förmår betala.

    Vi ska alla vara glada för att vi nu börjar skönja slutet på den koloniala arbetsfördelningsepoken. Arbetare i alla länder, förenen eder!

  4. Martin G Moberg Says:

    Bra skrivet Peter och det är inte en fråga om ett om utan när det är slut på ”köpfesten” av billiga elektroniska prylar som telefoner, datorer, läsplattor….vågar vi och de folkvalda ta sig an det som du tar upp i ditt inlägg, innan de faktiska förhållandena tvingar oss till att göra det….

    // Martin

  5. Lars Flemström Says:

    Det står också i artikeln att produktion, som går att automatisera har flyttat hem till Sverige från Baltikum. Visserligen har vi fortfarande högre löner här, med det uppvägs av bättre utbildad personal, som ansvarar för maskinerna. Men kan de inte lära sig att köra maskiner i utvecklingsländerna? Det kommer, och är f.ö. en delförklaringa av löneökningarna i utvecklingsländerna.

    När lönerna stiger, lönar sig rationaliseringar. I Sverige gör vi tvärtom: Vi derationaliserar genom att sänka lönerna och kallar det för ”arbetsmarknadsåtgärder”. Man har t.o.m fräckheten att kalla denna återgång till 1920-talets produktionsmetoder för ”kompetenshöjning”. Det är så gamla arbetare behandlas i dagens Sverige, både före och efter 2006. Det behövs i stället en arbetstidsreform, så att rationaleringsvinsterna växlas in mot ökad fritid – precis som man lovade när LO och SAF skrev under rationaliseringsavtalet 1970.

    Det sker en ständig rörelse på det viset att enkla manuella arbetsuppgifter försvinner, samtidigt som NYA enkla och manuella arbetsuppgifter tillkommer. Vi har skickliga konstruktörer, som konstruerar ”användarvänliga” maskiner. Vem som helst kan idag göra arbetsuppgifter, som förr krävde stor hantverksskicklighet och många års övning.

    När jag var barn fanns det fortfarande handlare, som varken hade kassa-apparat eller räknemaskin, utan summerade priserna på de inköpta varorna manuellt. Räkna kunde de.

    Sett över en längre tidsperiod är det möjligen så, att arbetsmarknaden för lågutbildad arbetskraft krymper, men den kommer aldrig att försvinna helt. Och det kommer alltid att finnas elever som av skiljda anledningar inte fullföljer sina studier. För dem ska det finnas vuxenutbildning. Men den ska vara en rättighet och inte en plikt. Studielusten kan återvända såväl före som efter 25.

  6. Lars Flemström Says:

    Svar till Martin G Moberg. Det har bara gått drygt 100 år sedan 80 % av arbetskraften var sysselsatt i jordbruk med binäringar. Nu jobbar 5 % inom jordbruk och livsmedelsindustri. Lönerna har mångfaldigats. Har det lett till att det är slut på ”köpfesten” på mat?

    Anledningen till att man kan höja lönerna i den kinesiska industrin är effektivare produktionsmetoder och ökad kvalitet på produkterna. Priset räknat i arbetstimmar per tillverkad enhet har sjunkit. Det är denna vinst som har växlats in mot högre löner.

    Samtidigt sker en utflyttning av enklare produktion till nuvarande låglöneländer. När lönerna stiger där också, sker en hemtagning av produktion till de först industrialiserade länderna, bl.a. Västeuropa. Det var ju vad som framgick av artikeln. Men höjda löner i utvecklingsländerna får de ökad möjlighet att köpa av oss, produkter som har tillverkats med de löner vi har här.

    Jag kan då inte se det som slutet på någon ”köpfest”. Sådant prat, att skrämmas med att det går bra i omvärlden, kan ju bara tjäna till att rättfärdiga nedskärningar i välfärden här hemma. När utvecklingsländerna har kommit i kapp, och löneskillnaderna mellan länder och världsdelar börjar utjämnas, så ökar hoppet om en bättre framtid för hela mänskligheten.

  7. Lönerna ökar i Kina « Görans tankar och bagateller Says:

    [...] som skrivit: Peter Johansson Dela detta:TwitterFacebookRedditDiggStumbleUponE-postSkriv utLinkedInLike this:GillaBli först att [...]

  8. Kristian Jansson Says:

    Jag tror att vi blir tvungna att se vad det är vi egentligen pratar om. Ifall vi ska ha högskolekompetens som lägsta nivå kommer samhället (marknaden finns nämligen naturligt i hela samhället) att naturligt se sig efter arbetskraft utan höga lönekrav. Idag hämtas sådan från Baltikum eftersom det i Sverige inte anses fint med sådana jobb.
    Företagen måste å sin sida mer långsiktigt skjuta in sig på större nätverk för att få upp volymer på ”billiga” komponenter och genom effektiviseringar genom bättre processer och investeringar få högre marginaler om man inte är marknadsförande i sin produkt eller framställningsprocess och därmed med kvalitet kan motivera högre pris.
    Som det är nu ser jag att man både från politiskt håll och från näringslivet inte riktigt har den långsiktighet och inriktning som jag tror krävs för att både lyckas förse konsumenter med produkter och meningsfulla arbeten.
    Idag finns brist på tex städare i Södertälje samtidigt som arbetslösheten är skyhög vilket jag tror beror på ett överutnyttjande av trygghetssystem och en politisk ovilja att erkänna att de minst attraktiva jobben är lika viktiga som alla andra.
    När vi ser att det finns ett behov av outbildad arbetskraft och inte skäms över det genom att både från näringslivet och framför allt från politiskt håll jagar fram en bild av att höga akademiska studier per automatik är vägen till framgång och lycka har vi en möjlighet att lyckas.

    Du gör ett misstag om du tror att jag sätter likhetstecken mellen utbildning och universitets- och högskolestudier. Var idetta inlägg säger jag att högskolekompetens ska vara den lägsta nivån. Var på bloggen säger jag det? Kan du hitta någon som säger att högskoleutbildning ska vara den lägsta nivån?

    Ska jag vara ärlig tror jag inte du har förstått vad jag skriver om. DEtta inlägget handlar inte om utbildningsnivåer över huvud taget. Det handlar om den globala lönebildningens framtida konsekvenser.

    Men OK; många unga saknar idag gymnasieexamen eller någon form av yrkesutbildning. De är i princip rökta på dagens arbetsmarknad. Av de 13000 som kan anställas för en totalkostnad av 3000 kronor per månad har 500 fått ett jobb. Det säger en del.

    Andra, speciellt äldre, har kompetens i yrken och arbetsmetoder som inte längre är giltiga, även dessa måste ha utbildning för att kunna få ett jobb. Att satsa på utbildning handlar i väldigt stor utsträckning om att satsa på utbildning på gymnasienivå och KY. /Peter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 191 andra följare

%d bloggers like this: