Borgfred var ordet för dagen, under någon vecka under den nyligen avslutade valrörelsen. Då var det Statsministern som ville ställa in demokratin under sitt ordförandehalvår. En liten fuling som ingen utanför borgerligheten riktigt köper. Frågan jag vill ställa mig är: Vad är så farligt med debatt?
Vi har sakta men säkert fått ett klimat, där var avviknade åsikt betraktas som et embryo till pestsmitta.
Jag tror det beror på bildandet av dessa regeringeskonstellationer innan valen är klara. På den gamla goda tiden när vi hade 5-7 partier som var för sig drev en politisk linje som de helhjärtat trodde på, var det väljarna som i valen avgjorde vilket parti som skulle få en stark ställbng i de efterföljande förhandlingarna om regeringsmakten.
Idag görs kompromisserna redan innan valrörelsen har börjat. Varje åsikt, varje utspel som görs av någon partiföreträdare körs i samma mediala stenkross:
- Vad säger de övriga allians/oppositionspartierna om detta?
- Är sprickan total nu?
- Är detta slutet för alliansen/oppositionen?
Resultatet blir att personen ifråga antingen backar, eller också placeras förslaget i en arbetsgrupp, vilket är samma sak som döden. Är detta verkligen ett debattklimat som främjar nytt tänkande och nya idéer?
Nya tankar föds i krocken mellan olikheterna, i den svindlande sensation som en verbal örfil kan vara. Vi behöver mer debatt, fler olikheter, fler verbala slagsmål.
Kul att se att Lotta Gröning omfamnar sin nya roll som högerkrönikör. Äntligen en som har hittat hem…
Etiketter borgfred, debatt, Politik, Socialdemokrater
