Arkelsten kryper till korset om partibidragen, eller..?

Jag ser att Sofia Arkelsten försöker göra en total kapitulation i form av en formlös Barbappa till någon form av initiativ. Det är skrattretande. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centern och Folkpartiet har länge krävt en öppen redovisning av partibidrag. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har hela tiden sägt nej.

Arkelsten missar hela poängen i sin artikel. Det är inte partibidragen i sig som är problemet, utan att vi inte vet vem som ger. Att LO och LO-förbunden ger pengar till Socialdemokraterna är ingen nyhet, vad LO tycker är heller ingen nyhet. Detta stöd. vars storlek redovisas öppet är alltså inget demokratiskt problem.

När moderaterna får ett okänt antal miljoner av okända givare är konsekvenser och påverkan på moderaternas politik en helt okänd faktor. Att LOs nuvarande ordförande sitter i Socialdemokraternas VU är ingen hemlighet, det redovisas öppet. Hur ser kontaktnäten ut mellan olika intressenter inom den moderata partisfären? Ingen vet. Därför är det ett demokratiskt problem. Om detta skriver Arkelsten inget.

Det allra mest löjeväckande förutom den karbonkopia som kommer från Mattes Hund är detta

Det har dels handlat om Socialdemokraternas finansiering, då särskilt det oavlönade arbetet och oredovisade miljonstödet från LO DN

För det första är kontantstödet öppet redovisat, vilket Hamiltons sk utredning visar. För det andra är argumentet om att oavlönat arbeta som utförs av ensiklda LO-medlemmar skulle vara någon slags partistöd löjeväckande intill absurditetens gräns. Oavlönat arbete kallas i vår värld ideellt arbete, något man därför att man brinner för en sak. Av någon anledning har det inte gått upp för Arkelsten att många LO-medlemmar är aktiva medlemmar i socialdemokraterna och sliter på sin fritid därför att de vill det.

Man kan argumentera att LOs opinionsbildande verksamhet gynnar S. Visst. På samma sätt kan man argumentera att näringslivets opinionsbildande verksamhet gynnar borgerligheten. Helt klart är det så.

• Hur ska man kvantifiera Timbros verksamhet? Vad är det värt för moderaterna att slippa göra det själva?  
• Vad är Almegas kampanjer för privatiseringar inom offentlig sektor värda för moderaterna?
• Hur många företag köper annonser med Medborgaren för att stötta utgivaren?
• Vilka rabatter får moderaterna av borgerliga tidningar vad gäller annonser?
• Vilket PR-värde har den borgerliga dominansen på tidningsmarknaden?

Arkelsten skriver att M inte tar emot pengar från näringslivet. OK – men hon kan inte bortse från det politiska plusvärde som hennes parti får från alla de kampanjer svenskt näringsliv och dess kanaler bedriver. Men dessa kampanjer görs öppet, avsändarna är kända.

Det är ett demokratiskt problem att resurser för opnionsbildning är så snedfördelade. De yttersta konskvenserna av det kan vi se i Italien, men beloppens storlek är inte vad som är huvudfrågan här och nu. Det är hemlighållandet av givaren.

Det är lätt att se var Arkelstens penna pekar. Hon blandar in diverse faktorer som inte är mätbara och kommer därmed att traska ut från “förhandlingarna” med budskapet “sossarna saboterar“. Det är dags att lagstifta om det som kan mätas, dvs att reglera de kontanta partibidragen från individer, organisationer och företag.

Detta är för viktigt för att överlåtas till överenskommelser. Vi behöver en lagstiftning om öppen redovisning av penningbidrag och jag hoppas centern och folkpartiet har ryggrad nog att hoppa på vagnen.

Bloggat: Johan Westerholm, Peter Andersson, Peter Högberg, Scaber Nestor, Thomas Böhlmark, Svensson och Kulturbloggen

NetRoots | SAP | Pingat på Intressant| Politometern

Etiketter Moderaterna, partibidrag, Politik, sofia arkelsten