Inspirerad av Per T Ohlssons krönika i SDS om dagens politiska retorik, där han verkar sakna Olof Palme tänkte jag ägna några ord åt just Olof Palme och hans talekonst.
Per T har rätt i att den retoriska standarden har sjunkit betydligt sedan Olof Palme blev mördad. Ingen kunde mäta sig med honom, men han satte en standard som Fälldin, Bohman, Bildt och Adelsson var tvungna att försöka matcha.
Jag gick med i SSU på våren 1982 och partiordföranden var för mig som SSUare i Grängesberg väldigt långt borta. Den enda gången jag talade med Palme sitter därför som spikad i minnet. En annan gång skällde jag ut honom från en talarstol i Borlänge, men det är material för en kommande krönika.
Jag var på Bommersvik en vecka på hösten 1982. Vi hade just vunnit valet och den nya regeringen samlades på Bommersvik. På kursen hade vi en kille från Jämtland som genast fick namnet ”Lämmeln”, på grund av en anekdot som innefattade lämlar som sprack av ilska.
Alla kurser på Bommersvik tar ett kort på gruppen och ställde upp oss, när Lämmeln pekar mot huvudbyggnaden , pinnar iväg under ropet ”Palme ska vara med på kortet”. Vi tittade på skogen av TV-kameror och tänkte ”Lämmeln”. Till vår förvåning kom Lämmeln tillbaka med Palme. Vi ställde upp och Palme hamnade bredvid mig. Jag frågade om han verkligen hade tid med oss, och nickade åt världspressen som trampade av och an, men han var mer intresserad av att veta vilka vi var. Efter nån kvart kom en rätt stressad pressekreterare och tittade vädjande på Palme. ”Baksidan av segern”, muttrade han och gick. Det är Palme i ett nötskal för mig. Världspressen fick vänta, därför att han skulle prata med ett gäng SSUare.
Palmes retorik var lysande. På SSU-kongressen 1984 jämförde jag talet, med manuset som fanns at hämta i kongressbyrån. Alla de bästa verbala kängorna var improviserade från talarstolen. Palme var som bäst framför en stor publik, där han likt Springsteen skapade växelverkan mellan talaren och publiken. Några favoriter från Youtube:
Skafferitalet från valrörelsen 1982 (tror jag)
Palme ger Fälldin en känga
“Därför är jag demokratisk socialist” – jag ryser av lycka i hela kroppen
Läs även krönikor av Westerholm, lördagsbetraktelse av Kent om valsegrar, Högberg om huvudstaden, Moberg på danska, Tokmoderaten om att skita i det blå skåpet, Kent har, förhoppningsvis relativt opåverkad återvänt från Vänsterflummets Högborg, Bredsjö, och levererar en krönika om bloggande . ett bloggblogg. Mary skriver om ADHD & Soilander om det personliga mötet.
Etiketter krönika, olof palme, Politik, Socialdemokrater
01 februari 2010 kl. 13:16
Hej, Than you sweden…..Thank you sweden….Vi väntar på dig ,Palme….Vi älskar dig,Olof….vi längtar efter dig,Olof Palme…vi behöver dig,Olof…Du var den bästa och den sista..
Politiken är du och Palme är Politiken……Politiken är att vilja,sa Palme………Var är Palmes ord , tankar och samvete med Palmes rättvisa,Mona????
Vem har skjutit det sista skottet mot Palme,politikerna??
Vem har jagat fredens duva??..Varför Palme??….VEM??..
Vi lovar och svär att vi kommer , aldrig ,aldrig att glömma Palmes tal, ord, tankar, samvete, rättvisa,fred och Palmes fotdans..
Aldrig ska vi svika dig, Aldrig ska vi glömma,Alltid ska vi följa dig
Vi ska vänta på dig och du är den bästa och den sista,Palme.
Ett tack med respekt till dig och till Palmes politik och till Palmes alla vänner…Till Sverige som födde En rättvis man-rättvisans man-för en rättvist land, Sverige, …
Vi väntar och längtar efter dig……Vår strid mellan -goda och onda -behöver dig, din moral och ditt ansvar och din mod..
Vi ska säga att du lever och din politik ska leva till sista dag hos oss alla..Gud hjälper dig,Gud ska vara med dig…Gud ska älska dig,OLOF PALME….
Jag älskar dig…