Med jämna mellanrum dyker det upp folk som vill ha skilda valdagar för riksdagsval resoektive kommun. Och landstingsval. Argumentet för det brukar vara att det ska lyfta fram de lokala och regionala frågorna. Trots det har mycket av diskussionen handlat om huruvida partiledarena deltar i debatten eller inte.
Märkligt nog har ungefär samma personer i denna mycket lokala och regionala valrörelse hävdat att resultatet även ska ses som en värdemätare på de nationella politiska temperaturen. Det går inte riktigt ihop.
Jag har två stora invändningar mot skilda valdagar. Den ena är att det svenska politiska systemet hänger ihop. Kommunernas och landstingens möjligheter att bedriva politik styrs i många stycken av staten. Den sammanhållna valrörelsen gör detta samband klart för väljaren.
Min stora invändning handlar om valdeltagandet. Utan riksdagsvalet som motor riskerar valdeltagandet att sjunka från nivåer på i snitt 80% till 60-70% i lokal- och regionalvalen. Det innebär att det endast krävs 30-35% av de röstberättigade för att uppnå en majoritet.
Dagens omval bevisar denna tes. Trots en rätt massiv mediebevakning är valdeltagande endast 62,88% i omvalet i Örebro kommun mot 83,35% i valet 2010. För omvalet i Västra Götaland gäller 43,1% i omvalet jämfört med 80.57% 2010.
Lena Melin kallar detta en ”demokratisk vitamininjektion”, jag kallar det ett recept för demokratiskt misslyckande. Mellin torgför även en semsationell teori
En annan skönhetsfläck är antalet medborgare per folkvald. På 1950-talet fanns en halv miljon förtroendevalda i landet. Det var inte långt till närmaste politiker.
1980 var de, enligt en studie som TV4 gjort, 70 000. Då gick det 119 vuxna medborgare per folkvald.
Nu är de förtroendevalda färre än 40 000 och representerar i genomsnitt omkring 250 medborgare.
Det är också ett resultat av den gemensamma valdagen. AB
Det är korrekt att antalet förtroendevalda har minskat aedan 50-talet, men det beror främst på kommunsammanlagningen , men även på att många kommuner (främst borgerliga) har minskat antalet styrelser och nämnder. I Mellins värld finns inte dessa förklaringar, nej där är det den gemensamma valdagen som är boven i dramat.
Varför Maud Olofsson vill permanenta detta låga valdeltagande är för mig en gåta, men det är å andra sidan det mesta som denna kvinna gör och tycker.
Detta omval har varit ett debaccel på många sätt, men det har gett ett klart besked. Den svenska demokratin tjänar på en sammanhållen valdag. 15 maj 2011 vad dagen då diskussionen om skilda valdagar slutligen dog.
NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern
16 maj 2011 kl. 05:47
[...] Bloggat: Jämlikhetsanden, Röda Berget, Alliansfritt, Högberg, Guteland, Läs även andra bloggares åsikter om SD, Valfiasko, Val, [...]
16 maj 2011 kl. 16:36
Du uppmärksammar håligheterna i argumenten för ”skilda valdagar” på ett tydligt sätt. Jag tycker mig kunna utläsa att borgarna denna gång inte har övertaget i ett lågt röstdeltagande. Kan det vara så att de mindre besuttna insett värdet av att delta i den demokratiska processen?
16 maj 2011 kl. 16:52
Söndagens val var inte några skilda val, utan omval pga klantighet valet 2010. Sånt sänker valdeltagandet rejält men säger ingenting om hur det skulle se ut med skilda valdagar.
Det säger lägre valdeltagande. /Peter
16 maj 2011 kl. 20:53
[...] Är det kanske därför det oftast varit de med borgerlig ideologi som drivit frågan om skilda valdagar? [...]
17 maj 2011 kl. 08:49
Nope, Peter.
Omvalet i VGR och Örebro säger något om omval, inte skilda valdagar som princip. Två helt skilda saker.
Landstingspolitikerna hade världens chans att sätta fokus på just sina frågor istället för att spela tredjefiolen till rikspolitiken, men de misslyckades. Som vanligt.
Min enda reflektion är att landstingen bevisligen är fullständigt obehövliga.