I dagarna har ett lackmuspapper för anständighet dykt upp. Det gäller reaktionerna på de båda Rödgröna förslagen om skattehöjning för folk som tjänar mer än 40 papp i månaden samt det senaste förslaget om att satsa på ensamma mammor med låg inkomst.
Studera noga vilka som är emot såväl en satsning på fattiga barn som en skattehöjning för höginkomsttagare. Det är de som anser att Rättvisa är att ta från den fattiga barnen och ge till de rika. De är de som inte vill beskatta höginkomsttagare för att ge ett anständigt liv till många barn.
Titta noga och kom ihåg vad du såg när du ak rösta 19 september.
NetRoots | S-Buzz | Rödgröna bloggen
Etiketter ensamma mammor, Politik, rödgröna, Socialdemokrater, val 2010
30 april 2010 kl. 22:28
Vilka dumheter ! De tas inga pengar från fattiga barn och det ges inga pengar till de “rika”. Det är de rika som betalar mest skatt och ser till att det finns någon välfärd att dela på. Det är lågt att motivera statligt stödd stöld med slagträet att pengarna skall användas till fattiga barn. Tjänar du över 40’000 i månaden får du inte ens behålla hälften av din egen lön. Sedan har du mage att kalla dem för giriga. Magstarkt då de betalar väldigt mycket till vår gemensamma värld.
Inga dumheter – enkel logik. Vi vill i högre grad beskatt rika och använda pengarna för att ge fattiga barn ett bättre liv. De som är emot villl tvärtom. Det är fint att du står för de 10% som är mest välbärgade. Vi talar för resten. /Peter
01 maj 2010 kl. 07:18
Skattehöjningar för “rika” tenderar enbart att sänka nivån för alla. För att de fattiga ska få jobb måste de rika ha pengar att anställa dem med.
Och f.ö. så är “de rika” enligt sossarna helt normala människor med vanliga löner – medelinkomsttagare.
Reagan testade att sänka skatten för rika i syfte att förbättra för fattiga. Det som hände var att rika blev rikare och fattiga var fattiga. Vilken värld lever du i? 40 000 i månaden är inte en medelinkomst i Sverige. /Peter
01 maj 2010 kl. 07:21
Peter, det är inte så enkelt som att man kan ta från rika och ge till alla andra, när de såkallade rika redan bidrar med enormt mycket. Snart är smärtgränsen nådd och man söker jobb utomlands istället – företagen flyttar eftersom det blir för svårt att gå med vinst i Sverige. Då blir det noll kronor att stjäla av, istället för 40 000.
Man kan inte beskatta hur mycket som helst – och vi har redan VÄRLDENS NÄST HÖGSTA SKATTER.
Vad sägs om att använda de pengar som finns istället, och kanske ta pengar från försköningar av torg, byggen av nya arenor, satsningar på flum osv, istället för att fortsätta med att pumpa in pengar i onödiga projekt och håva in MER från de som redan betalar mest och straffas hårdast för sin framgång?
“Skatter är stöld” – jag har väntat på den. Det var tusan vad tanken på omfördelning av pengar från rika till fattiga var provocerande. Ett bevis i sig på tankens kraft. /Peter
01 maj 2010 kl. 08:03
Kärnfullt. Trickle-down-economics är inget vi ska satsa på i Sverige, bottom-up economics är mycket bättre.
01 maj 2010 kl. 08:22
Den som är rik och förmögen betalar ingen skatt alls. Det har alliansregeringen beslutat. De bidrar inte längre med något till vårt gemensamma hushåll. En barnfamilj med låg inkomst exempelvis sjukersättning eller a-kassa betalar enligt särskild hög skattetabell.
Det har också alliansregeringen bestämt.
Kort sagt skall de förmögna inte betala skatt medan vissa fattiga barnfamiljer beskattas enligt en högre skatteskala.
De allianskramare som kommenterar har stark empati för de förmögna, men bryr sig inte om att barnfattigdomen ökar.
01 maj 2010 kl. 08:22
[...] —> Bloggen Måste dock gå ut med en varning för risk att få träningsvärk av att ni kommer att skratta er trötta [...]
01 maj 2010 kl. 08:30
http://maddie.stjernstrom.se/?p=5608
01 maj 2010 kl. 10:23
@ Ingvar Svensson Du borde också få en egen show på Norra Brunn.
01 maj 2010 kl. 13:36
Att vara fattig i ett land med fri utbildning, fri företagsamhet och fri rörlighet för arbetskraft är inget annat än att vara ett offer för sina egna val. Varför ömka med andras lättja?
Om vi kunde ta bort de “fattiga” respektive de “rika”, vilket hade fått värst konsekvenser för samhället? Vilken grupp bör vi motivera och hjälpa att bli störst?
Vill man seriöst bekämpa fattigdom måste man ha en politik som gör just det. Att gödsla pengar på höginkomsttagare gör bara dem rikare, det förändrar inte fördelningsprofilen. Man kan inte önska bort fattigdom, man måste avskaffa den.
Enligt dig är man får man alltså skylla sig själv om man är fattig. Tror du på fullt allvar att alla samma möjligheter i praktiken, oavsett uppväxt och bakgrund? /Peter