I år fyller Öreundsbron 10 år, eller den fasta förbindelsen över Öresund som den egentligen heter. Av de runt 1,5 milen är enbart 6 km bro, resterande är väg på en konstgjord ö och i en tunnel under havets botten.
För stora delar av Sverige och Danmark är förbindelsen just bara en förbindelse, ett sabbare mer effektivt sätt att komma från A till B, en transportlänk. För oss som bor i Skåne och Själland är bron så mycket mer, den är grunden för en integration av Öresund.
Idag är det tiotusentals personer som arbetspendlar över sundet, än fler reser för att handla, uppleva kultur och nöjen eller bara för att göra en utflykt. Integrationen är med andra i full gång. För oss är det ingen skillnad på att arbeta i Sverige eller Damark. För oss är det inte mer upphetsande att bo i Svedala och jobba i Roskilde än det är för en Stockholmare att bo i Bro och jobba i Solna.
En av de drömmar som finns har ännu inte slagit in, men den kommer och det är tanken på en Öresundsmedborgare. En person som vare sig definierar sig som svensk eller dans utan som något annat. Trots likheterna mellan Sverige och Danmark är det mycket som skiljer, inte bara i lagar utan även i traditioner och sätt att vara. Trots den gemensamma historien och den kulturella likheten finns stora kulturskillnader. Vi är fortfarande svenskar och danskar oavsett var vi bor eller jobbar.
Många av de som idag arbetspendlar är unga. Service och handel i Köpenhamn anställer gärna svenskar och vi vad som händer när unga människor rör på sig. Den grupp personer som kan ifråga för familjebildning utökas och mängden svensk-danska äktenskap och parförhållande ökar stadigt, vilket även innebär barn.
Dessa barn kan mycket väl ha en uppväxt som er ut så här.
- Född i Sverige av dansk pappa och svensk mamma
- Svensk skola de första 6 åren, dansk skola för resten av grundskolan eftersom föräldrarna flyttade dit.
- Mamma och pappa skiljer sig, barnet bor med den danska pappan i Sverige och går i svensk gymnasieskola men fortsätter med universitetsstudier i Köpenhamn.
Här har vi alltså en ung människa som hela sitt liv har pendlat mellan det svenska och det danska och är lika hemma i båda kulturerna, varken svensk eller dansk, både svensk och dansk, men ändå inte.
Om 25 år kommer det att finnas många unga som den individ jag ovan beskrivit. Om 75 år finns de i alla åldrar, de kommer att vara en stor del i den dominerande regionen i såväl Danmark som Sverige.
De kommer att formellt ha dubbla pass, men vara Öresundsmedborgare i sinnet och de kommer att påverka de gamla nationalstaterna Sverige och Danmark på ett sätt som ingen idag kan överblicka eller förutse.
Spännande eller skrämmande? Jag vet vad jag tycker. Vad tycker du?
Andra krönikor hittar ni hos Högberg som skiver om jordbruk(?), Westerholm skriver om illusoriska framgångar, Moberg tar oss med till det privata Vellinge.
Annat läsvärt är Peter Andersson om bostäder, Antonsson som i roll som väbel avrättar schlagern, Krassman gör en lista, Kulturbloggen frågar sig om medierna skyddar Reinfeldt, HBT-Sossen tröstar Fredrik med musik, BackNilsson skriver om Landskronajuridik, Aurora skriver om synvillor, Svedberg om Björklund, Skånesossarna om vallöften, Svensson om nassar, Jinge om Wolodarskis kökkenmödding och Röda Malmö om högerns härjningar i den skånska sjukvården. Jag vill även peka på det faktum att Alliansfritt Sverige ställer en kort men relevant fråga.
