1 majkrönika – Internationalen

Om några timmar ska jag går ner till Stortorget för att konsumera den sedvanligga Sillamackan i LO:s tält. I Malmö heter det ”Sillamacka”, och inget annat, Den stackare som beställer en ”Sillsmörgås” får hungra, allt medan lokalbefolkningen hamrar ena  tinningen med pekfingret och mumlar ”08-fubbick”.

Demonstrationen avgår 14:00 mot Folkets park, talen börjar 15:00. Huvudtalare är Leif Pagrotsky.

Runt 16:00 är det dags för årets sånginsats, och låten är som alltid Internationalen. Internationalen var från början en dikt som skrevs i samband med upprättandet av Pariskommunen 1871, det är sålunda en gammal text och ska ses i denna kontext. Den International som åsyftas är Första Internationalen, en sammanslutning som hade stor betydelse för världens demokratisering.

Det är 1871, demokrati är en dröm, närd av de fattiga och maktlösa, men en mardröm för maktens besuttna. Pariskommunen var ett tidigt demokratisk experiment som slutade i  ett blodbad, när makten skulle markera att demokrati inte var ett alternativ. Det är i detta perspektiv vi ska se Eugène Pottiers text. Den svenska texten skrevs av Henrik Menander 1902.

Upp trälar uti alla stater
som hungern bojor lagt uppå.
Det dånar uti rättens krater,
snart skall utbrottets timma slå.
Störtas skall det gamla snart i gruset.
Slav stig upp för att slå dig fri.
Från mörkret stiga vi mot ljuset,
från intet allt vi vilja bli.

Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

Redan inledningen sätter tonen. Detta är en dikt för de förtryckta, Res Er och ta striden för den rätt som är Er. Förtrycket är detsamma oavsett var ni bor. Solidaritet mellan de förtryckta väger tyngre än lojaliteten mot kung, furste och kyrka. Ord som då, likt nu,  kan medföra, förföljelse, fängelse, tortyr och ond bråd död.

I höjden räddarn vi ej hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi.
Nej, själva vilja vi oss frälsa
och samfälld skall vår räddning bli.
För att kräva ut det stulna, bröder,
och för att slita andens band,
vi smida medan järnet glöder
med senig arm och kraftig hand.
Upp till kamp …

Vi har rätten på vår sida, men vi måste göra det själva. Insikten att demokratin måste erövras av dem själva var stark. ”Arbetarklassens frigörelse måste vara deras eget verk” Marx

I sin förgudning avskyvärda,
månn’ guldets kungar nå’nsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är,
när folket kräver det tillbaka,
sin egen rätt det blott begär.

Upp till kamp … 

Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag.
Med plikterna vi hittills nöjt oss.
Nu taga vi vår rätt en dag.

Upp till kamp …

Ovanstående vers brukar högerdebattörer efterlysa. De anser att den är giltig idag. Det visar enbart på den samhällssyn de har, när de jämför det förtryck som innebar att den fattiga majoriteten skulle beskattas för att deras förtryckare skulle få leva i lyx.

Att på fullt allvar jämföra de skatter som beslutas i en demokrati med de skatter som togs ut i förtryckets tid 1871 är skrattretande. 1871 års skatter användes till att finansiera förtryck, den beskattning som en Rödgrön regering beslutar om finansierar välfärd för alla.

Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.
Upp till kamp …

Detta skrämde förtryckarna mer än något annat. Tanken att deras egna soldater, sprungna ur den fattiga arbetarklass de var satta att förtrycka, skulle vända sig emot dem istället för att bekämpa varandra var i deras ögon grotesk. Den som på fullt allvar ansåg detta var inget annat en revolutionär gudsförnekare och vi vet vad som hände med såna 1871. De dog.

Arbetare, i stad på landet,
en gång skall jorden bliva vår.
När fast vi knyta brodersbandet,
då lättingen ej råda får.
Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar,
en dag en gräns för dessa sätta,
skall solen stråla mera klar.
Upp till kamp …

Sista versen är ett löfte om framtiden som faktiskt infriades, i alla fall för vissa. I många delar av världen är alla verserna fortfarande lika aktuella som när de skrevs 1871. Det är därför vi sjunger dem idag. Vi sjunger första och sista versen.

Fler helgkrönikor kan förväntas från Peter Högberg, Johan Westerholm, Peter Andersson, Fredrik Antonsson, Kent Persson, Mary X Jensen, Peter Soilander, Martin Moberg med flera.

Jag kan såhär på 1 maj även rekommendra att ni tittar in hos Anders Svensson, Jinge och Röda Malmö för att få det senaste om och inför 1 maj. Ankersjös lista är också en höjdare. Kulturbloggen har något för själen.

NetRoots | S-Buzz | Rödgröna bloggen

About these ads

Etiketter: , , , , ,

2 svar to “1 majkrönika – Internationalen”

  1. De röda fanornas dag är inte en högtidsdag för alla. « Kent Persson (m) blogg Says:

    [...] Bloggar: Tokmoderaten och Högberg och Röda Berget [...]

  2. EU och Nyliberalismen – En Gangsterekonomi Satt i System « Nemokrati Says:

    [...] Nattis 2.0 , The Hell of Hannasta…, Nattis 2.0, g e o b a s t a r d, Kildén & Åsman, Röda Berget , Röda Lund, Beta Alfa, Röda Berget, Andreas Froby – kand… , [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 206 andra följare

%d bloggers like this: