Efter kritik från Ann-Marie Lindgren drar Eva Franchell på AB ledarsida en lans för drevjournalistiken. Jag frågar mig varför just försvaret av kollegor är den mest angelägna frågan i en tid när demonstranter mördas i Syrien, arbetslösheten är skyhög och det pågår en debatt om huruvida vi ska kunna rösta via nätet.
Bortsett från denna fråga konstaterar jag att Franchell inte med ord yttrar någon av den självkritik Jonas Nordling efterlyser på AB debatt. Nordling tar upp det faktum att journalistiken liksom politiken är en förtroendebransch. Nordlings vinkel är köpta artiklar, men ett brutet förtroende kan åstadkommas på mer än ett sätt. Jornalistförbundet skriver på sin hemsida om presskortet.
Journalistförbundets presskort accepteras i alla sammanhang. För alla som kommer i kontakt med en journalist är det en god regel att kolla att denna kan legitimera sig med Journalistförbundets presskort. Det är en trygghet att veta att innehavaren är yrkesverksam som journalist och har lovat följa branschens etiska regler. För att kunna utfärda sådana garantier ställer också Journalistförbundet stora krav på den som vill bli medlem. Bara den som kan visa att hon eller han är yrkesutövande journalist och skriftligen lovar att följa de yrkesetiska reglerna får beviljas medlemskap. Journalistförbundet
Den som vill studera dessa regler finner dem här. Jag tänker studera några av de bärande under rubriken “Publicitetsregler” med underrubriken “Ge korrekta nyheter” och jämföra dem med drevjournalistik.
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling. Jag måste anta att det inte gäller utslaget på en ett sekel, utan att tidsperspektivet är kortare än så. Nyckelorden är “korrekt och allsidig“. Det inebär att tidsbrist inte är en ursäkt för slarvig faktagranskning.
Kan det sägas om varje artikel i ett drev?
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer. Vad denna säger att ett annat medium inte är en godkänd källa. Jag lägger också märke till att reglerna inte säger något omn konkurenssituation eller marknadsandelar. Att vara först är alltså inte en ursäkt för att inte kolla källorna.
Kan det sägas om varje artikel i ett drev?
3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten. Vad gäller Löpen garvar jag läppen av mig. Rubriksättning är ofta väldigt kreativ, ingresser är ofta helt OK. journalister framhåller ofta att Löp och rubrik är marknadsföring och ska bedömas utifrån det perspektivet. I journalisternas egna pressetiska regler nämns inget om det.
Kan det sägas om varje Löpsedel i ett drev?
4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt. En bild visar inte verkligheten, en bild visar vad fotografen vill visa. Det görs genom val av motiv, men även beskärning och urval. Idag har vi också photoshop som ger oanade möjligheter. En klassiker är att välja en gammal bild, tagen i ett annat sammanhang, men inte ange det. Mycket vanligt ntä någon får dåliga nyheter. Alla redaktioner har ett gäng bilder där personen ifråga just bitit i en citron.
Kan det sägas om varje bild publicerad i ett drev?
Jag ställde fyra frågor, en i anslutning till varje punkt, och jag kan utan vidare svara NEJ på alla fyra. Nu är det svårt att vara fläckfri, men 90% torde vara ett mål alla ska kunna uppnå.
Följer 90% av artiklarna i ett drev de fyra ovan beskrivna pressetiska reglerna? Knappats? Vilken siffra är rätt? 50%? 25%?
Är det i själva verket så att 10% av artiklarna i ett drev är skrivna utifrån de egna etiska reglerna och 90% som bryter mot dem?
Det är både tragiskt och talande att Franchell inte med en stavelse nämner de egna etiska reglerna, men det hade väl gjort nästa firmafest alltför “livlig”…
Bloggat: Jinge
NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern
Etiketter Media, mediekritik, Politik, pressetik
30 oktober 2011 kl. 10:39
Jag läste också det här,märkligt.
Det var nåt om att om medierna fått bestämma hade Bildt löpt gatlopp,men i realiteten är det ju bara nån annan som fick löpa gatlopp och fick pudla gång på gång.Märkligt!
Den här namninsamlingen har över 1200 påskrifter-1200 som pratar med lika många 2400, som pratar med lika många 4400 osv..
