Beatrice Ask lama ickeagerande om vapenlagstiftningen ger passiviteten ett ansikte. Ilmar Reepalu föreslår åtgärder i tre steg.
- Skärpt vapenlagstiftning
- Mer resurser till tullen
- Ökade möjligheter till kameraövervakning
Ask mumlar något om utredningar och förklarar sen att det är kommunenss ansvar. Jag skulle vilja bena upp det här.
På kort sikt är detta en polisiär fråga. Polisen ägs av staten och styrs av staten. Kommunerna sitter inte ens med vid bordet när polisen gör sina prioriteringar. Brottsbekämpning är ett statligt ansvar och Beatrice Ask är justitieminister. Det räcker inte med att mumla om utredningar, skicka gredelina kuvert och skylla på den lokala kommunledningen. Jag undrar om hon skulle gnälla på lokalpolitikerna om de varit borgerliga.
På lång sikt måste rekryteringen till kriminalitet stoppas och där finns bara en väg, nämligen att avskaffa den sociala misär som skapar en grogrund för kriminalitet. Ask efterlyrser årgärder för att komma tillrätta med den svarta sektorn i Malmö.
När då den Rödgröna majoriteten föreslår kraftfulla åtgärder för att säkerställa att Malmö kommun upphandlar vita varor och tjänster gnäller hennes lokala partikamrater i högan sky.
Ask pekar också på problem med eftersatta bostadsområden. Idag har kommunerna väldigt svårt att ta slimvärdar i örat. Det finns verktyg, men de är alldeles för långdragna. Kommunerna behöver kraftfulla verktyg för att snabbt kunna tvångsförvalta slumvärdars fastigheter. Staten måste bestämma sig för vad som är viktigast, slumvärdars äganderätt eller folks rätt till ett vettigt boende.
Asks resemang är ungefär som om man skulle peka på lasten på en timmerbil och säga: “Det är ditt ansvar att hugga det där, en brödkniv torde räcka för att få jobbet gjort“.
NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern.
Etiketter beatrice ask, ilmar reepalu, kriminalpolitik, Malmö, Moderaterna, Politik, Socialdemokrater
01 februari 2012 kl. 17:19
[...] som händer i Malmö måste tas på allvar nu. Jag tycker nog att regeringen duckar lite väl mycket i denna [...]
01 februari 2012 kl. 17:41
Instämmer! Tyvärr tycker jag inte att socialdemokraterna centralt heller har agerat särskilt kraftfullt. Här skulle bl a justitieutskottets ordförande, Morgan Johansson, kunnat vara betydligt mer högljudd.
Men kärnfrågan är trots allt Beatrice Asks slappa förhållningssätt inför detta jätteproblem. Hon måste vara det värsta bomskott som skådats på den posten. Kan inte Gun Hellsvik kallas in som ersättare tills vi får en ny regering.
02 februari 2012 kl. 06:33
[...] Bloggar: Torbjörn Eriksson – En del av lösningen är att skapa jobb, Mitt i steget, Lasses blogg – Öka gränskontrollerna, Martin Moberg – Skärpt vapenlagstifning – Ask, vad väntar du på?, Kommunisternas blogg – Malmö är en stat i staten som Moderaterna avsäger sig ansvar för, Human lab rat, Röda Berget – Varför är Ask passiv om vapenlagstiftning?, [...]
02 februari 2012 kl. 11:25
Oerhört märkligt, -och naturligtvis- lika oerhört ansvarslöst!
02 februari 2012 kl. 11:31
Det inledande felet i ditt resonemang är att du inte beaktar att Malmö inte alls är den mest våldsintensiva staden i Sverige. Specialinsatser riktade mot Malmö är därför inte mer påkallade än för andra storstäder.
Hårdare straff och utökad kameraövervakning verkar du anse som goda recept för att komma åt kriminaliteten. Det är bara det att detta har tillämpats i andra länder utan de resultat du efterlyser. Så vad är då meningen med att upprepa ett redan misslyckat försök? Kasta pengarna i sjön, anser du det är god idé?
Bekämpa misären skriver du. Ja, här kan jag dela din uppfattning. Kriminalitet, särskild grov sådan, föds i regel av utanförskap och fattigdom. Problemet är dock att i Sverige är ingen eller i vart fall få fattig på riktigt. Jo, jag vet att man brukar mäta fattigdom utifrån att man bara har möjlighet att resa utomlands en gång per år och att sällan ha råd att köpa märkeskläder. Men detta är inte en sådan fattigdom som triggar brott för att klara överlevnaden.
Så hur ska man då bekämpa rekryteringen till den grova kriminaliteten. Svaret gäckar kriminologer över hela världen. Några enkla lösningar finns inte, din politiska argumentation till trots.
Normlösheten i Sverige är ett problem. Ett annat problem jag ofta har stött på är föräldrar av utländsk härkomst som har fastnat i drömmen om hemlandet, vilket gör att de aldrig lär sig svenska, aldrig kommer in i det svenska samhället och endast umgås med landsmän samt tittar på tv från hemlandet via paraboler. Barnen får då ofta axla föräldrarollen redan i mycket tidiga åldrar. De blir tolkar åt föräldrarna och det är barnen som lär sig det svenska systemet och får därigenom makten över föräldrarna.
Föräldrarna blir inga förebilder utan de unga söker sina förebilder i gängen. Där blir man idol om man slår först och hårdast. Om man inte tar skit utan skjuter den som man upplever har kränkt ens heder osv. Det är dess mönster som går igen om och om igen. Det är dessa mönster som måste brytas.
Ett sätt vore naturligtvis att ställa tydligare krav på nyanlända att lära sig språket så att de åtminstone har en grundförutsättning för en anställning. Kraven får gärna kombineras med handledning och coachning, men kraven måste stå i förgrunden. Inte den fotriktiga “tycka synd om-mentaltiet” som byggdes upp under främst den socialdemokratiska regeringsperioden.
Endast härigenom kan föräldrarna återvinna rollen som förebilder. Men åtgärden lär dock inte räcka fullt ut. Vi har släppt detta för långt och jag har ingen riktig förhoppning om att klocka kan vridas tillbaka.
Just nu flödar vapen in över bron, men tullen har order om att prioritera alkohol, tobak & knark. En fjärde prio vore inte hel.
Rätten i Malmö sänkte straffet för en kille som bar vapen för att han hävdade att utan vapnet att försvara sig med kunde han bli mördad. Helt absurt.
Kameraövervakningen på Seved hade effekt, men länsstyrelsen stoppade det.
Poängen är att vi måste göra både och – samtidigt. Både slå ner en hammare på dagens kriminella gäng och fixa den sociala misären. De exempel du hänvisar till gör de bara en sak – hammaren. /Peter