Sharpsville, Soweto, Utöya – detta är en dag av…?

80 personer döda, skriker twitter ut.

Jag lade mig runt 03:0 och somnade någon timme senare. Jag hade satt telefonen på ringning 08:00. Det första jag gör är att slå av signalen och  kolla Twitterflödet. Minst 80 döda är det besked jag möts av när jag famlat klart. 80 döda.

Namn som Sharpeville och Soweto flyger genom huvudet på mig. 80 döda är mer än en katastrof det är, är, är, är… Jag vet inte vad det är.

Jag hittar Sharpeville och Soweto i Wikipedia. Massakern i Sharpeville 21/3 1962, sydafrikansk polis mördade 69 personer och sårade många fler, 16 juni 1976 dödade syafrikansk polis 100-tals människor i Soweto. Utöya 22 juli 2011. En man dödar minst 80 ungdomar. Jag misstänker att Wikipedia snart kommer att uppdateras med ytterligare en massaker.

Wolfgang Hansson skriver att Norge har fått sitt eget 9/11, och på ett sätt han har rätt. 80 döda i Norge är i förhållande till befolkningens storlek ungefär samma sak. De allra flesta norrmän kommer att ha förlorat släktingar eller vänner, alternativt känna någon som har gjort det. Det är dock tragiskt att Hansson inte kan avhålla sig från att spekulera om Islamister. Hur man skaffar sig vapen är ingen nyhet i högerextrema kretsar, inte heller hur man bygger bomber. Detta är inte första gången högerextrema krafter har utfört terrordåd i Norge. 1979 bombade en högerextrem gruppering ett 1 majtåg i Oslo.

Ali Esbati intervjuas i Expressen. Jag träffade Ali i somras – jag är glad att han lever.

Det som förvånar mig är att gärningsmannen lät sig gripas. Det vanliga är att dylika individer vänder sitt vapen mot sig själv. Frågan är om rättegången kommer ge Norge svaret på frågan “Varför i hela helvete gjorde du detta?”. En annan fråga är om han agerade på egen hand. Oavsett kommer han att konfronteras med konsekvenserna av sina handlingar.

Jag kommer på mig själv med att försöka rationalisera det som inte kan rationaliseras. TV-sofforna kommer att fyllas av folk som försöker hitta någon logik i detta, försöka förstå. Jag antar att det är mänskligt.

De döda är döda. För dem är det över. Allt de var, allt de hade kunnat bli, allt deras barn och barnbarn hade kunna uppnå är borta. Det är därför det är så fruktansvärt att ta en människa liv. Man dödar inte bara den personen, man raderar ut alla de kommande generationernas gärningar och framsteg.

För de som överlevde väntar dagen, morgondagen och dagen därpå, alla fyllda med samma frågor. Varför är jag inte död? Vad hade vi gjort honom? Föräldrarna till de överlevande kommer att kastas mellan glädje och skuld. Kan jag verkligen vara glad över att mitt barn lever när grannen sörjer sina döda? Denna massaker kommer att på olika sätt skörda offer under många år.

NRK är den bästa källan för information.

Bloggat: Johan Westerholm, Staffan Lindström, Kent Persson, Anders Svensson, JInge

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Etiketter auf, Norge, oslo, Politik, utöya, utrikespolitik