Folk pratar ju om det här och känner sig illa berörda.
Fattar dom inte det?
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=5948
30 oktober 2011 kl. 12:25
[...] som skrivit: Röda Berget Dela detta:TwitterFacebookRedditDiggStumbleUponE-postSkriv utLinkedInLike this:GillaBli först att [...]
30 oktober 2011 kl. 13:38
Oavsett alla etiska regler så har drevjournalistiken sin egen dramaturgi. Och om man har minsta krav på integritet och objektivitet så har man anledning att bli bekymrad. Då drevet känner blodsmak i munnen – och vädrar en möjlighet att slutgiltigt krossa sitt offer – finns ingen återvändo. Då finns inga förmildrande åsikter eller reservationer. Alla jagar åt samma håll oavsett om de heter Ulf Kristoffersson, Gisslén, Mats Knutson, Kerstin Holm, Margit Silberstein. Detta journalistiska frälse, alltid beredda att uttala sina tvärsäkra analyser och domar. Ett talande exempel var under Tsunamin, då Sverige krävde mer av sin regering – på att bli räddade – än något annat land.
30 oktober 2011 kl. 17:02
Den värsta skadan gjorde SVT (Public Service??) och TV4 som hakade på drevet likt blodhundar. Många svenskar bildar sig politisk uppfattning efter vad nyhetsprogram serverar i TV-medier.
Tycker f.ö. att Eva Franchells ledare var mycket bra.
31 oktober 2011 kl. 15:11
Intressant att studera tidningshistoria,.När drevet mot HJ pågick som värst hade SJF:s tidningen Journalisten en artikel om drevet som fällde justieminister Ove Rainer 1983. Rubrik “Att fälla en minister.” Och detta skulle inte ha inspirerat Mellin det minsta, om inte avsikten med HJ-drevet från början varitt att fälla honom?
När s-tidningarna startade var de “megafoner för partiet”. Naturligtvis. Om den borgerliga pressen hade skrivit sant och rätt om arbetarröelsen hade det aldrug funnits några s-dtidningar. De borgerliga tidningarna var ju också megafoner för sina partier. De hade startat som megafoner för de idéer, som kom att drivas av de borgerliga partierna, redan innan dessa partier hade bildats.
Dråpslaget mot s-tidningarna, som kom att leda till deras mer än halvsekellånga dödskamp kom redan 1910, genom starten av den då borgerliga Stockholms.Tidningen, som byggde på en helt ny affärsidé inom tidningsbranschen.
En mycket kraftig sänkning av prenumerationspriset genom stor upplaga och en kraftig annonsförsäljning. De små s-tidningarna med sina fattiga läsare (arbetare var ingen köpstark grupp) kunde inte konkurrera om annonsörerna, och dessutom förekom rena annonsbojkotter.
Den borgerliga pressen besvarade kritiken mot monopoliseringen av tidningsmarknaden under andra hälften av 1900-talet genom att inte längre så tydligt framstå som partimegafoner. Vilket blev ett problem för s-tidningarna. I början av 1980-talet hade Aftonbladet ett stort behov av att framstå som oberoende av SAP, och att bevisa det. Vilket man gjorde genom drev mot justitieminister Ove Rainer, s.
Han tvingades avgå redan efter nio dagar, troligen för att han knäcktes psykiskt. Det fanns ju ingen drevhantering då. Enligt uppgifter på nätet var drevet orsak till Rainers död 1987, endast 62 år gammal. För att inte själv bidra till spridning av orikta uppgifter, vill jag inte gå in på hur, eftersom jag inte lyckats verifiera uppgiften härom genom andra källor.
Hade det varit idag hade Rainer troligen suttit kvar. Han beskylldes för helt laglig skatteplanering, vilket skulle bevisa att han hade brutit mot någon moralkod. Men vad jag fått fram så var det ingen systematisk skatteflykt, år efter år. Rainer, som var en mycket rik person, hade tvingats sålja en stor aktiepost för att inte hamna i jävssituationer som offentlig beslutsfattare. Därvid hade en realistionsvinst uppstått.
För att avgöra om det var omoral eller ej, behövs lite mer kunskap än vad jag har nu, både om förvaltning av stora förmögenheter och vad som hände mer exakt.