“Anfall är bästa försvar” & ”Flytta fokus” är två klassiska försvarstaktiker för politiker med ryggen mot väggen. Maud Olofsson har inte ryggen mot väggen, hon balanserar på kanten av den politiska motsvarigheten till Grand Canyon. Det är inte undra på att hon försöker på ett av politikens äldsta illusioner. “Kritiken mot mig beror inte på mina handlingar utan på att folk är rädda för mig“, heter strategin. Just nu har Maud den svarta hatten djupt nerdragen över öronen, uttalandet är ett oblygt försök att placera den svarta hatten på någon annan, och flytta fokus från sakfrågorna till något annat.
Frågan är vems stöd hon söker. Media verkar inte gå på denna snedspark. Borgerliga bloggare är rätt osynliga, många andra bloggare kastar sig över uttalandet med samma förtjusning som en S:t Bernhardshund käkar färsk Frolic. Johan Westerholm önskar Maud lycka till på sin resa till varmare platser, min namne Högberg konstaterar glatt det beror på politiken medan Krassman verkligen är i Mauds ansikte. Lasses blogg jämför kritiken mot Maud O, med den som riktades mot Olof Palme, han har hittat en de riktigt genomvidriga karikatyrerna som spreds på den tiden av borgerliga debattörer. HBT-sossen höll på att bli ett offer för Earl Grey
Lyckligtvis kommer det inte att lyckas.
Etiketter centern, Maud Olofsson, Politik, val 2010
30 december 2009 kl. 10:44
Att försöka försvara sina misstag med att hon är kvinna
blir ju fel. I så fall har ju ändå Partiet valt fel, då skulle man ju tillsatt en man istället om felet är den kvinnliga varianten.
Så Mauds försvar var egentligen en kritik mot hennes eget parti att man valde henne.
31 december 2009 kl. 12:31
Försöker förssvara sig med alla klassiska medel.