Regeringen sprider just nu två myter om ordförande skapet i EU. Mytbildsningen gäller Perssons ordförandeskap vs Reinfeldts kommande.
Myt 1 – Den borgerliga borgfreden: Reinfeldt påstår att borgarna upprätthöll en inrikespolitisk borgfred under Perssons ordförandeskap. Det är en lögn.
”Malmström glömde nämna att Bo Lundgren attackerade Göran Persson i en stor artikel på DN Debatt inför toppmötet i mars 2001. Regeringen visar undfallenhet mot Ryssland, hävdade den dåvarande moderatledaren inför Vladimir Putins besök i Stockholm.”
Myt 2 – Regeringen Perssons passiva hållning: Reinfeldt hävdar att Persson inte med liv och lust involverade sig i EUs utveckling, men det kommer minsann han; Fredrik; att göra.
Det stämmer dåligt med hur andra beskriver det förra ordförandeskapet för åtta år sedan.
Då skedde de stora framstegen om utvidgningen, menar Ungerns dåvarande utrikesminister. ”I mitten av juni blev det en kompromiss om alla fyra friheter och om miljön”, säger Janos Martonyi. ”Det var det verkliga genombrottet”.
Både Martonyi och dåvarande danske statsministern Poul Nyrup Rasmussen lyfter fram Anna Lindhs roll:
”Det står utanför alla tvivel att Anna Lindh hade en avgörande roll under ordförandeskapet.”, säger Rasmussen. ”Hon skapade de nödvändiga förutsättningarna för framstegen i Göteborg.”
Det är graverande att Reinfeldt dels försöker lägga locket på den politiska debatten när landet är kris, dels ägnar sig åt ren historieförfalskning. Fredrik känner marken bränna under fötterna, och tar till alla trick i boken för att rädda sitt sjunka skepp.
Etiketter Anna Lindh, EU, Fredrik Reinfeldt, Göran persson, Moderaterna, Politik, Socialdemokrater
