400 ungdomar bara i Malmö riskerar att dras in i en värld av gängkriminalitet. Varför? För att de gillar det? Nej!
Väldigt få barn drömmer om att bli en våldsbrottsling, däremot finns drömmer ofta att bli polis, brandman, lärare, lokförare, läkare eller busschaufför. Barn drömmer om de yrken och de roller de ser i sin vardag.
Om vardagen är trånga slitna lägenheter, sliten trasig utemiljö, arbetslösa föräldrar och äldre syskon på glid mot kriminalitet eller missbruk påverkar det även barnens framtidstro.
Det enda sättet att komma tillrätta med nyrekryteringen av unga till ett liv i kriminalitet och droger är att komma tillrätta med orättvisorna i samhället, att minska klassklyftorna. För det krävs en nationell politik som genomsyrar alla led från staten till förskolan, en politik som ger alla en möjlighet att utveckla sina drömmar och uppfylla sin potential.
Vi måste även skapa alternativ för de som är inne i gängen eller på gränsen till dem. Det krävs mer än effektiva poliser och kompetenta domstolar. När någon väl har avtjänat stt straff återstår den stora utmaningen – ett liv utanför den kriminella världen. Där har fångvården i alla länder och i alla tider skändligen misslyckats.
Svensson skriver ett inlägg om rekryteringen – läs!
En gammal klassiker i ämnet. som håller än: Nationaleaterns Barn av vår tid.
”Är du rädd för ditt eget barn, Lilla Mamma?”
Taggar: gäng, kriminalitet, kriminalpolitik, Malmö, Politik
