För några år sedan satte Drömmarnas Hus upp en föreställning som hette Malmö Brinner. Många medverkande var från Rosengård, och föreställningen fick mycket välförtjänt beröm. Idag brinner det i Rosengård. Brandmän och poliser utsätts för stenregn och samhället tittar yrvaket upp och undrar ”vaffannnudå”.
Det är inte acceptabelt att brandmän inte kan gå in och släcka bränder, för eller senare är det ett bostadshus som står i ljusan låga och då kommer folk att komma til skada eller dö om inte brandkåren kommer till snabbt.
Sydsvenskan frågan i en enkät ett antal Malmöpolitiker ”Vad bör göras på kort sikt”.
Några av politikerna visar insikt, medan andra snarare vill hälla bensin på elden. Att moderaterna och SD vill införa någon form av utegångsförbud och rörelseförbud inom staden är talande. Lika barn tänker samma tankar och leker samma lekar.
Jag är inte helt säker på att det är förenligt med grundlagen att införa generella utegångsförbud i fredstid, ej heller någon form att förbud att befinna sig i en annan del av staden än den man själv bebor. I vilket fall som helst är dessa förslag förödande och motverkar sitt eget syfte. Vill Malmö har mer bråk ska vi följa moderaternas linje.
Det är bra att Sydvenskan frågar politikerna, men perspektivet är för kortsiktigt. Den mer intressanta frågan är ”Vad krävs på lång sikt”. Misstroendet mot samhället är så stort att ungdomarna angriper de representanter för samhället de kan komma åt – brandmän och poliser. Det misstroendet bryts inte med utegångsförbud och vaktbolag.
Grundproblemet ligger i arbetslöshet och trångboddhet. När samhället bygger strukturer som medför att stora grupper unga totalt tron på en vettig framtid får det konsekvenser, och dessa konsekvenser börjar visa sig i form av småbränder och stenkastning.
När ungdomarna i Rosengård ser att det finns en vettig framtid även för dom kommer de att sträva efter den. I nuläget frågar sig många varför de ska sträva efter något de ändå inte kommer att få.
Det enda sättet att långsiktigt bryta den onda spiralen är att skaffa fram jobb och bygga fler bostäder. Att ändra attityderna så att namnen Muhammed eller Hussein inte är en black om foten när man söker jobb eller bostad. Det handlar kort och gott om att bygga ett samhälle där alla anses vara lika mycket värda. Det samhället kan inte enbart byggas genom politiska beslut, det krävs även att vi vågar möta människor vi inte känner i ögonhöjd – på lika villkor.
Sydsv
